Om Ressu

   

 

Ressu har fått sitt namn efter en underbar hund som fanns
i matte Sus's familj när hon var mycket ung/yngre.
En blandras där vi vet att mamman
var stövare

Denne Ressu den äldre, var otroligt klok, snäll, läraktig, kelig - och busig.
Kanske inte världens vackraste vad beträffar det yttre -
men det är ju insidan som räknas -
och den var otroligt fin. 
Sus's bror, Peter, menade med rätta att när Ressu d.y. fick sitt namn,
skulle han ha mycket att leva upp till.

Och det hoppas och tycker vi nog att han har gjort, vår Ressu.
 

 
Ressu d.ä.



Cobby's Corallino
Ressu d.y.


õ

november 2008

Ressu har ju levt utan hemsida fram till nu, så här kommer en summering av hans liv och en bakgrund till att det blev just Ressu som hamnade hos oss.

Låt mig börja med att förklara varför det blev just en hund av rasen
 
Lagotto Romagnolo.

Vi ville ha en lagom stor hund, med skägg (viktigt!), ej lång smal nos, minimalt med jaktinstinkt, ett busigt utseende och en päls som inte fäller. Min frissa, som är både häst och hundägare, nämnde rasen för mig någon gång under hösten 2003. Först tyckte jag nog att det liknade lite väl mycket pudel av bilderna att döma. Men på decembermässan i Älvsjö det året såg vi vår första lagotto live - och sedan fanns det ingen som helst tvekan längre. En så'n ska vi ha!  OBS - jag har inget emot pudlar! Ja, det skulle vara den långa smala nosen då.

Mera efterforskningar vidtogs. Vi lusläste boken "Lagotto Romagnolo - de fem första åren i Sverige" av Renée Willes. Och anmälde vårt intresse för en valp just hos Renée Willes på Cobby's.
För henne berättade vi vilka vi var, hur vi levde och lite vad vi skulle ha hunden till - och att vi ville ha en hane.
Inga övriga önskemål om färg eller så.
Och inte hade vi några andra planer än att det skulle bli en familjehund som skulle komma när man kallade.........
Tänk så det kan bli när man utvecklas tillsammans med sin hund och inser vilken kapacitet han besitter.
Idag har vi stort nöje, både Ressu och jag, av att träna och tävla lydnad och bruks.
Och hans lycka när han får hålla på med nosarbete i någon form är verkligen inte att ta miste på.
Mer om det på sidan för resultat.

Så kom till slut dagen då kullen föddes ute på Ekerö - den 18 januari 2005. Sju valpar, 4 hanar och 3 tikar. Av killarna var det två som var vit-orange, 1 brunskimmel och en vit-brun.

Ressu var en mjuk och go kille redan från början tydligen, för så här beskrev Renée honom för oss när hon motiverade varför hon valde ut just Ressu till oss:
"Färgen
(vi hade ju sagt att det inte spelade någon roll), den andra vit-orange var kanske lite tuffare och skulle användas till bruks. Ressu är mjuk och kelig, har mycket vackert huvud och bra kompakt kropp".

 
Ressu, 5 veckor, i husses famn

Jag fick också välja namn till Ressu, av de förslag som Renée hade, alla på C. Jag valde Corallino - tyckte att det passade bra till en vit-orange hane. Så i stamtavlan heter han alltså COBBY'S CORALLINO. Till vardags heter han Ressu, ett högst prosaiskt namn som är ganska vanligt bland "byrackorna" i Finland, typ Karo.



Ressu 8 veckor, precis hemkommen till oss i Haninge

Ressus flock består av: matte Sus(anne) och husse Ronny.
Sus jobbar på kontor i Solna.
Ronny jobbar hemma och är Ressus personlige tränare vad gäller den dagliga motionen.
Men det är Sus som tränar och tävlar med Ressu.

Till flocken hör också alla barn och barnbarn: 
                 Crister, Gunilla, Tobias, Paulina och "kusin" Wille (irl. setter) som bor i Vendelsö.                                
Ingela, Dan, Mathilda och Vendela i Österskär  
Niklas, Annaoch lilla Alma på Stora Essingen 
Fanny på Söder i Stockholm
Niclas och Melissa i Vendelsö
Zandra, Lamin och lilla Isabel i Brandbergen 

Och så har han en moster, mattes syster Pia, även kallad monster Pip, i Grödinge,
som tillhör den trogna supporterskaran
och sist - men absolut inte minst,
husses syster och svåger, Britt och Vibbe, som bor här alldeles nära oss.
Hos dem har han ett mycket kärt andra hem när vi ibland behöver hjälp med passningen.

 


Ressu, nästan 4 månader

Som liten hade han förstås en massa hyss för sig
- ett av de i mitt tycke roligaste var att han så fort han såg en chans, smet in i badrummet och tog tag i toapappret och så sprang han ut och runt i huset med hela rullens papper efter sig.
Otroligt hur många meter det kan finnas i en rulle.

En annan tokig idé han hade var att dammsugaren var helt OK
- men sopborsten den skulle bara dö!
!

Ressu har alltid varit mycket aktiv, vi kallade honom för ADHD-hunden ett tag. Men nu, nästan 4 år gammal, har han lugnat ner sig betydligt. Men valpig, glad och busig kommer han nog att vara livet ut. Det hoppas vi i alla fall. En cool kille det är han - en skön lirare.
Många skratt, åt och med honom, har det blivit genom åren.