
h
Anno 2012
g
A
lördag 4 februari
Vi finns nu också på en blogg
som heter
ressuochrolle.bloggplatsen.se
Besök oss gärna där och säg vad
du tycker om den förändringen.
Ingenting är ännu bestämt om en
varaktig förflyttning, så dina
synpunkter kommer att värderas
innan beslut tas.
Ha det gott!
Hoppas vi ses där på bloggen!
A
måndag 30 januari
Näst sista dagen i januari!

Matte och husse är glada
över att ännu en vintermånad
har passerat utan att det
har varit alltför besvärligt
med kyla och tungt
skottande.
Peppar-peppar ta i trä.
För Rolles och min del är
det också helt OK som det är
nu.
I vart fall vill vi inte ha
så mycket snö som det var
förra vintern - då kunde man
ju inte ens gå i skogen.
Än mindre träna på klubben.

december 2010
I år njuter vi fortfarande
av långa fria promenader i
skogen och ett par dagar i
veckan tränar vi också på
klubben.
Både Rolle och jag.
Japp, käre broder Knodden,
jag tränar också!
Jag tränar på elit-momenten.
Och gör det stundtals
10-mässigt!
Ni skulle se min "Ruta" och
mitt "Z:a" - klart godkända!
Det är väl för att det
liksom mest är på lek nu för
tiden för min del.
Vi tror inte, varken matte
eller jag, att jag någonsin
igen ska tävla på allvar.
Men träna är kul.
Speciellt när lillskiten
sitter i bilen och är
avundsjuk så det hörs långa
vägar.
Kanske ställer vi upp på
något KM, men officiella
uppställningar har jag nog
lagt av med för gott.
Kanske - vi får se hur kul
det känns när den dagen
kommer.
Rolle är superduktig!
Faktiskt - det måste jag
medge.
Nästan lite synd att matte
avbokade hans anmälan till
LK1:an i Vikstens ridhus i
Södertälje nu om en vecka.
Men den sena starttiden
(14.45) och det sena
startnumret (sist av 23
startande) gör att det inte
funkar den här gången.
De skulle inte ha fått
starta förrän närmare 18
-18.30 ... och då har vi
annat program inbokat.
Det kommer fler tillfällen!
Under tiden tränar de både
1:ans och en del av 2:ans
moment, t.ex. "Rutan".

Rolle är pinngalen.
Alla ska han ha: Långa,
tjocka, små, tunna,
fastfrusna och mina - kort
sagt, alla.
Jag har sedan en tid
tillbaka en ny
teknik och väljer numera
oftast små små pinnar som
inte sticker ut utanför
munnen.
Han är egentligen
oförarglig, men ganska
jobbig ändå.
Och han tar plats ... tar
för sig
...
och ibland tycker jag att
han stjäl all uppmärksamhet.
I morgon är det tisdag igen,
då får jag i alla fall en
egen stund med matte.
I morgon är det också 1½ år
sedan han föddes, den där
Rolle Rosk.
Men det firar vi inte.
Inte på annat sätt än att
han får en timme träning i
plastladan med resterna av
söndagens lammstek som
belöning
och jag får en halvtimme
ensam med matte - med
lammstek som belöning.

Avslutar med en bild - tagen
med mobilen - på mig när jag
spårat lite småvilt ...
en skogsmus.

A
tisdag 24 januari
Tisdagar = jobb
mest för Rolles del
Egentligen är tisdagar en ganska
bra dag.
Trots att matte och
Rolle ger sig iväg på egen hand
-
med te-termos, ostmacka och en
påse köttbullar.
Jag stannar hemma och softar
med husse, för jag vet vart de
ska och vad de ska göra.
De ska till Tullinge och träna i
tält.
Jag gillar inte Tullinge-tältet.
Det både luktar mysko och låter
konstigt.
Jag har jättesvårt att
koncentrera mig - svårare än
vanligt alltså - där.
Fast det är klart ... det där
med köttbullar ...
Men jag har kommit på att om jag
stannar hemma och ser så där
väldigt tycksyndommig ut,
så får jag mig en tröstbulle
ändå.
Husse har ett hjärta av guld.
Rolle däremot,
han tränar glatt och
koncentrerat tillsammans med de
andra i tältet.
Och varken lukt eller ljud
verkar störa hans koncentration.
Alla tränar på sitt och hjälper
varandra när det behövs.
Matte är mycket glad över
all hjälp och goda råd.
Här en studie i Framförgående
med några av ekipagen.
Tua
- för momentet med husse i
snöret, Madde, Tempuz och schäfern,
som matte fortfarande inte har
koll på vad den heter.
Även Mini och Pysen
tränar framförgående, men de
fastnade inte på bild idag.
Rolle och Taggen är för
tillfället mer koncentrerade
på lydnadsklass-momenten.


Kommandona ekar i ladan: Hopp,
Apport, Hit, Ligg, Stå, Stanna,
Plats, Ligg kvar m.m.
Rolle behåller fokus och är
jätteduktig.

Och så snackas det ... och
fikas.
Rolle lyssnar mycket intresserat
på
vad Weine har att säga.

På hemväg
efter tältträningen stannar
matte och Rolle vid Pålamalm för
att ta en promenad i skogen.
Direkt nödvändigt, för både skor,
tassar och päls är rejält dammiga
och mår bra av (kräver) en promenad i
snön.
Kolla in Sivans dojor här ovan
så förstår ni.

Den är alltid fin skogen där i
Pålamalm, men extra fin så här
med ny fin snö.
Nu till det som är allra bäst
med dessa tält-tisdagar:
När de kommer hem tar matte mig
- bara mig, ensam - på en egen tur i
skogen.
Ni anar inte hur skönt och kul
det är att få ha matte helt för
sig själv en stund.
Good old days - bara matte och
jag.

I helgen som var hade vi lilla
Alma här.
Henne är vi mycket måna om både
Rolle och jag.
Dessvärre har hennes bordsskick
förbättrats något alldeles otroligt.
Det är inte alls lika lönsamt
att hålla sig nära henne vid
måltiderna nu för tiden.
I soffan somnade vi i mattes
knä - alla tre.
Rolle också, fast han syns inte på
bilden (det har varit
tillräckligt med bilder på den
där Rolle ändå).
Trångt men mysigt.
Det var allt för idag
Tack och hej - leverpastej!
A
torsdag 19 januari 2012
Här ligger vi lite
(understatement) efter
Julen har passerat utan att vi
kommenterat den
Nyåret också
och
Trettondagen likaså
Och nu höll min födelsedag på
att gå samma väg - utan
kommentarer.
Och detta
trots mattes goda föresatser
angående frekventa
hemsideuppdateringar.
Usch och fy.
Men nu tar vi igen det och
börjar med det viktigaste; min
födelsedag.
7 år - igår.
Hade det inte varit för monstret
mitt, som grattade mig via
Facebook,
hade nog husfolket totalt glömt
bort den - i vanlig ordning.
När det sker - typ varje år -
brukar matte alltid skylla på
att det är ännu viktigare att
uppmärksamma dagen då jag kom
hem hit.
Jag tycker att man ska fira båda
dagarna,
plus dagen då jag avlades och
dagen då jag först lyfte på
benet för att kissa,
och dagen då jag tog mitt första
lydnadspris och dagen då tog
mitt fjärde lydnadspris,
och dagen då jag vann min första
spårtävling,
för att inte tala om dagarna då
jag lyckades i tryffelsöken på
Gotland.
Fram för fler firardagar - året
runt!
Mer
leverpastej och vispgrädde åt
oss hundar!
TACK alla vänner för era
grattishälsningar både här på
hemsidan och på fb,
de värmde ett stackars bortglömt 7-årigt
hjärta.
Beträffande julen kan skvallra
om att tomten utgick från den
här adressen ...

Jag var i alla fall inte rädd
för henne - ni kan ana hur lugnt
jag ligger där bakom.
Oj, försade jag mig nu? Henne?
Tomten är väl en han?
Eller?
Nyåret firade vi sedan i flera
dagar ute på landet hos Britt
och Vibbe.
Lugnt och skönt - och mycket god
mat.

varma
drinkar utomhus

flamberad gorgonzolaspäckad
oxfilé

hemlagad glass
Inga smällare eller raketer -
bara ofarliga tomtebloss.
Vid själva tolvslaget stod vi
nere på bryggan och tittade på
den röda månen som gick ner och
alla fyrverkerier över
fastlandet.
Helt OK så där på håll.
Kolla vilken fin vedstapel Vibbe
har gjort.

Herre på täppan det är jag det.
Rolle tog sig ett litet
nyårsbad.

Det var mitt bästa nyårsfirande
någonsin.
Jag hoppas det blir en
tradition.
På Trettondagen
väntade vi ivrigt på att Lydia
och Totti skulle komma och ta en
tur med oss.

Solen hade inte riktigt orkat upp
över trädtopparna när vi började
men den gjorde den efter en
stund.

Lydia är en mycket charmerande
liten tjej,
så henne bjöd jag upp till många
ystra danser.

Rolle
brukar vara pigg på att dansa
med syrran, men den här gången
var det mest jag som förde.Rolle

Ja, det var en liten återblick
på dagarna som gått.
Nu tar vi nya tag och lovar
verkligen att vara mera flitiga
med att uppdatera här på
hemsidan.
Avslutar med ett foto som matte
tog idag.
Vår granne mittemot han kan
minsann ratta sin bil han.

Undrar om han kan se det själv.
Att han åstadkommit två hjärtan
när han parkerar sin bil,
alltså.
Matte klippte ner och roterade
bilden så det syns ännu
tydligare.
Och med det säger jag tack för
den här gången.
Ha det gott så länge.

GOTT NYTT ÅR
Vi spanar mot ett nytt år med
nya upplevelser och äventyr.

Vi hoppas på lite, med betoning
på lite,
snö i markerna.
Vi önskar att år 2012 blir ett
riktigt bra år för alla våra
vänner och bekanta.
Vi ska kräva av matte att hon
som nyårslöfte lovar att
uppdatera dagboken mera
frekvent.
Att det varit extra dåligt här
den senaste tiden beror dock på
en trasig sladd ...
men nu har vi både sprillans
nytt modem och sladd, så nu har
hon inget att skylla på.
Så väl mött nästa år!
Gott slut!
Ressu och Rolle
h
Anno 2011
g

torsdag 8 december
Foursome på Ågesta GK
Jag har sagt det förut, och jag
säger det igen:
Den där Totti är en jäkel på att
välja bra väder till våra
träffar.
Till idag, till vår
familje-foursome, hade han fixat
någon minusgrad, i stort sett
vindstilla, frostigt gräs på
golfbanan
och en vintersol som sakta men
säkert arbetade sig högre och
högre upp på himlen.
Det blev en härlig morgonrunda och det var riktigt skönt.
Gruppfoto av fyra ystra lagotto
kräver lite förberedelser.


Några hole-in-one gjorde vi inte
idag men ett flertal gånger
belönades vi för väl utfört
jobb.

Jag säger bara: Kolla in vem som
har vett att uppföra sig och
sitta fint ...
Rolle har inte riktigt lärt sig
ännu att gammal är äldst,
och att man ska visa tillbörlig
respekt, så Totti fick ta till
lite brösttoner och påminna
honom om det.

Alla bilder här ovan har
Britt-Marie tagit.
Matte hade inte kameran med
idag.
Men bilderna här nedan, från
isen, tog matte med mobilen.
Isen höll för Lydia, som var den
första att våga sig ut på isen.
Den höll för Rolle, som sprang
ut och gjorde lekinviter till
Totti på andra sidan.
Och den höll för både Rolle och
Totti - tack och lov!
Men då knakade den och vi höll
andan i några sekunder innan de
kom torrskodda iland.
Tur att Totti inte är så
leksugen ...

Golfrundor så här på
vinterhalvåret rekommenderar vi
varmt,
men vänta med att beträda
vattenhindren till det har
frusit ordentligt.

söndag 4 december
"Om inte OM i vägen vore,
markorna i luften fore".
(mark var den finska valutan
innan de införde euro - och så
sade alltid mattes farmor)
OM det hade varit lite senare på
dagen.
OM det hade varit en lite mindre
tävling med färre deltagare.
OM det hade varit lite bättre
underlag.
Om det hade varit på hemmaplan.
OM vi inte hade behövt vänta så
länge ute i mörker, kyla och
blåst.
OM vi hade fått ett annat
startnummer.
OM vi hade fått gå bara ett par
meter mer till höger.
OM matte hade kommenderat rätt.
OM domaren hade gjort si
OM domaren hade gjort så
Om Om Om ... massor av OM.
Så där ja, nu klarar vi av en
del av de obligatoriska
(bort)förklaringarna till varför
det inte gick så bra på Rolles
debut i LK1.
Här kommer själva storyn,
berättad med mattes ord:
Supertidig morgon - steg upp
05.00, hämtade Sivan kl 06.00
och åkte till
Österåkers BK.
Rolle skulle tävla i LK1 för
allra första gången.
Mörkt var det - alldeles
kolmörkt.
Men vi hittade rätt; tog rygg på
en bil framför oss med hundbur i
skuffen,
som också var ute i den tidiga
timmen, och alltså högst troligt
på väg till samma ställe.
Hade den inte svängt av mot
klubben vete f-n var vi hade
hamnat?
Marschaller, marschaller,
marschaller - massor av
marschaller lyste upp stigen
till klubbhuset.
Vackert - och direkt nödvändigt,
för det var fortfarande
becksvart.
Incheckning strax för 07.00.
Lottningen var redan gjord och
vi hade fått nr 13.

Lika glad för det, för just i
det fallet är jag inte
skrockfull.
Men att lägga nycklar på bordet
eller ha obrända vekar på ljusen
är direkt omöjligt.
Efter ett tag kom Lucia med
tomtar hälsade välkommen och gav
instruktioner - på vers.
Nästan ett litet mini-MH ...
lussetåget.

Innan det hade blivit riktigt
ljust klarade vi av
platsliggningen.
Ja, klarade av kanske inte just
vi ska säga idag,
för Rolle ställde sig upp ganska
på direkten när jag lämnade
honom, stod en stund men lade
sig sen ner igen.

Jag lovar, det var blött i
gräset, men hade jag varit
tydligare med mitt "Ligg kvar"
hade han säkert legat tiden ut.
betyg: 0
Under tiden ljusnade det mer och
mer,
men det blev också mer och mer
upptrampat på den redan från
början leriga planen ...

Vi började med tandvisning.
Rolle satt snällt medan domaren
hälsade på mig, hälsade på Rolle
och kollade tänderna, men
ställde sig upp innan domaren
gick därifrån.
betyg: 8

Linförighet
Jättesvårt för mig att få
stadigt fäste under gång, och
jag var riktigt nära att halka
omkull vid en vänstersväng.
Rolle höll inte position, satte
sig snett och nosade.
betyg: 6
Läggandet
och
Hoppet

Vid läggandet hamnade vi precis
i värsta leran, så han lade sig
inte.
(Bara en ynka meter till höger
var det lite mera gräs ...)
betyg: 0
Inkallande: Något dåligt tempo.
betyg: 9
Ställande: Tar något steg
betyg: 8,5
Apportering: Reser sig, spottar
(släppte apporten)
betyg: 5
Hopp: Avslut
betyg 9,5
Helhetsintryck
betyg: 7
Totalt 115,5
Så om inte OM hade varit hade vi
haft 10 poäng på platsliggningen
och något bättre på
linförigheten,
och 9 - 10 på läggandet och
säkert en 7:a på apporten ...
Men det tar vi nästa gång.
Den här gången kom vi 10:a av 14
i grupp 1A.
Totalt var det 23 ekipage i LK1
och endast två som klarade
förstapris-poäng.
Efter prisutdelningen åkte vi
till Österåkers Golfklubb för
att få rasa ut lite efter denna
långa morgon med anspänning och
nya upplevelser.
Då sken solen och även om det
plaskade och stänkte om stegen
när vi gick på gräset så var det
jätteskönt för Rolle att få leka
och springa fritt.

Så här lerig och smutsig var jag
efter programmet på lydnadsplan.

Bilderna på mig och Rolle har
Siv tagit med sin kamera
och bilderna från golfbanan på
Siv och Rolle är tagna med min
mobil.
Jag kan inte påstå att jag är
nöjd, och med facit i hand
kanske jag skulle ha väntat med
att låta Rolle debutera,
"men han gör ju allt så bra
på träning" ....
(har ni hört det förut?)
Faktum är att jag trodde vi
skulle greja tillräckliga poäng
för att få ett första pris ...
... men det där jäkla OM:et kom
ivägen ...
J
Nu blir det till att träna in
momenten enligt de nya regler
som ska gälla fr.o.m. årsskiftet
för någon ytterligare tävling
innan nyår lär vi inte hitta.
TACK snälla, fina Siv för att
du följde med.
Guld värt, så skönt att ha någon
att prata med och slippa vara
ensam.
Och TACK alla för hållna tummar
och klor.
Det räckte inte den här gången
... men vi kommer igen!

söndag 27 november
... och det är bara en vecka
sedan vi uppdaterade - kors i
taket :-)
Dagens gåta:
Vad är det som står på
toapappersrullar, har en
Disney-gran till svans och ett trekantigt
huvud?
Fundera ni på det en stund.

Första advent
+11 grader, mulet, regnigt och
stormen Berit rasar.
En perfekt dag att stanna inne
och kolla på hästtävlingarna på
TV - tycker matte.
Vi har väl lite annan
uppfattning, jag och Rolle,
men efter fredagens strapatser
då vi gick vilse på Rudan kan
det vara skönt med en lite
lugnare dag.
Vi och vi förresten - det var
inte vi som gick vilse - det var
hon.
Det är ju hon som bestämmer
och vi som lyder.
Vi kan ju inte veta att hon inte
vet vad hon gör.
Även om vi borde ha lärt oss det
vid det här laget.
Ny telefon med både RunKeeper
och GPS har hon också.
Nu måste hon lära sig använda
finesserna - inte bara Wordfeud
och Facebook.
Fast husse läste i tidningen i
morse om en app man kan köpa
till telefonen:
Looki-Looki, eller nå't liknande
heter den och är tänkt till
föräldrar som vill ha koll på
var deras barn håller hus.
Husse funderar lite på att
skaffa det.
Så här var det:
Vi tog bilen till Rudan för att
vi skulle få en härlig
morgonpromenad och få springa
fritt på alla fina fält.
Vi gick vår vanliga sväng som
tar ca en timme.
Bra tajmat eftersom hon hade en
tid hos tandläkaren att passa
och ville hinna duscha och
borsta tänderna innan det var
dags.
Men på väg tillbaka till bilen
hittade matte en slinga som vi
inte provat.
Den såg ut att gå åt rätt håll
och direkt bråttom var det ju
inte ... inte då.
Men det blev det!
Vi gick och gick och gick.
Matte menade att följer man bara
slingan så måste man ju komma
tillbaka till Rudan,
och då skulle vi ju hitta
tillbaka till bilen.
Icke sa Nicke.
Nästan panik och gråt i halsen!
För att göra en lång historia
(drygt tre timmar lång) så kom
vi till slut fram till en riktig
väg.
En väg med namn: Rökärrsvägen.
Då ringde vi husse, som kollade
upp var vi var
och
slängde sig på cykeln och
trampade iväg till den parkerade
bilen.
Körde sen och hämtade oss - i
Kolartorp!!!?
Matte kom bara fem minuter för
sent till tandläkaren, men hon
var varken duschad eller
tandborstad.
Rolle, matte och Lydia och
hennes matte och några till har
varit på klippkurs i Sollentuna
hos Karin.
Utställningsklipp.
Jag slapp.
Stannade hemma med husse åt
glass och kollade på fotboll.
När Rolle kom hem var han ännu
tröttare än efter våra dryga tre
timmar på Rudan.
Och det kan jag förstå, för att
stå på klippbordet från 10.00
till 15.30 är ingen barnlek.

Karin sprang runt bland alla sju
olika klippbord och visade hur
de skulle hantera sax och karda.
Två hundfrisörer var också med
för att lära sig lagotto-klipp.

Här nedan har hon precis varit
hos Britt-Marie och Lydia och
visat.

Svar på gåtan: En
utställningsklippt lagotto.
Benen ska t.ex. vara som
toapappersrullar, svansen som en
Disney-gran, och
huvudet en trekant.
Ungefär så här alltså

Här är Rolle färdigklippt och
uppställd för slutlig inspektion
och bedömning.
Klart godkänd, eller hur?

söndag 20 november
Äntligen!
För ni har väl inte tröttnat och
gett upp om att få läsa lite
nytt här på "min" sida?
Idag blir det lite
ketchupeffekt;
för först kom ingenting, sen kom
ingenting och sen kom en liten
droppe
och nu kommer:
Skogsavverkning, spindelnät,
reflexvästar, lerfält,
balanseringkonster och pälsvård.
Allt på en gång.
Att de håller på med något
fuffens här i vår närmaste
storskog har vi ju konstaterat
ett tag.
Det har varit sönderkört, fult
och besvärligt på flera av våra
passager.
Sprängningar, oljud, maskiner
och bilar på de mest oväntade
ställen.

Vi har svurit, suckat och
muttrat lite om varför de måste
gå in med så stora maskiner och
göra så stor åverkan för att
lägga ner ett rör med ½m
diameter.
Därför har vi undvikit just den
här skogen ett tag.
Men idag skulle vi gå där för
att ta oss vidare mot skogarna
på andra sidan.
Där finns ett par ställen där vi
brukar leka kurragömma, ha
uppletande och
lite vittringsövningar.
De ställena finns inte mer!
Så här såg det ut idag:

Allt är borta!
Allt!
Solbacken, älgutkiken, bästa
kantarellstället, två bra
uppletandeytor, mina
vittringspinnar - borta.
En mycket tråkig överraskning.
En sak var ganska bra dock.
På ett ställe där vi brukar ta
oss fram har det varit tvärstopp ett
tag.
All uppgrävd mark låg i vägen i
en gigantisk lerhög.
Direkt omöjligt för en tvåbening
att forcera.
Men idag upptäckte vi att de
hade lagt tillbaka marken och
det var gåbart igen.
Lite lerigt kanske, men det gick
att gå på och matte höll sig på
benen.

Rolle har lärt sig det här med
puss-stubbar.
Och idag hoppade han självmant upp på en
ganska så hög.
Säkert 70-80 cm hög och med en
diameter på kanske 35 cm.

Men helt i min klass är han inte
ännu.
Min parad-stubbe är mer än 1 m
hög och knappa 20 cm i diameter.

Spindlarna väver förunderliga
ting där i skogen.
Här har det t.ex. gjort en
hängmatta åt älvorna.
Det är i alla fall vad matte
säger.
Själv lutar jag mera åt att det
är en skateboardramp med
säkerhetslinor åt alla
skogens knytt och småfolk.

Flera gånger nu den senaste
tiden har jag hört matte prata
om att vi måste nog boka tid för
öronhårsrens på kliniken.
Hua - inte kul.
Inte för att det egentligen är
så farligt just då när det görs, för jag
brukar bli drogad och inte bry
mig alls.
Men, men, men den dagen går man
- i så fall
- miste om både frukost och
middag - och det är
mindre kul.
Jag tänkte jag skulle kunna få
henne att glömma det - hon har
ju ganska lätt för det, att glömma
alltså - genom att vara extra
uppmärksam, lyssna och lyda,
så att hon inte skulle märka att
jag har "ludd i öronen".
Men tydligen har jag inte varit tillräckligt
bra, för hon hade inte glömt.
Vad 17 begär hon?
Kadaverdisciplin?
Idag, när vi skulle kolla på
Vinterstudion och herrstafetten
på TV, och jag gosat in mig i
hennes famn,
började hon lite smått att
plocka med mina öron ....
och innan stafetten var slut
hade hon plockat hyfsat rent på
allt öronhår i mina båda öron.
Inte utan kamp, visserligen, men direkt osams
var vi ju inte.
Rolle undgick inte den
behandlingen han heller.
Men hans öron tar bara fem
minuter per lapp - mina tar tio
gånger längre tid.
Detta till trots, blev det en stund på
klippbordet för både Rolle och
mig.
Det putsades både öron och
tassar - med sax.
Inte så mycket på kroppen.
Jag är ju snaggad och korthårig
sedan en bra tid tillbaka och
Rolle sparar sin päls till på
lördag.
Då ska han putsas.

Rolle ser kanske lite väl lurvig
ut nu och man kan tycka att hon
borde ha använt saxen på hela
kroppen.
Men se det väntar hon med till
på lördag, för då ska hon gå på
klippkurs med Rolle.
Utställningsklipp!
Jojo, fin ska han vara/bli -
till ingen nytta.
För inte har hon några planer på
att visa upp honom i nå'n ring
förrän till våren då det blir
utomhussäsong igen.
Klorna hann vi inte med idag,
trots att söndag vanligtvis är
kloklippardag.
Men det är ju en dag i morgon
också.
Vi har fått nya västar.
Ett par reflexvästar att ha på
på kvällspromenaden,
och en varsin
Back-on-track-brynje-väst att ha
på när vi väntar i bilen före
och efter det att vi jobbat.
Om
och när det är kallt.

Jobbar gör vi också. Mest varje
dag.
Både Rolle och jag.
Mest Rolle faktiskt.
Han tränar lydnad i flera olika
varianter;
vanlig allmänlydnad,
tävlingslydnad
inför en ev. LK1-tävling
och Rally-lydnad för att det är
kul.
Och duktig som få är han.
I alla fall som få lagotto.
Som ni ser går det ingen större
nöd på oss.
Vi har det bra.
Hoppas ni också har det bra.
So long - långkalsong!

söndag 13 november
Hallå - hallå!
Jag lever!
Jag lever och mår bra!
Rolle också.

Ni ska veta att både jag och
husse påminner mest varje dag om
att det är dags att uppdatera
den här sidan.
Men inget händer.
Förstår inte riktigt varför,
men matte håller på med sitt
wf:ande och raggsocksstickande
och gu' vet vad.
Inspirationen tryter, säger hon.
Jag fattar nada.
Både jag och Rolle gör ju allt
vi kan för att inspirera.
Men för att ni ska veta att allt
är OK här i kojan, trots allt,
lämnar jag detta lilla
livstecken idag.
Och så får vi väl fortsätta med
'tjatet' och hoppas att det
händer nå't.
Vilken dag som helst!

tisdag 18 oktober
I fredags hade vi en s.k.
släktträff igen.
Den här gången var det vår tur att stå för
lokaliteterna,
så vi valde att
träffas på Rudan där det finns
fin skog och härliga öppna ängar att
springa på.
Långpromenad var meningen,
men när Britt-Marie läste av sin
RunKeeper hade tvåbeningarna
inte avverkat mer än 3 km ...
Vi, Totti, Lydia, Rolle och jag,
däremot, hade garanterat mer än
10 km's spring i benen.

Här ovan ser ni ett försök att samla
oss alla på en och samma bild.
Synd bara att det lyckades när
vi alla var blöta och märkta av
allt spring.
Mattorna försökte också, på var
sitt håll, få till tjusiga
höstbilder på oss.

Men Lydia, den lilla
virvelvinden, lämnade sitt
'håll' och kom till oss för att
försöka få fart på brorsan.

"Kom igen nu Rolle - vi racar en
sväng igen"!
Men Rolle tyckte nog att det var
ganska skönt att hämta andan i
ett par sekunder, så han satt
still.
I ett par sekunder!
Gott var också att lägga sig ner
i det fuktiga gräset och pusta
ut och att släcka törsten ur en
frusen pöl.

Vi avslutade med ett besök vid
godisträdet.

So nice, so nice - let's do it
twice!
Sa vi idag, och tog med matte på
en riktig långrunda runt hela
Rudan.
Den här gången garanterat mycket
längre sträcka för oss alla.
Samma tur med vädret som sist
hade vi inte - men lika härligt.
Vill ni se en stjärna ... ???
Se på mig!
J
Ni
får mycket gärna se på mig.
Men vill ni se en riktig stjärna
ska ni gå in på Knoddens hemsida eller
ica.se - reklamfilm!

måndag 10 oktober
Hjälp vad tiden går!
Har ni saknat oss?
Ja, jag skriver
oss,
för det handlar ju ändå alltid
om oss.
Mig - och den där Rolle.
Nästan två veckor sedan sist.
Ni tror väl att det måste ha hänt massor eftersom vi inte haft tid att
blogga.
Få se nu ...
Matte och monstret har varit i
Finland.
De var borta från onsdag em till
lördag fm.
Vi stannade hemma med husse och
hade tantfritt i tre dagar.
Det var helt OK, men visst
saknade vi henne - litegrann.
Rolle-Tokstolle letade efter
henne varje morgon.
Sen har det varit spårtävling -
Högre klass - då jobbade
vi (d.v.s. matte) med
spårläggning m.m.
Vi var med och kollade.
Hemmaekipage på prispallen.
Karin med Fräck knep första pris
och Lasse med Puma blev trea.
Uppflyttade och nu klara för
Elit.

Dit
kommer
nog
aldrig
jag.
Spelar ingen roll hur duktig jag
än är på att spåra,
för det där med skott ... det är
inte min grej.
Men Rolle skulle nog klara av
det så småningom.
Han verkar vara oberörd av
skott.
Så om bara matte tar itu med
träningen ...
Vad har vi mera gjort?
Vandrat i skogen, tränat lite,
ätit och sovit.
Och så har vi härjat runt på
fälten i Rudan.
En morgon var vi alldeles ensamma.
Hela området för oss själva.

Inte en kotte!
Men många pinnar!
Rolle kan ju bara inte låta bli
pinnar.
Små pinnar, stora pinnar, ännu
större pinnar, JÄTTESTORA
pinnar - och mina pinnar.
Alla ska han ha!
Även sådana som sitter fast i
jorden av någon alldeles
särskilt viktig anledning, s.k.
markeringspinnar.
Jag försökte tala honom till
rätta, och matte satte tillbaka
den både en och två gånger ...
men ...

Det finns en del kul stationer
där också.
Då hittar vi på lite andra
övningar.
T.ex. tunnelrace.
På era platser!

Klara - Färdiga - GÅ!

Jag vann!
Den här gången.
Matte vaknade tidigt den där
morgonen ombord på båten till
Finland.
Och när hon tittade ut genom
hyttfönstret såg hon den här
soluppgången.
S
Mycket vackert - eller hur?
Så vackert att vi blev
inspirerade både Rolle och jag.
Fram med sprejburkarna och så
skred vi till verket.
Rosa, lila, blått, orange, rött
och grönt.

Det blev också vackert - eller
hur?
Tryfflat har vi också.
Ett par tre gånger faktiskt.
Matte gör ett antal små paket av
tryffelbitar (för att vi inte
ska äta upp bitarna),
gräver ner dem
någonstans i vår skog och sen
får vi leta upp dem.

Det är nog något av det
roligaste vi vet.
Och som jag sagt förut:
Det man gör gärna gör man i
regel bra.
Och det här gör vi jättegärna -
alltså jättebra.
Och så har vi spaat.
Det vill säga badat, putsat pälsen och klippt
klorna.
Ja, så går dagarna här på
Krogtäppan.
Ibland händer det stora saker
som man bara skriver lite
om.
Ibland bara en massa små triviala
saker som det blir flera rader
om.
En sak till bara:
Rolle ska bli lydig
rallystjärna!
Rally-Rolle
Han har börjat en kurs - i
rallylydnad.
Och hör här:
Han är ensam kille!!!
Det är han och sex tjejer och en 'henom'.
En liten minitaxfröken, en
bedlingtondam, en pumipuma, en
sydafrikansk mastiffbrutta, en
dansk-svensk gårdsfru och en
blandishenom.
Vi saknade en viss liten söt
bulldoggstös från Östnora,
men hon räknar nog med
gratis privatlektioner sen när han har
lärt sig nåt.
Smart tjej, jättesmart!
Det kommer en kelpiejänta i
stället för Bull-Degen nästa
gång (tisdag).
Jag tror minsann han kan få det
lite svårt med koncentrationen
med så många pinglor på en och
samma gång,
min lillebror.
Vi får se.
Men ve och fasa!
En tanke slår mig plötsligt:
Tänk om han får till en date där på kursen den lille charmören!
Då jäklar ska jag också gå på
kurs!
Så e re bara!
P.S.
Rättelse: Det visade sig sen
att han numera inte är ensam
kille på kursen - den nya
kelpien är en kille!

tisdag 27 september
Oj-oj-oj
Nu har matte gjort bort sig lite
- igen!
Nog för att vi alla har noterat
att det står till lite si och så
med minnet och övrig verksamhet
högst uppe i knoppen på matte.
Men att det skulle gå så långt
att hon totalt missar att Rolle
nu varit inneboende här i ett år
- det trodde vi aldrig.
Hon brukar ju säga att
hemkomstdagen är en ännu
viktigare dag än själva
födelsedagen.
Och att det är en anledning att
fira.
Den dagen var igår!
Det fick vi minsann höra idag av
söta syrran Lydia när vi
träffades för att "tryffla"
lite.
Nu passerade dagen obemärkt.
Ingen tårta, ingen present,
inget extra alls.
En alldeles vanlig måndag blev
det.
Min hemkomstdag har hon aldrig
missat - hittills!
Kan jag ta det som ett tecken på
att jag är viktigare än den där
Rolle,
eller är det bara ett tecken på
hennes förfall?

Här ett par bilder från d. 26
och 29 september förra året.
Den första från Visby när vi
väntar på färjan hem,
den andra från hemmaskogen.
ef
Nog snackat om det.
Idag har vi i alla fall haft en
bra dag.
En eftermiddag i tryffelns
tecken tillsammans med Lydia och
Totti.
Vi åkte till natursköna Sätra.
När vi, något försenade p.g.a.
trafikkaos, kom fram hade
Britt-Marie redan preparerat
ekbackarna med tryffel.
Två 'rutor' med totalt 16 nedgrävda
små tryfflar.
Men trots att allt var klappat
och klart började tanterna med
snack och
fika.
Vi fick snällt sitta bundna och
titta på.

Men sen ...
Totti som är äldst fick börja.
Bråttom iväg hade han.
Och sen jobbade han så det stod
härliga till.

Sen var det syrran Lydias tur
Hon hittade också tryffel, flera
stycken,
men var så glad att äntligen
vara lös, så hon kunde inte
riktigt koncentrera sig.
Hon sparade ett par av sina tryfflar
åt oss.

Efter Lydia blev det min tur.
När jag är i farten gäller det
att vara beredd med betalningen,
annars kan det mycket väl hända
att jag sväljer tryffeln i
stället för att idka
byteshandel.

Rolle söker också bra och
ganska metodiskt,
men idag slarvade han lite och markerade
bara fynden med ett litet extra tramp
på stället.
Så där måste man också vara med
på noterna annars missar man
hans markering.
Det var tur att det var markerat
med snitslar, så att man kunde
berömma på rätt ställe.
Han behöver lära sig att markera
tydligare, d.v.s. gräva eller i
alla fall skrapa med tassen för
att visa var matte ska gräva.
Han fick leta rätt på alla 6
kvarvarande tryfflar - och
gjorde det med beröm godkänt.

Efter tryfflandet promenerade vi
- okej då, sprang vi - ner
till sjön för att släcka törsten
och lite bad och bus.

Mera att
läsa och fler bilder från dagen
finns att se på Tottis hemsida
www.tottskrutten.se

måndag 19 september
Känner mig lite nere...
Kan det bero på den där Rolle?
Att han tar så stor plats, både
i verkligheten och här på min
hemsida, menar jag.
Tror ju inte det egentligen, men
man kan ju alltid försöka samla
sympatier.
Ont någonstans har jag inte i
alla fall.
I alla fall inte rent fysiskt.
Matte har en teori om att det
beror på det där fästingmedlet
vi droppade på här för nå'n
vecka sedan.
En viss nedstämdhet kan uppstå
står det under biverkningar på
bipacksedeln.
Hon gör i alla fall sitt bästa
för att jag inte ska känna mig
förfördelad och undanskuffad.
Jag är, och kommer alltid att
vara, nummer ett.
Jag får maten först, jag får gå
ut först genom dörren när vi ska
ut och det är mina tassar som
torkas först när vi kommer in.
Det är jag som får börja när vi
har uppletandeövningar i skogen,
och det är jag som får godiset
först vid våra olika 'stationer'
under skogspromenaderna.
Jag har ingenting att klaga på,
men faktum kvarstår; jag är inte
riktigt på topp just nu.
Inte inomhus i alla fall.
Ute är det mera fart i gubben,
det lovar jag.
Jag älskar våra skogspromenader.
Då är jag med på noterna, leker
och busar ... i alla fall lite
grand.
En vanlig morgonpromenad för oss varar i
minst 1 timme - oftast bra
mycket mer än så.
Vi tar olika vägar varje gång
och ingen promenad blir den
andra lik.
Ibland blir det till och med så
olikt att vi inte hittar hem ...
det har hänt ett antal gånger.

Uppletandeövning har vi på fem -
sex olika platser, beroende på
var vi går.
Matte placerar ut allt i från
handskar och annat hon kan
tänkas ha i fickorna, till
kottar och pinnar hon hittar på
vägen.

Och vi letar och apporterar.
Går vi den här stigen har jag en hög stubbe, ca 120 cm hög och 20 cm
diameter, som jag hoppar upp på
- lätt som en plätt.
Och det renderar godis - varje
gång!
Det är i alla fall något som jag
är ensam om att klara av av oss
båda.
Den
där Rolle han har inte riktigt samma
vighet som
jag.
Eller så vill han bara inte ...

Men han hoppar högt och klättrar
bra, så på alla mina stora
stenar är vi numera två
som väntar tills tanten kommer
fram och ger oss godis.

Det är rätt bra med sådana här
stationer i skogen - om inte
annat så för orienteringens
skull.
Man känner igen sig och hittar
förhoppningsvis hem i tid för
frukost.
Tryfflat har vi också gjort nu
ett par gånger.
Jag tror baske mig att det är det allra
bästa jag vet - att leta och
hitta tryffel.
Eller är det kanske att spåra?
Som tur är behöver jag inte
välja antingen eller - utan får
både och.
Som sagt; jag har nog inget att
klaga över.
Egentligen.

måndag 12 september
Nu ska det minsann skrivas om - och
visas foton på - den där Rolle
igen.
Här på min blogg!!!
Är inte det lite väl fräckt, så
säg?
Tidigt, jäkligt tidigt, redan
kl. 05.00, på söndag morgon blev
det full aktivitet här i huset.
Det lagades frukost, packades
bil och checkades
kom-ihåg-listor:
Papper, koppel, 'skötväska',
kamera, extra tröja, jacka, bur,
stol ... m.m.
Strax efter klockan sex kom
monstret (min 'moster' Pia) och så
gav de sig iväg,
matte, Rolle och monstret, och
huset blev lugnt och stilla
igen.
Jag var inte direkt avundsjuk på
det de skulle iväg på;
Uppsala läns Kennelklubbs
Internationella hundutställning
i Gimo,
så när vi vinkat av dem, gick vi
och lade oss i soffan och sov
säkert 1½ timme till, husse och
jag.
Vid den tidpunkten visste jag
ännu inte att söta Lova
skulle vara med vid ringside.
Hade jag bara vetat det hade jag
nog propsat på att få komma
med
även om det här med att sitta
och titta på andra hundar som
springer runt och visar upp sig
i ringen suger fett.
Men Lova och jag hade ju kunnat
ta en tur på tu man hand lite
avsides ... och
fixat små rara skimmelbarn till
matte Eva.
Ring nr 4
Start kl. 09.00
Domare: Hans Rosenberg
Blött gräs, men inget regn.

Lugn och trygg låter han sig
hanteras av domaren

Här, när de rantar runt i
ringen, har matte ännu inte
upptäckt att Eva och Lasse och
Lova och Bruno har anlänt och
står och tittar på vid ringside.
Det var nu fjärde
gången som Rolle ställdes ut.
Han är rätt duktig på det där
ringspringet,
den lille skiten,
så även denna
gång klassades han som
Excellent.
Hans kritik finns att läsa på
Resultatsidan,
men faktum kvarstår; han behöver växa till sig.
Eller som den här domaren uttryckte det:
Maskulin hane under utveckling.

Här blev det stort
kramkalas.
Rolle och Bruno, som inte träffat
varandra tidigare, var lite
spända och inte fullt
lika glada att ses, så här precis i
början.

Rolle placerade sig som 3:a
Här grattar matte 1:an,
Imperie's Imax Importante med
matte Maria Pettersson.
2:a kom Rowntree Guido Reni, med
matte Mona Jansson
Bonebrakers Soprano med husse
Björn Wallin kom 4:a.

Här är hela supporterskaran;
Monstret med Rolle i snöret, Eva
och Lova och Lasse med Bruno.
Även små excellenser behöver
vila lite från alla intryck och
då är canvasburen en skön
fristad.
Och när man vilat klart är det
bara att sticka ut huvudet och
påkalla uppmärksamhet igen.

Alla, i alla fall nästan alla,
på idrottsplatsen i Gimo hade
hund/ar i koppel.
Stora hundar, mellanstora hundar
eller pyttesmå hundar .... eller
imaginära.

Rolle fick ingen prisrosett med
sig hem denna gång, men lottlös
blev han långt ifrån.
Av Eva och Lasse fick han -
eller var det matte - en stor
papperskasse full med de
vackraste kantareller från
Dalaskogarna
och en påse med de läckraste
morötter från den Bergmanska
täppan, ljusgula, orange och
mörkröda.

Inte mer än rätt att han fick
vara med och rensa och putsa

Idag har det h
Nu får vi se när det blir
utställning nästa gång,
det är i alla fall inget
bestämt.
Men en kurs i utställningsklipp
är inbokad i november.
Och så hoppas vi på att Rolle
ska få komma med på ett MH i
oktober.

Härliga gula kantareller
puttrande i smör i allra största
stekpannan - i fyra omgångar.

torsdag 1 september
Borta bra men hemma bäst.
Det menar i alla fall jag,
men
jag vet att min matmor har en
avvikande uppfattning.
Hon hade gladeligen stannat på
Gotland - för gott.
Hemma är vi i alla fall efter en
hel vecka på öjn.
Med Risungs Gård som fast punkt
under hela veckan har vi gjort
utflykter åt alla väderstreck.
Två av dagarna var redan på
förhand bestämda att åtminstone
Rolle och matte skulle
tillbringa på utställningsfältet
i Visby.
Vi, husse och jag, var med och
kollade på lördagen.
Men på söndagen fick de klara
utan oss.
Ensamma var de ju långt ifrån.
Camp Risungs hade ett grönt tält
där alla Risungs-släktingar
samlades innan, under och efter
att ha visat upp sig inne i
ringen.


Lilla söta Cayenne blev bästa
valp - båda dagarna.
Rolle fick Very Good på lördagen
och Excellent på söndagen
Rolles kullsystrar Athina,
Excellent på lördagen och VG på
söndagen och Bellis fick
Excellent på söndagen.
Rolles kritik finns på
Resultat-sidan,
men så mycket kan jag ju avslöja
att han behöver massa till sig
lite.
Men det kommer nog automatiskt
med åldern, han är ju bara en
pojkspoling ännu.
Och det vet ju alla att grabbar
mognar sent.

Dessutom hade Rolle (och Lydia) fått besked från SKK om att
deras höfter var felfria.
En mycket lyckosam helg för
Risungshundarna med andra ord.
Gotland är ju så mycket mer än
bara Visby.
Vi älskar ju t.ex. att bada
och finns det något läckrare än
att få rejsa runt på en milslång
sandstrand - alldeles ensamma.
Härliga Sudersand - Kolla bara!
Två blåsiga dagar, den ena något
soligare än den andra.



Rolle fick plötsligt syn på ett
grönt havsvidunder.
Ganska läskigt var det till en
början.
Det fräste och skummade och
pälsen böljade fram och
tillbaka.


Men han vågade sig fram - och tog
till slut en tugga av det gröna.
Fikapaus med medhavd matsäck i
lä bakom sanddynerna smakade bra
efter bad och tokrusningar på
stranden.

Vi provade också en annan
strand, Bungeviken.
Den var inte lika bra som
Sudersand, men fick duga den
dagen.


Där fanns det ett par
intressanta saker på stranden -
att titta på.
Maneter som strandat och en sko
som säkert gjort en
världsomsegling.

När matte och Britt-Marie och Totti
var nere på Gotland för drygt
ett år sedan
för att inspektera
Rolle och Lydia medan de
fortfarande bodde med sin mamma
Stella på gården i Rute socken,
hittade de inte till

Men den här gången var det husse
som körde och då gick det
bättre.
Nu var det inte någon strålande
sol den dagen, så det intensivt
blå vattnet var inte fullt så
intensivt.
Vi promenerade runt hela lagunen
och på ett ställe, där det var
småsten, tog vi oss ner för
brinken Rolle och jag.
Den ene betydligt mer graciöst
än den andre.
Matte fick skrämselhicka när hon
såg hur Rolle kanade ner säkert
10 meter och undrade hur vi
skulle ta oss upp igen.
Men det gjorde vi - även om det
var lite småjobbigt.

Inget Fåröbesök utan att ha
besökt det spektakulära
raukområdet.
Asfalten på vägen ut till
Lauterhorn ser ut som grå
pepparkaksdeg utkavlad direkt på
marken.



Gotlandslycka är också att leta
tryffel - både för Rolle, mig
och matte.
En absolut höjdpunkt var att få
åka iväg med Ulla och lilla
Cayenne till tryffelängena.
Hittade vi tryffel eller hittade
vi tryffel?
Kolla bara!

Det här jobbade vi ihop på
nolltid.
Lova, Lydia och Totti - ni har
snart post att nosa upp!
Rolle och tusentals andra hundar
från när och fjärran, utsattes ju för
internationell bedömning på
lördagen och söndagen.
Några av Risungs baggar och
ytterligare ett 30-tal baggar från
andra gårdar på ön,
blev minsann också bedömda av
ditresta experter från ett annat
land: Fastlandet.
En s.k. riksbedömning.
Mycket intressant.


På den bilden överst till höger
skulle man lite på skoj kunna
säga att de mäter storleken på
lammkotletterna!
Även för de Risungsbarnen gick
det mycket bra.

torsdag 18 augusti
Dubbelt upp
Nu finns vi i dubbel uppsättning
här hemma.
Ull-Ressu och Ull-Rolle och
Ressu och Rolle..

Matte beställde en brun kompis
till Ull-Ressu av Annika Ahlén
när de sågs i Köping,
och idag dök han upp här med
gula postbilen.
Nu står 'vi' bredvid varandra på
fönsterbrädan i vardagsrummet.
Idag har vi minsann inte stått
bredvid varandra irl (in real
life).
Nästan så länge att jag hann
börja sakna honom.
Eller var det matte,
eller kanske var det båda ...
I vart fall försvann båda direkt efter
morgonpromenaden och blev borta
läääänge.
Det hette att de skulle på
skott-träning.
Sen blev det både spår och
lydnadsträning innan hon, jag
menar de, kom hem.
Rolle har fått förmånen att få
vara med när ett par av våra
kompisar tränar skott med sina
hundar.
Jag är glad att jag slipper ...
(surt sa räven)
Ungefär så här går det till:
På bestämt klockslag och plats
träffas de och tränar lite olika
moment,
allt från platsliggning,
aktivitet till kamp under
skottlossning.
Rolle har varit med fyra gånger
nu och visar till mattes glädje
inga som helst tecken på att
vara berörd.
Men matte lyder kompisarnas goda
råd och går långsamt fram.
De, Rolle och matte, började med att på lite längre
avstånd från skytten låta Rolle aktivera
sig med att leta godis medan
skotten sköts.
Undan för undan, eftersom han
inte visat något som helst
obehag, har de kommit närmare
skytten
och idag var de lika nära som de andra
hundarna - om än inte precis på samma
plats.
Inga problem.
Guld värt, sådan här träning.
Gunnel och Tootsie, Weine och
Madde, Christer och Tempus och
Siv och Tua på väg till
skott-träningen.

Skytten tar posto dold bakom en
stor gran,

Weine och Christer turas om att
skjuta och var och en tränar på
det som den vill.
Idag tränade t.ex. Tua och
Tempus platsliggning i 5 min



Inga problem där heller, som
synes.
Alla nöjda.
Rolle fick avsluta med att gå
ett spår där på de öppna ytorna.
Gick så där ... bättre kan han
... men han markerade alla
apporter och hittade slutet,
fast han hade inget vidare drag
i linan idag.
Siv och Tua ska tävla i spår på
söndag, så sen fortsatte de,
allihop, till
klubben för att träna lite
ytterligare.
Rolle fick träna lite lydnad och
budföring och på att vara tyst i
bilen.
Det har han haft lite problem
med när han är ensam i buren.
Idag helt utan anmärkning.

Kanske berodde det på att jag
inte var med från början ...
jag menar så att han inte tänkte
att nu gör matte och Ressu
roliga saker medan jag får sitta
här ensam.
Hur som helst så var han tyst
och lugn medan matte lade ett
litet spår åt Tua.
Och Tua hon har i alla fall drag i linan
hon.

Och alla rapporter hittade hon
... så nu ligger hon på plus
igen.
Jag fick spåra både i tisdags
och i måndags.
I måndags missade jag både en
pinne och slutet - har aldrig
hänt förut.
Men i tisdags gick det galant.
Och minst lika fort som Tua.

tisdag 9 augusti
Strosa i Trosa
en tur full av besvikelser
Idag åkte vi till Trosa, matte,
husse, jag och Rolle.
Redan innan vi var framme kände
jag doften av hav och blev
mycket ivrig där bak i bilen.
Nu skulle det badas i
saltvatten!
Det är det bästa jag vet.
Bråttom - bråttom.
Mot havet!
Jag drog och stretade så att jag
nästan blev hes.
Men ingenstans gick det att
bada.
Bara båtbryggor och drygt en
meter ner till vattnet.
Inte ens längst ut på piren gick
det att bada.

Men det säger jag bara, att hade
de inte hållit så hårt i kopplet hade jag
hoppat i ändå - garanterat.
Matte lovade att vi skulle
stanna och bada på hemvägen i
stället.
Då lugnade jag mig lite och så
gick vi för att leta reda på en
restaurang där vi kunde få
lunch.
Knodden hade rekommenderat ett
ställe där vi hundar inte bara
var välkomna,
utan också hade egen meny.
Men se det blev också en
besvikelse.
Vi kollade på flera
restauranger, enligt Knoddens
direktiv,
men inte någon hade hundmeny.
Vi var visserligen välkomna och
skulle få vatten,
men egen meny - icke sa nicke.
Till slut stannade vi på
Tullhuset.
Husse och matte fick sin mat -
och vi fick vårt vatten.
Nåja, matte valde att äta
Ceasarsallad,
för då kunde hon i alla fall
plocka ut några kycklingbitar åt
oss stackars hungrande hundar
som ju inte fått mat på flera
timmar (3).
Husse åt en enorm hamburgare som
såg godare ut än den var
tydligen.

Servitrisen hade under tiden
undersökt det där med hundmeny
och kom tillbaka och berättade
att förra året hade de haft det,
men den nye ägaren hade gjort
lite förändringar.
Jo-jo, men inte till det bättre
skulle vi vilja påstå.
Hoppas de bättrar sig till nästa
år.
Så, broder Knodden & Co, ska ni
till Trosa och spisa,
lyd ett gott råd: Ta med matsäck!
Mörka moln började nu torna upp
sig på himlen och åskan mullrade
i fjärran.
Skulle vi hinna till
lakritsaffären innan ovädret bröt
ut?
Näe - inte heller det lyckades
vi med idag.
Men vi hittade till affären,
alltid något, och
matte provianterade.
Men just den speciella lakrits
från Australien, som hon spetsat
in sig på var slut!
Men det blev en hel del annat,
både finsk, engelsk och svensk.
Vid det laget var vi alla så
blöta att ett bad i havet inte
längre var speciellt lockande.
Vi satte oss i bilen och
startade hemresan,
vred på lite värme för att torka
och slippa frysa och satte
fläkten på max för att få fri
sikt.
Väl hemma värmde vi oss med en
brottningsmatch på gräsmattan,
jag och lillskiten.



Man kan tro att det går häftigt
och vilt
till, men sanningen är att det
är en tyst och jämn kamp i allra
största sämja.
Jag låter honom hållas både
länge och väl,
men till slut talar jag om vem
som både är äldst, tyngst,
störst och
starkast och därmed också den
som bestämmer,
genom att helt enkelt brotta ner
honom - och hålla honom nere ett
tag.

måndag 8 augusti
Rolle drogad, röntgad
och bakis.
Idag igen en tur till
Kolartorpskliniken för Rolles
del.

Husse följde med för att
assistera.
Varsitt blytungt förkläde och
krage fick de lov att ikläda sig
både husse och matte.
I
Rolle, nu drogad och snudd på
lealös,
var lyckligt oberörd av den
något obekväma ställningen och att det
drogs, böjdes och bändes i hans
leder.
Överkroppen i en vagga och
höfterna fria för fotografering.
Flera foton togs innan vet.ass.
Cattis blev helt nöjd med
bildkvaliteten.
Tur att även röntgen numera görs
med digitalteknik.

Matte fick låna en peang och
passade på att putsa öronen
också medan han var drogad.

Väl
hemma har han vilat mest hela
tiden,
bakis efter första fyllan,
stackarn.
Men i morgon är han nog som
vanligt igen, hoppas jag.

Medan Rolle vilade tog matte och
jag tog en tur till spårskogen.
Om knappt två veckor ska klubben
ha spårtävlingar och matte ska
lägga 'sitt' spår, det s.k.
pors-spåret.
Och hon behöver rekognosera -
många gånger.
Vi har säkert gått det spåret
10-15 gånger nu så jag hittar
utan problem, men för hennes del
kan det behövas ett antal gånger
till.
Och jag hänger gärna med.

När
man går i porsen doftar det
ganska starkt men gott och
fräscht.
Jag tycker att det är ett
jättehärligt spår.
Och så finns det massor av
blåbär.
Massor!
Idag plockade vi en b-påse
halvfull på 5 minuter.
Kommer ni ihåg älgen som jag
hittade i oktober förra året.
Det var när vi rekade just det
här spåret.

Idag
ser det ut så här på den platsen

Det här är vad som finns kvar av
den nu, 10 månader efteråt; lite
vita benrester och lösa
pälstussar.
Här om dagen var hon också ute
och rekade alla spår tillsammans
med sina klubbkolleger.

Tävlingsledare Ann och
'spårgeneral' Weine
konstaterar att just här kan vi
nog inte ha ett spår i år.
Ogenomträngligt var ordet, sa
Bull.

Mitt i obebodda skogen, men inte
så värst långt från vägen,
hittade de ett klädstreck med en
massa strumpor.
???

Man har ju hört om sådana
klädstreck i parker och så,
där de hänger upp upphittade
vantar och halsdukar m.m. så att
folk kan hitta sina borttappade
saker.
Men här, mitt i skogen?
Och dessutom var det många
strumpor som fanns i par.
Lattjo.

måndag 1 augusti
Igår 1-årskalas.
Idag besök på kliniken.
Risungs Rolle Rustico
Rolle-Trolle-Tokstolle
Rolle Rosk,
min lillebror,
har nu fyllt ett år.
Någon direkt föllsepresent fick
han väl inte,
men vi fick kalasa på en varsin
leverpastejmacka med prinskorv.
Och på kvällen var vi bjudna på
kalas hos Britt & Vibbe.
Dit är det gångavstånd och på vägen dit passerar
man
'Indianparken' med alla skojiga
tunnlar, gungor och
balansgrejor.
Där har jag lekt många gånger.
Nu tyckte matte att det var dags
för lillebror att prova
hängbron,
den som jag tycker är så rolig
att balansera på.
Rolle tyckte väl inte att det
var så värst kul så här första
gången.
Men han gjorde det!

Mycket, mycket försiktigt tog
han sig över.
Matte gick före och stöttade.
Jag är säker på att han, när han
gjort det ytterligare ett
par gånger, grejar det helt för
egen maskin.
Jag ska visa honom.
Jag gör det både fort, säkert
och med glädje.

Väl framme hos B&V välkomnades
med drinkar till alla


Sen vankades det grillade
godsaker - 6 stycken.
Det måste betyda en åt Vibbe, en
åt Britten, en åt husse, en
åt matte ...
och en åt Rolle - den minsta,
högst upp till höger
och en åt mig - den största,
högst upp till vänster.

Åh vad det doftade gott!
Åh vad jag väntade.
Snålvattnet rann och jag väntade
så snällt så snällt.
Så noga med att uppföra mig på
allra bästa sätt så att det inte
skulle finnas den minsta anledning
till att ändra på fördelningen.
Men, hur fel hade jag inte.
Det blev
ingenting kvar!
Ingen hel biff i alla fall.
Bara lite slamsor - men de var i
alla fall goda - jättegoda.
***
Idag har Junior varit en tur
till

Glad och trygg marcherade han in
på kliniken och in i
behandlingsrummet.
Utan det minsta pip
(trots att
han både fick se och nosa på
sprutan innan)
fick han sen vaccinet instucket i
nacken.
Han hann nog aldrig fatta vad
som skedde innan det var över.

Prick om en vecka ska han dit
igen.
Då kanske han inte är fullt lika glad,
för då har han inte fått äta
något alls efter kl. 20.00
kvällen före.
Ingenting! Nada! Niente!
Nothing!
Inte ens den minsta lilla
godnatt-godis.
Och ingen frukost!
Undrar om jag måste avstå min
kvällsknäckebrödsbit bara för
att vara solidarisk?
Då, alltså nästa måndag, vill de
att man kommer två tillsammans
med Rolle,
för han ska röntgas och de
behöver hjälp att hålla honom i
läge.
Men det säger jag bara, att det
får de klara bäst fasen de kan,
för jag går då inte dit i
onödan.
Matte får väl ta med sig husse,
eller någon annan - jag stannar
hemma!

lördag 30 juli
Transportproblem

Vår blå fyrhjuling är trasig.
Vi är utan bil i ett antal
dagar.
Det blev t.ex. ingen tur till
Trosa,
ingen tur till havet,
ingen tur till klubben.
Det går i och för sig ingen
större nöd på oss för det,
vi har storskogen bakom knuten,
ett par fotbollsplaner att träna
på,
och en damm att doppa sig i.
Fast visst blir man lite
strandsatt.
Lite varstans i Sverige
finns det bilar som levererar
fisk,
och bilar som levererar
glass,
och bilar som levererar
hundmat,
och bilar som levererar
människomat.
Det har vi också.
Meeeen,
vad vi har, som säkert
inte så många andra har, är
cyklar som
levererar nyplockade kantareller!!!
Tack snälla Tua/Siv!
Det blev en smarrig middag för
husse och matte.

I morgon firar vi Rolles
1-årsdag.
Hoppas det blir något extra gott
att kalasa på då.
Alla tillfällen att kalasa skall
tas tillvara, absolut.

söndag 24 juli
Rött
kort är inget att skämmas för!
Rött
kort = Excellent!
Excellent är ordet för dagen
idag.
Excellent är Rolle och Excellent
är Lydia.
Tidigt, tidigt mycket tidigt, i
morse ringde klockan
och redan kl. 05.00 var matte
och Rolle på väg.
Första anhalt Mälarhöjden, där
de bytte till Lydias bil, och
startade färden mot Köping.
Stor Internationell
Hundutställning stod på
programmet.
Själv hade jag lite sovmorgon
med husse och på eftermiddagen
åkte vi två ut till Årsta Havsbad och
hälsade på kusin Ville.
Väl framme i Köping - i
synnerligen god tid - hängde
regnet i luften både länge och väl.
Men lagom till det var dags för
Lydia och Juniortjejerna hängde
det inte längre - då blåste
regnet in
rakt från sidan!
Så länge Rolle och matte var
i ringen var det bara extremt hög
luftfuktighet.
Det sprangs och poserades, det
klämdes och kändes och det
öppnades munnar och tittades på
tänder.



Och till slut fick de ett
Rött
kort!!
Domarens omdöme:
Mycket bra huvud och uttryck.
Välburna öron. Bra bett.
Välvinklad fram och bak.
Bra kropp till sin ålder.
Rör sig med bra steg när han får
den rätta balansen.
Excellent!
Placerad som 3:a av 7 (1:an och
2:an fick Ck).
Domaren påpekade för matte att
hon måste springa med längre
steg så att Rolle hittar rytmen
och steget.
Har hon hört det förut eller ???
Som sagt höll sig regnet
någorlunda ända fram till det
var Lydias och de övriga
tjejernas tur.
Men då skulle det minsann visas
vad 'Fruntimmersveckan' innebär.
Det ösregnade vågrätt i blåsten!
Här ser ni både hur hårt det
blåste och regnade och hur
ringledaren ger Lydia ett
Rött
kort.

Ni HBK:are som har tittat in här
kanske kan urskilja ett känt
ansikte vid ringside:
Maggan med dotter och de
skäggiga schnauzerflickorna.
Hennes lilla Gizza gjorde väldigt fint
ifrån sig under gårdagen med
både BIM och CACIB.
Sådana bokstavskombinationer
kanske vi aldrig uppnår i vår
familj,
men ... men ... man ska ju
aldrig säga aldrig
så;
who knows?
Matte och Rolle kom sedan och hämtade
mig och husse i Årsta Havsbad.
Eftersom vi hade sol och fint
väder,
men minst lika blåsigt, blev det en
promenad till havet.
Vågorna gick höga och båtar som
slitit sig låg uppblåsta på
stranden,
men badade
gjorde vi alla tre, Ville, Rolle
och jag.
Mest jag.
Jag tror allt att matte var lite
besvärad av regnet i Köping,
för det enda hon inhandlade var
ett par korta 'stövlar' i
naturgummi.
Dem skulle hon haft på sig från
början.
Med den sulan hade hon haft ett
bra grepp på den blöta
gräsplanen och kanske vågat ta
ut steget ordentligt.

Nu tycker jag att hon ska anmäla
sig till en kurs i ringspring
så att hon kan göra Rolle
rättvisa och kanske fixa lite
olika 'C-kombinationer' till
hans meriter.
Tack för alla hållna tummar!
Det har varit en bra dag; Rolle
har gjort sin ringdebut UA och
med glädje
och jag har haft det bra med
husse.
Jag accepterar nog att de åker
iväg fler gånger
bara hon kommer hem med något -
gott eller roligt - till mig
sen.

lördag 23 juli
Smälla, small
eller
smälla, smällt?
Båda varianterna är rätt enligt
SAOL så:
I torsdags smällde det!
I går small det
och
I morgon smäller det
I torsdags var han på
skott-träning
I går åskade det
och
I morgon gör Rolle debut i
utställningsringen.
Skott-träningen gick galant
Åskan klarade han utan problem
och
Snart vet vi hur det gick på
utställningen!

onsdag 20 juli
Onsdag = träning
Idag skulle det bl.a. tränas på
att Rolle skulle lära sig att
vara tyst i bilen när han är
ensam.
Vi skulle få hjälp av våra
kompisar som också tränar på
onsdagar var det tänkt.
De, inte matte, skulle gå
och säga åt honom att vara tyst,
berömma och ge honom en godis
när han tystnat.
Så när vi kom upp till klubben
tog matte bara ut mig.
Rolle fick stanna kvar.
Det brukar höras vida kring - i
vanliga fall.
Idag, när vi lämnade honom var
han tyst!?
Knäpptyst!
Ett litet 'Ja men jag då'
precis när vi lämnade honom ....
men sen inte ett knyst.
Inte på hela tiden!
Undrar om det var en
engångsföreteelse, eller om han
faktiskt har lärt sig det nu?
Annars såg dagens träning såg ut
så här för tvåbeningarna:
S.k. fikaträning.

Siv bjöd på '1:a-pris-tårta'.

Den var alldeles extra smarrig
eftersom hon lyckats med
bedriften att fixa 1:a pris både
i LKI och LKII
under samma helg!
Ettan på lördagen och tvåan
direkt sen på söndagen.
Vilket team de är hon och Tua!
Efter nå'n timme,
när de smackat och snackat
klart,
tog vi en promenad ner till
sjön, matte, Rolle och jag.
När vi kommit så nära att vi kan
konstatera att kusten är klar,
att ingen annan huserar på vårt
badställe,
tar matte av oss kopplen
och säger:
På edra platser.
Klara

Färdiga
GÅ!


Jag tror att jag är lite
(understatement) badgalnare än
Rolle,
jag är i alla fall helt klart
först iväg, först framme, först
i - och sist upp.


Eller kanske var han bara rädd
om sin nya fina frisyr idag,
lilleman.
Men simmar gör han - gärna.
Och apporterar.

Den där vattenleksaken gillar vi
båda två, både i vattnet och på
land.
HSB, vilket uttytt betyder Hon
Som Bestämmer,
d.v.s. Tanten, Matten, Matmor
låter oss inte kampa om den
särskilt intensivt,
vi vet ju hur det gick med den
som Totti fick ...
Och sykunnig är hon inte vår
tant.

Hur gick det då med Rolles fina
frisyr?
Jodå, han torkade snabbt och
fick tillbaka lockarna.
Nu gäller det att hålla honom
ren i tre dagar,
torsdag, fredag och lördag,
för på söndag smäller det!
Ja, förresten smäller det nog
redan i morgon förmiddag!

tisdag 19 juli
Nu är det klippt!
Nu är 'igelkottaskinnet' ett
minne blott.
När
Karin var klar med Rolle var han
brun igen.
Brun och jättefin!
Ja, jag erkänner:
Han är rätt fin min lillebror.
Och duktig.
Skötte sig perfekt hela timmen
på klippbordet.

Här har ännu inte så många
lockar fallit

Här har det blivit lite fler
lockar på bordet,
men han är långt ifrån klar ...

I morgon ska matte försöka ta en
bra bild på hela nyklippta
Rolle.
Idag var det 'något fel på
kameran'.
Jag säger bara: VAA!
(Vilket uttytt betyder: Våga
Använda Auto)
Låt bli att exprimentera med
knappar och inställningar!

söndag 17 juli
Kärt besök
Äntligen fick vi se honom, vår
Pigge.
Att han varit här på besök redan
ett antal gånger har vi sett,
bl.a. lämnar han små korvar
efter sig,
men själva han har varit
osynlig.
Nu kom han vankande i trädgården
på baksidan.

Ressu konstaterade snabbt att
det bara var vår vanliga
trevliga Pigge
igelkott
som varit och släckt törsten i
fågelbadet
...

.... men Rolle blev inte riktigt
klok på det vandrande
tagg-klotet och höll sig på
behörigt avstånd.
Den här gången.
Nästa gång är det säkert lite
mera vant.
Matte ger Pigge dessutom av vår
mat,
men han äter ju så lite så det
unnar jag honom.
Och äter han inte upp, så ...
nema problema, det tar jag hand
om.

Visst finns det ett
visst släktskap mellan Rolle och
Pigge - tycker ni inte?
Att den ene har lockar medan den
andre har taggar spelar just
ingen större Roll(e).

Apropå igelkottar:
Det finns en mycket trevlig bok
som matte nyligen läst som hon
gärna rekommenderar:
Igelkottens elegans av Muriel
Barbery.
En s.k. feel-good roman.
***
Kroken är invigd!
Jag fick en första runda på runt
1½km och Rolle fick prova på
cykel-travet i kanske 600 meter.
Det var helt OK faktiskt och vi
gör nog om det igen en sval dag
inom kort.

Att utställning är en
bedömningssport där det både
gäller att vara snygg och ha
lite tur vet vi väl alla.
Tur med väder, vind,
konkurrenter, domare, nerver,
humör, dagsform, m.m.
Till viss del gäller det att ha
tur i lydnads- och
brukstävlingar också.
Och tur med hälsan, kärleken och livet
vill man ju också ha.
Träning hjälper förstås,
men lite skrock, hartassar och amuletter är
inte att förakta.
Tottis och Lydias matte hittade
ju en fyrklöver för någon dag
sedan som hon pressat och lagt i
Lydias tävlingsbok.
Matte tyckte att hon också gärna
skulle ha en sådan i vår
gemensamma tävlingsbok.
Och hittade ett!
Bara så där - pang på.
Tittade ner på gräsmattan och
såg ett direkt.
Mitt bland alla andra klöver.
Nu ligger det i press och skall
så småningom läggas in i
'tävlingsboken'.

Men för den skull behöver ni ju
inte sluta hålla tummar för oss
på framtida
tävlingar/utställningar.
Ni kan börja nu på söndag den
24:e
Kan 2612 vara något av ett
turnummer?
Det är i alla fall det nummer
Rolle har nu om en vecka i
Köping.
Ring 26 - hund nr 7 i ringen.
Bedömningen startar kl. 09.00
Idag är han schamponerad och
genomgången med tovskären.
Klorna är klippta (det är ju
söndag)
och på tisdag blir det
proffsklippning.
Fortsättning följer.

torsdag 14 juli
På tisdag ryker de!

Rolles långa lockar, alltså.
Undrar vad han har för färg
där under, när de ljusa topparna är
borta?
Varför?
Jo, han ska på utställning.
Stor, fin, internationell
gu'bevars - i Köping.
Om tio dagar, söndagen den 24:e.
Spännande?
Knappast.
Fast matte är allt lite spänd.
Men Rolle är cool.
I alla fall låtsas han vara det
när han vilar under sin korkek.
Under rhododendronbusken - hans
absoluta favoritplats i
trädgården.

Idag har det varit lite svalare,
så matte passade på att lägga varsitt spår
åt oss i skogarna uppe vid
klubben.
Ett långt åt mig med sju pinnar
och ett slut.
Ett kortare åt Rolle med tre
pinnar.
I vanlig ordning blir det lite
'återvändsgränder' och
struligheter när hon ska lägga
långa spår,
bl.a. bärplockare och branta
stup,
så hon var mycket tveksam till
hur jag skulle lösa problemen
eftersom det är så himla länge
sedan jag spårade.
Alldeles för länge.
Men det har helt enkelt varit för
varmt.
Nu var det inte jag som hade
problem sen när vi gick spåret.
Nä, nä.
Jag plockade pinne efter pinne -
i en himla fart.
Tog alla vinklar och
'återvändsgränder', struntade i
bärplockarna och hundgänget som
kom i min väg.
Men lite för fort gick det nog.
Precis när jag plockat den femte
pinnen ramlade matte och fick
blixtrande ont i sitt redan
mycket onda
knä.
Svårt fick hon att gå sen, så hon bröt
och tog loss selen och lekte och
tjoade så att jag skulle förstå
att det var slut.
Men jag hade ju bara räknat till
fem pinnar!
Något var fel.
Det fattades ju minst två små
och en lång.
Så jag stack iväg en sväng på
s.k. fri spårning och
kom strax tillbaka med pinne nummer
sex.
Då kopplade hon mig och så
linkade vi ut på stigen mot stugan.
Rolles spår då?
Gick alldeles utmärkt!
Han tog spåret direkt, spårade precis i kärnan,
markerade alla tre pinnarna
- och tog det i mycket lugnare
än jag.
Med beröm godkänt fick vi båda
två.
Och nu har hon lovat att spåra
oftare - det är ju så kul.
Bara det inte är för
varmt.
En ny leksak har vi fått.
En kampmojäng i fårskinn med
flexhandtag.


Mycket populär och uppskattad av
oss båda.
Vad är det för dag idag?
Svar: TORSDAG!
Torsdag = pannkaksdag.
Pannkakor kan vara platta och
runda
eller tjocka, fyrkantiga och
fyllda med fläsk.
Jag struntar i vilket.
Gott är det - super-duper-gott!
Och här i huset är det husse som
står för hundmaten;
pannkakor gräddas och köttbullar
rullas av just Krogtäppans
gourmetkock Nr 1: Husse!
När husse och matte ätit färdigt
är det dags för oss att få vår
beskärda del.

Som vi har väntat!
Har inte lämnat köket sedan
han vispade ihop smeten.
Jag tror att vår matte är den
enda i hela världen som inte är
stormförtjust i pannkakor.
Alla andra jag känner är det.
Finns det någon där ute som inte
gillar pannkakor?

Snart får ni se bild på
nyklippt, proffsklippt, Rolle
och sen får ni hålla tummarna
för honom nästa söndag.
Ha de!

tisdag 5 juli
Nu har det blivit juli -
och högsommar.
Matte har blivit ett år äldre
och det har vi firat
-
i flera dagar.
Fyllde hon jämt?
Nä, högst ojämnt - det slutar på
3.
Men se hon gillar att fira, så
varje år blir det kalas;
ett s.k. sommarkalas.
Vad fick hon för presenter?
Böcker, plantor, vin, kräm till
ansiktet, teer, oljor,
marineringsmanick - och
en bur!
Bur??
Vad ska hon med en bur till kan
man undra.
En svart canvasbur.

Vi hade våra tvivel om att hon
skulle få plats i den,
men hon la in trasmatta och
öppnade burtaket, så kanske
att det kunde gå ...
Men sen bad hon oss gå in och
provligga

och så fotades det från alla
olika vinklar.

Gott om plats för en lagotto är
det,
och ganska så mysigt faktiskt.
Så jag tror att Rolle och jag
tar över den.
Vi ska nog kunna hitta
tillfällen då det passar bra.
Jag säger bara Köping, Visby och
Gimo till att börja med - då kan
nog Rolle ha glädje av den.
En annan grej som nyligen
införskaffats hit till huset är
en krok.
En stor jäkla krok.
Med fjädring och ett kort snöre.
Den funderade vi länge på vad
det kunde vara för nytta med.
Men så monterade husse den på
mattes cykel
och vi fick provgå lite på
altanen,
å då fattade vi direkt.
Vi har ju sett både Tua och
Tempuz susa förbi här.
Vi ska börja lite lätt med
invänjning i lugn och ro.
Men sen ska det bli trava av!
I alla fall för mig.
Rolle kan nog vänta ett tag.
Matte tror att det kommer gå
jättebra

Rolle och matte har varit på
ringträning.
På Gärdet, för en kille som
heter Gerard O'Shea.
Lydia och hennes matte var också
där.
Jag tror det också har något med
Köping, Visby och Gimo att göra.
Trötta i ben och huvud var de i
alla fall när de sent omsider
kom hem.
Jag låter dem hållas.
Jag har andra preferenser.
Något foto från själva
aktiviteterna blev det inte.
Fanns inte tid, sa matte.
Bara ett kort på söta Lydia med
matte blev taget den kvällen
och det var vid ringside innan
det hela började.

Medan de, Rolle och matte, lekte utställning på andra sidan
stan
hade vi besök här hemma av
Monstret och kusin Mats med
sambo Kim och en alldeles ny liten
mänschovalp som heter Molly.
Vi tog hand om dem så gott vi
kunde, husse och jag.
Men presenterna ... de tog
minsann matte hand om när hon
kom hem.

torsdag 29 juni
Soligt och varmt - idag igen.
Det blir nog läge att vila under
rhododendronbusken - idag igen,
medan matte och husse förbereder
lördagens sommarfest.
Det handlas, bakas, städas och
fixas - i maklig takt - för
värmen är inte att leka med.

Men vädergubbarna spår regn,
åska och betydligt lägre
temperaturer nu ett tag
framöver.
Det passar ju inte så bra nu när
vi ska ha fest.
Men de har haft fel förut,
vädergubbarna, så man kan ju
alltid hoppas.
Och i värsta fall får vi väl
hålla oss inomhus.

lördag 25 juni
Midsommardagen
Stella, Doris, Tua, Zanzi,
Lydia, Meja, Myra, Rut, Smilla
och alla ni andra må ursäkta,
men jag har faktiskt inte drömt
om er i natt!
Nä, jag har drömt om
flintastekar, lammkotletter,
entrecôtes, korvar och
fläskfiléer.
Inga blomdofter i världen kunde
konkurrera med oset från alla
grillar i grannskapet igår
kväll.
Vaknade med snålvattnet rinnande
ur mungiporna i morse ...
Ser ni något speciellt på detta
foto?
Något som liksom inte riktigt är
som det ska?

Blåa lianer?
Exotiska trädormar?
Nix-pix - bara våra koppel.
Där har de varit kvar sedan igår
morse.
Förklaringen är den att vi
brukar köra ett varsitt uppletande där i
skogen
och medan matte trampar runt och
lägger ut grejor,
och medan jag jobbar
så måste Rolle sitta fast för
annars springer han bara efter
och saboterar.

Här står han och väntar på sin
tur.
Igår märkte aldrig matte att
kopplena blev kvar i skogen
förrän vi närmade oss
bebyggelsen igen.
Och då var det för sent - ingen
tid att vända om.
Midsommar skulle ju firas - och
Mathildas födelsedag.
Under våra morgonpromenader är
det 'Frihet under ansvar' som
gäller.
Det gäller både stengetter och
lagotto.


Årets första blåbär.
I solbacken kunde vi plocka hela 6
stycken mogna bär - två åt
oss var.
Jättegoda.

Nu stundar härliga tider -
strålande tider.
Kantareller har matte redan
plockat - en
¾
bajspåse.
Det räcker till en liten toast.
Å så - idag igen - lite blommor.
Vad tror ni matte egentligen
ville fokusera på?

Mina krullor eller
Jungfru Maria Nycklar/Hand -
Sveriges vanligaste orkidé?

Matte hörde på radion igår när
hon åkte hem från midsommar- och
födelsedagsfirandet i Österskär
att sommarens värsta påfund,
fästingarna, nu går in i en
viloperiod under juli månad
- för att sedan komma igen i
augusti.
Är det fler än vi som tycker att
det ska bli skönt?
Den här sista veckan har matte
plockat säkert 10 fästingar på
oss var - trots FrontLine.
Den som hittar ett sätt att
utrota detta eländiga kryp,
som faktiskt är släkt med
skorpionen,
förtjänar Nobelpriset tycker vi.
Och i sammanhanget tycker vi att
rådjuren ska skrämmas långt bort
och bli skygga igen,
för varje rådjur är bärare av
tusentals fästingar.
Fy farao för detta äckliga,
vidriga, totalt onyttiga kryp!
"Va, kommer ni redan"?
sa husse när vi kom hem efter
1½timme i skogen.
"Det har ju inte börjat regna
än"
Lustigkurre där.

Vi klarade oss precis och har
faktiskt hållit oss torra hela
dagen idag.

torsdag 23 juni

Glad Midsommar!
önskar vi alla!
Hoppas alla som inte vill ha
regn slipper det.
Hoppas att alla som är ute på
vägarna slipper olyckor och
elände.
Hoppas att alla som vill ha sill
och nubbe får det - i måttliga
doser.
Hoppas att alla 'små grodor'
runt midsommarstängerna i hela
landet hittar hem välbehållna
och glada.
Kort sagt: Ha en riktigt härlig
midsommarhelg!
Oj-oj-oj vad det har regnat
idag!
Idag igen!
30 mm bara på förmiddagen, säger
matte som läste av regnmätaren
vid lunchtid.

Jag tror att hon hade fått ett
mycket bättre resultat bara
genom att krama ur våra lockar
efter morgonpromenaden,
för då må ni tro att vi var
blöta.
Vi gick nämligen lite vilse.
Idag
igen!
Matte ville prova lite nya
stigar - och det vet vi ju hur
det brukar sluta.
Och varken Rolle eller jag
bangar ju för lite äventyr så ...
vad som kunde ha varit en vanlig
promenad på ca. en timme slutade
med att vi var ute i drygt 2½
timme!
Och det ösregnade hela tiden.
Men man blir inte blötare än
genomblöt, så det fanns
egentligen bara ett problem:
Skulle vi hinna hem till vår
frukost innan det blev lunch?

Det gjorde vi!
Sen hann vi knappt torka innan
det var dags för nästa tur.
ef
Rolles allra bästa leksak,
som han fick av Knodden & Co när
han var ny här i huset,
är inte längre vad den varit.
Han har verkligen älskat den.
Och den har hållit i åtta
månader!

Så länge har jag aldrig lyckats
ha någonting helt.
I alla fall inte något jag
tycker om.
Matte tycker om pioner.
Hon har 13 olika.
Några har redan blommat över,
några blommar nu, t.ex. White
Wings och Nymphe

Ett par andra är ännu bara i knopp
och tre är så nya och speciella att
de inte kommer att blomma förrän
nästa år.
Tyvärr ... gjorde dagens myckna regnande och hårda
blåst att flera av
pionerna knäcktes av sin tyngd,
så matte var tvungen att plocka
in två rejäla buketter.

Inte helt fel - nu doftar det inte enbart blöt
hund här i huset.
ef
Vår lilla näckros blommar för
första gången - men bara med en
enda
blomma.
Hoppas det blir fler nästa år,
för inte gör den mycket väsen av
sig den lilla.
Och än så länge finns det plats
för mig att bada i dammen om jag skulle
vilja svalka mig en varm och
solig dag.

Mycket blommor handlade det om
idag - men så
är
det när det är midsommar.
Själv ska jag imorgon kväll plocka sju olika
och drömma om Stella, Doris,
Tua, Zanzi, Lydia, Meja,
Myra, Rut, Smilla och ...

tisdag 14 juni
Ja, det var ju det där med
ketchup-effekten ...
Först inget inlägg på flera
veckor,
sen ett långt igår,
och så ett nytt idag!!
Kan det bero på vädret?
Mer tid för inomhusaktiviteter
alltså - tanten har t.o.m.
städat idag!
hg
En dag för ganska precis sju år
sedan,
precis när matte och husse hade
bestämt sig för att husets nya
hund skulle vara av rasen
lagotto romagnolo,
närmare bestämt den 29 maj 2004,
hade vi barnbarnen Paulina och
Tobias här på besök.
Vi pratade hund förstås och
matte visade bilder på hur en
lagotto kan se ut.
Det här var alltså låååångt
innan jag var född eller ens
påtänkt.
Barnen ritade och målade då
varsin hund,
som matte genast tog till vara
och ramade in.
Idag vet vi ju att det är precis
så som lagottona i i det här
huset ser ut.
En vit-orange och en brun med
vit fläck på bröstet.
Visst är det underbara bilder?


På eftermiddagen åkte matte iväg
en sväng österut.
Och kom tillbaka alldeles mjuk i
hjärtat nå'n timme senare.
Hon hade varit hos kompisarna
Knodden och Myra.
Och där finns det sötsaker
vill jag lova.
Fem stycken helt underbara
4-veckors valpar - knubbiga,
skrynkliga, gosiga, välmående.
Den ena sötare än den andra.




måndag 13 juni
Se upp - nu blir det ketchup!!
Först kommer ingenting, sen
kommer ingenting - och sen
kommer allt på en gång!
Har det varit så i verkligheten
också; jag menar att ingenting
har hänt på två veckor?
Nä rå, så illa är det inte,
men periodvis är det svårt att
få liv i tanten ...
Speciellt när det är så varmt
och soligt som det har varit.
Minst ett dopp om dagen - oftast
ett morgondopp - har det blivit.
Vi börjar med det senaste som
hänt oss:
Klubbmästerskapet i Lydnad
I går, söndag, var det dags för
Rolle att debutera i
tävlingssammanhang.
Vi tyckte att en mjukstart,
ärligt sagt bara på skoj, kunde
vara en bra början.
Och det var det,
även om han kan mycket bättre
'till vardags' när vi tränar.
135,5 poäng skrapade han ihop.
Här får ni en liten bildkavalkad
över bedriften.

Full pott på platsliggning och
tandvisning.
Det var totalt nio hundar i LKI,
så det blev två platsliggningar.

Linförighet gick så där.
Bättre kan
han - även om det ser hyfsat ut
på de här bilderna.
Domarens kommentarer: Ligger
före, snett sättande, dålig v.
halt, dk vid helt om, släpper.

Läggandet
Där kan man snacka dk!

Inkallandet.
Domarens kommentar: Dk med hand,
avslut.

Apportering.
Ja, ni ser själva.

Hopp.
Det var hans allra första
tävling, så jag är nöjd med
min lillebror.
Och jag kan villigt erkänna att
på min första tävling skrapade
jag ihop 134 poäng - och var 2½
år!
Rolle var 10 månader och 12
dagar!
Jag tycker att han är helt OK -
faktiskt.

Och det tycker matte också.
Jag ställde också upp i KM:et,
men min insats ska vi bara lämna
därhän.
Absolut inget att orda om.
Men domaren såg att "Där
finns kapacitet"

Lydnadgrupp I/II vanns av våra
träningskompisar Tua och Siv
- Lydnadsgrupp III/Elit av
våra träningskompisar Madde och
Weine.
Ja, Katrin, Petra och Jonathan
är förstås också våra kompisar -
klubbkompisar.

Storslam för familjen Björkström
alltså.
Grattis!
Roligt med så många deltagande
ekipage.
14 st i LKI/II och 9 st i LKIII/Elit
- : -
Dagen innan KM:et hade vi
fest på klubben.
Ja, inte vi - men dom!

Vi satt i bilen med öppna dörrar
medan grilldoften spred sig över
nejden.

Mattes salsiccias sprutade
köttsaft så det stänkte.
De hade en jättetrevlig kväll
både hörde och kände vi.
- : -
Helgen innan var vi och kollade
på Totti som ställde upp i
Agiliity-tävlingar vi anordnade
på klubben.
Han sprang in och ut i tunnlar,
hoppade hinder åt höger och
vänster
och slalomade sig igenom portar
som den värsta Stenmark.


Snyggt jobbat kusin!
Han vågade väl inte annat när
det stod funktionärer på plan
med klubba i högsta hugg.

Vi avslutade den dagen med att
gå ner till sjön och ta ett
dopp tillsammans.
Totti och jag simmade ut och
hämtade flytmojängerna.
Ibland var jag först - ibland
han.
Småttingar .. f'låt, ungdomarna,
har inte riktigt hittat
tryggheten med att inte bottna
med tassarna ännu,
så de höll sig nära land och tog
emot oss när vi kom in.

Det var allt för den här gången.
Tack för idag - Slut för idag!

lördag 28 maj
Tryffelkurs och kullträff på
Gotland
och
bad med tjocka släkten i
Mälarhöjden.
Jag har tjatat och tjatat på
matte, min sekreterare, att nu
måste vi göra hemsidan så
att alla kompisar får se hur
underbart vi hade det på
Gotland.
Men än är det det ena och än är
det det andra som gjort att hon
inte haft tid
att sitta någon längre stund vid
datorn och administrera.
Till slut, många korta stunder har resulterat i ett långt
fotoreportage
från Gotland och ytterligare
några foton från träffen med
Totti och Lydia på hemmaplan.
Kursen var vad vi kallade en
fortsättningskurs,
trots att vi hade ett par
nybörjare med oss, Rolle och
hans brorsa Gordos.
Av olika anledningar uteblev ett
par av mina kompisar från förra
året.
Varken söta Lova (Turbon),
Chippen eller Totti, eller
Brissie och Cati kunde komma.
Men det räckte så väl ändå, för
Gaston och Gordos - och lilla
nakna Nellie - från Norrköping kom.

Här ser ni Eva med Gordos,
Carina med Zack och matte med
Rolle komma ut från
tryffelängena efter fullgjort
pass.

Lena och Freddie - Eva och Gaston

På väg till ett av tryffelängena -
Rolle och Millan passar på att svalka sig i
bäcken.

Rolle jobbade bra och hittade
tryffel varje gång.
Det gjorde vi alla, men den
största och finaste hittade
Millan och Kalle

En hund i taget jobbade - men
även vi som väntade hade
trevligt

Ulla kollar in hur Gordos, 10
månader och kullbror till Rolle
jobbar. Freddie, jag, Zack
(skymd) Rolle och Gordos väntar
på vår tur.

Zack gräver djupt.

Ulla gosar med Rolle.
Och Lena
... ja, vad gör hon egentligen???

Rolle - en svensk 'Ferdinand'
(gul och blå)
Härlig grillfest på
lördagskvällen.
Sparris med tryffelhollandaise,
lamm och rabarberpaj.
Mums.

Då fick husets hundar slicka
tallrikarna ... medan vi som
jobbat hela vackert fick stanna
hemma.

Förutom att det fattades goda
vänner - fattades det även annat
nödvändigt ...

Det är dukat för absent friends
och till Lena rusar damernas
riddare för att avhjälpa med det
som fattas henne ...

Carina och husets största
kelgris, Palle. Claes och Tum-Tum. Jane Tum-Tum och Cleese
(Rolles pappa)

Kursavslut med diplom och
t-shirt och keps som priser. 'Kursetta': Millan och Kalle
Som man kan se av bilderna har
det varit en helt underbar
vistelse igen.
Vi är alla så nöjda med allt och
önskar inget högre än att få
komma igen till hösten.
Kullträff
Rolle fick nästan träffa alla
sina syskon, det var bara Lydia
och ytterligare en syster som
inte kunde komma.
Innan de kom så hjälpte Lena
både Rolle och Gordos att snitsa
till looken.

Rolle, Conti och Gordos - de tre
bröderna.

De två systrarna: Isa med Rolle
och Atina med matte Madeleine.

Pojkarna tar en killkiss och
snackar killsnack.


Hela gänget.
Övre raden: Atina och Madeleine,
'farmor' Jane och 'mormor' Ulla.
Nedre raden: Isa med matte,
Gordos med matte Eva, Conti med
matte Carina och Rolle med matte
Sus.
Bad med 'Tjocka släkten'
Vi blev väldigt glada när Tottis
och Lydias matte ringde och
föreslog en träff igen.
Det har ju gått flera veckor sen
vi sågs sist.
Denna gång åkte vi till
Mälarhöjden och badade på deras
hemmabana.

Totti är bra på att bestämma bra
väder till våra möten.
För även om det inte var strålande
sol så var det i alla fall inte
regn.
Blötan fixar vi så bra själva.

Vi fick 'påfyllning' av en Ruffa
(barbet) och en lagottokille som
hette något på 'A'.

Det lektes både på stranden, i
vattnet och på lekplatsen.

Till sist ett par bilder på
Lydia och Rolle.
Matte försöker få dem att stå
snyggt bredvid varandra på en
sten medan Britt-Marie fotar ...
Lättare sagt än gjort.

Hon blir bara sötare och sötare
för var dag den där Lydia.
Puh - har ni orkat ända hit,
så titta även på bilderna här
nedan - om ni inte redan sett
dem.
Matte tycker det skulle vara kul
att höra om ni andra ser vad hon
ser.

onsdag 25 maj
Över 700 bilder
blev tagna på Gotland!
Det tar en stund att konfigurera
dem till hemsidan.
Ja, nej, inte alla 700 förstås!
Men det lär bli ett antal ...
... men inte idag
Idag får ni nöja er med de här
på mig och Rolle i 'Det stora
blå'

På väg till ett tryffelsök
passerade vi ett stort fält
alldeles fullt av vilda
pärlhyacinther.
Magiskt!
Så vackert att man nästan
tappade andan.

Kolla in träden i bakgrunden
snett ovanför Rolle här nedanför!
De liksom bildar en kopia av
hans profil, med halvöppen mun
och tunga ...
Det tycker i alla fall matte -
husse hade lite svårare att se
det

Det kommer mera ...
Men som sagt; inte idag.
I morgon, torsdag, ska vi träffa
kusin Totti och Rolles ystra
syster Lydia.
Det lär inte passera
ofotograferat det heller.

måndag 16 maj
Nedräkning!!!
10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3
... 2, 1 -
Oj-oj-oj vad tiden går!
Nyss var det april - och nu är
det redan mer än mitten på maj.
Jag ber om ursäkt ifall ni
saknat uppdateringar här på
hemsidan.
Ursäkt på mattes vägnar
alltså,
för inte är det mitt fel att det
inte blivit gjort.
Nä, ibland tycker jag nog att
hon har lite konstiga
prioriteringar;
det är plantor och blommor som ska inhandlas
och planteras i krukor och i
rabatter
det är växter som ska tas bort -
speciellt några gula som vi har
många av -
det är växter som ska flyttas
och det är växter som ska
ansas och tuktas.

Det är barnbarn som ska tas om
hand,
och barn som ska skjutsas och
hämtas,
det är olika kalas som ska
gås på,
det är städdagar och datorer som
krånglar och och och ... you name
it.
Det är tur att hon är duktig på
att prioritera bort dammsugning
och fönsterputs i alla fall.
Vi, både jag och Rolle, tycker
nog att hon kunde lägga lite mer
tid på oss
och t.ex. lägga spår och gömma
tryffel, träna lite oftare och
mer strukturerat
och
nog kunde vi åka lite oftare
till havet!

För det kan man inte göra för
ofta.
Men vi har varit där åtminstone
en gång sedan sist.
Vi har fått en ny vattenleksak
som vi gillar - båda två.
Hemma i vår egen skog har jag
lärt Rolle gå balansgång på de
olika nedfallna träden.
Han var superfeg till att börja
med och darrade som ett asplöv,
men nu springer han i förväg och
går både säkert och med stor
glädje.
Det ska nog bli hund av honom
också så småningom.

Undrar om han kommer att lära
sig plocka blåbär?
Eller måste man avstå från det i
år?
På grund av den där jäkla
importerade masken, och smittade
rävar som bajsar i skogen menar jag.
Det ser i alla fall ut som om
det ska bli mycket
bär i år för det är mycket blom.

Nu, kära vänner, nu åker vi till
Gotland och övar oss på
tryffelsök.
Lita på att det ska övas - i
flera dagar!
Rolle ska visst få träffa sina
syskon också
och jag ska få träffa söta Lova.

Räkna med rapport - och foton -
när vi kommit hem igen.
Till dess: Simma lugnt!
Till Knodden och Myra & Co
skickar vi speciellt varma
hälsningar och önskar att allt
går bra - för alla!
Matte räknar med omedelbar
rapport så fort det är klart!
Lycka till!

Lördag 30 april
Lyckliga, glada hundar!
Idag minimalt med text men många
bilder från i torsdags då vi
hade släktträff på stranden i
Östnora.
Titta och njut!
En underbar dag med otroligt
mycket spring både på land och i
havet,
lek med bollar och apporter -
och korta
andhämtnings/godispauser.
Alla bilder (utom en) är
tagna av Tottis och Lydias
matte, Britt-Marie.

Lydia, Rolle, Ressu och Totti



Kolla in mig och Rolle - exakt
lika i steget. Det är bara
svansarna som svajar olika.
Lydia ska precis fånga min
favoritboll.

Kast med medelstor hund.
Jag släpper inte taget och matte
snurrar runt ett varv med mig i
luften.












Nu e're slut!
Tutto finito!

Tisdag 26
april

Long time - no see!
Verkligen!
Har vi haft extremt mycket att
göra?
Njae, egentligen inte.
Visserligen har matte jobbat med
både ett par lydnadstävlingar
och en elitspår-tävling.
Och det ska gudarna veta att det
går åt en hel del tid till både
förberedelser och genomförande.
Men det var för över en vecka
sedan.
Sen har det varit påsk förstås,
med kalas både här och där,
bl.a. hos Alma i Gubbängen.

Nej, den största orsaken till
att dagboken inte är riktigt
up-to-date
är att det har varit så
fantastiskt fint väder.
Vem vill sitta inne och brottas
med datorer då?
Inte min matte i alla fall.
Och absolut inte Rolle eller
jag.
Nä, ute i trädgården är vad som
gäller här,
eller skogen, eller havet.

Ibland blir det lite för mycket
av det goda.
Då söker jag skugga, vila och
skydd under soffan.
Där får jag vara ifred - i alla
fall en liten stund.

Vet ni var det bakas de allra
goaste bullar just nu?
Är det i Gubbängen hos Alma?
Visserligen lagades det en hel
del godsaker där må ni tro,
men den adressen blir nog mera
känd för sin
Fiskkaka med socker, ketchup,
choklad, broccoli, tomat och
grädde.

Mums, tyckte både Rolle och jag.
-:-
Idag åkte vi ut till havsbadet!

Vi tyckte det var bäst att vänta
tills det blev vardag och att
folk har börjat jobb och skola
igen
så att vi kunde smygbada på
stranden utan att störa.
Alldeles ensamma var vi, så vi
badade (mest jag)
lekte, grävde i sanden och
rasade på det stora gräsfältet.
En störtskön timme - fram för
flera sådana!



Pssst!
En hemlis; Rolle är en badkruka!
Han ville inte springa särskilt
långt ut i vattnet trots att det
är långgrunt.
I alla fall inte idag.
Månne han vansläktas och inte
har vattenhundsgener?
På väg tillbaka till bilen
hittade vi ett gäng
hattifnatt-liknande mojänger som
måste undersökas.
Ja, de stod ju där när vi sprang
ner till vattnet också förstås,
men då var det så bråttom att vi
inte lade märke till dem.

Ja, så var det det här med
bullarna som bakas just nu.
Svaret är; i Östnora hos
Knodden!
Men det är varken han eller hans
tant som bakar - men hans Myra!
Om si så där tre veckor har de
jäst färdigt och är nygräddade.
Kanske man kan kalla det
myrägg??

Tisdag 13
april
Äntligen!
Äntligen, sa i alla fall Rolle,
när han igår fick träffa syrran
Lydia.
Jag blev också väldigt förtjust
i henne måste jag medge.
Så förtjust att matte tyckte att
jag skulle skämmas - och så fick
jag vara kopplad.
Men när vi tränade lydnad på
appellplanen skötte jag mig
galant och matte blev mycket
nöjd med mig till slut.
Småttingarna tränade också en
liten stund
- och båda är duktiga och gör
framsteg.
Idag blir det bara bilder på de
gotländska yrvädren,
- och det är väl OK -
men man kan tycka att han kunde
skaffa sig en egen blogg nu
och inte vara här och stjäla
utrymme.
Vi börjar med en bild på
syskonen, tagen när de satt
stilla i en nanosekund (med
hjälp av mutor)

Efter det var det inte längre
frågan om att vara lugn och
stilla - nej fullt ös!
Först rasade de i skogen.

Sen, efter en liten stunds
lydnadsträning på appellplanen
fick de tillåtelse att raca runt
även där.
Vilket de genast gjorde som ni
kan se.



Matte säger att hon hyser gott
hopp om Rolles framtida
bedrifter på lydnadsplan.

Idag fick jag lite egen tid med
matte.
Vi åkte till Pålamalm och rekade
spåret hon ska gå inför
Elit-tävlingarna på söndag.
Då fick inte lillskiten följa
med.
Det var bara matte och jag - och
Christina, som hjälpte matte med
GPS:en.
Vi var borta i drygt 2 timmar,
då Rolle fick vara hemma och
jobba i trädgården med husse.
Gissa om han blev glad när vi
kom hem.
Faktiskt nästan mest glad över
att jag kom hem.
Det var nästan så att han glömde
bort matte.
Riktigt rörande.
Hade jag inte varit så hungrig
hade jag kanske visat lite
uppskattning gentemot honom
också.
Men nu var det BRÅTTOM till
maten - matklockan hade ju ringt
för över en timme sedan.

måndag 11
april
Lite väl nitisk städning ...
Jag kan inte låta bli att delge
er hur tokigt det kan bli när
matte drabbas av städiver.
Igår, fick matte ett ryck och
for som ett jehu över huset med
dammsugaren.
Hon tog inte bara golv och
lister
utan också fönsterbräden, hyllor
och skrivbord.
På skrivbordet står ju datorerna
...
och varför inte damma av
tangentbordet medan man ändå
håller på?
Det samlas ju säkert en massa
damm där nere mellan tangenterna
...
Hoppsan!
Skrammel-skrammel!
Oj då - tangentknapparna sitter
visst inte fast!
Ctrl-knappen åkte visst med i
suget!
Husse fick göra en insats.
Tömde dammbehållaren i en svart
sopsäck
- vi har centraldammsugare -
och började med händerna känna
igenom innehållet.

Mest lagottoklipp som ni ser.
Och efter ett tag...
Voila!

Nu sitter den på plats igen och
matte har lärt sig att inte
dammsuga fullt så nitiskt.

lördag 9
april

Nu är det vår!!!
Snön smälter med turbofart.
Det är ordentligt blött på sina
ställen och smältvattnet
formligen forsar fram.

Jag har inte så många snöfläckar
kvar att rulla mig i, men de som
finns river gött.

Tycker ni att han verkar tuff
min lillebror som utan
betänkligheter följde efter mig
på spången?
Då ska ni få se hur tuff han
egentligen är.
Kolla bara!
Lille kaxpelle, som nu ofta tar
täten och vill visa att han både
hittar, vet vart vi ska och kan
själv ...
Det står nå't i vägen!
Nå't som inte stod där i går!
Jätteläbbigt!

Morr och skall!
Men det hjälpte inte - den
flyttade inte på sig.
Hjälp!
Den rör på sig!

Men gu' va' fjantig du är din
lille skit!
Kom ska jag visa dig.
Det är ju bara en pinne med
flärpar!
Fast jag medger att den står
lite omotiverat där mitt på
motionsslingan.
Undrar varför?

Efter min insats som trygg,
stabil storebror var allt lugnt
igen och vi kunde fortsätta mot
storskogen.

Det låg nyfallna träd lite här
och var efter nattens stormbyar.
Tur att de inte helt jobbat
klart där på hygget, så att det
kanske tar till vara på
frötallarna som fällts.

Många nya pinnar blir det åt den
lille.
Har jag sagt att han är riktigt
pinngalen?
Stora, små, tjocka, långa,
korta, enorma ...
fyrkantiga, rödmålade ...
i skogen, på koppelpromenader,
på tomten, inne, ute ...

Rådjursjävlarna (ursäkta, men
det är mattes ord) har varit
inne på tomten och härjat.
De skonade bara julrosorna och
en iris - resten är avbitet.

Jag vet nog att Rolle försökte
tala om för huset att det var
objudna gäster inne på tomten
här om natten.
Men matte bara öppnade
sovrumsdörren och sa åt honom
att vara tyst!.
Otacksamt!
Så hon kan gott ha det
tulpanfritt i år.
Jag föreslår att hon beväpnar
sig med några nävar småsten uppe
i sovrummet
och när Rolle säger till rusar
hon ut på balkongen och pepprar
rådjuren med gruset ....
Vad tror ni om det?
Gula blommor gillar de i alla
fall inte, så påskliljorna fick
vara i fred.
Och videkissarna är tagna från
sly som kommunen fällt, så det
så.


onsdag 6
april

Släktträff
Genast på morgonen förstod jag
att det var nå't skoj på gång -
det fanns en s.k. Checklista:
Kamera
ü
Hundmat
ü
Present
ü
Pengar
ü
Körkort
ü
Mobil
ü
OK - klart för avfärd!
Hej då husse - vi ses i
kväll!
Kände igen resrutten till en
början ...
Skulle vi till Pålamalm och
spåra?
Nähä - där svängde vi inte av
utan fortsatte rakt fram.
Så rakt det nu går på en kurvig,
tjälskadad landsväg alltså.
Koppel och Torka-tass-handduk
stod inte på listan, så det
glömde hon.
Kom på det efter ett tag men
tyckte att det klarar vi oss nog
utan.
Vart skulle vi?
Någonstans där man klarar sig
utan koppel, men borde haft med
sig en handduk?
Spännande
Första stopp Grödinge för att
hämta upp monstret.
Hon är kul - så det artade sig
bättre och bättre.
GPS äger hon inte - trodde nog
inte heller att hon skulle
behöva någon.
Dels var de ju två - och dels
har de åkt sträckan massor av
gånger förr.
Men se då känner ni inte min
matte - eller mitt monster.
Kan man åka fel, så gör hon det!
Nu var det ju som sagt en känd
sträcka, så det blev bara lite
fel.
Och bara två gånger.
Fram kom vi i alla fall.
Vi var på Boda - hos vår
'mormor'.

Gårdshunden Tin-Tin hälsade
välkommen.
Och hon är helt OK - lite gammal
bara och inte så full av spring
längre.
Katten Ian däremot hade vi
behövt lite mera tid på oss för
att förstå oss på.
Det är jättefina skogar där runt
Boda - fulla med godis


God mat fick vi.
(Ians
kattmat var inte så tokig
faktiskt)
Handduk fick vi låna, och koppel
klarade vi oss utan.
Hem hittade de utan missöden.
Men dagen kunde slutat illa,
för på kvällspromenaden kom
matte ihop sig med en kille som
hotade oss med sin ilskna
schäfer.
Ni skulle ha hört henne!
Hon stod och käbblade med
schäferhussen, hans hund stod i
med sträckt koppel och morrade.
Vi stod bakom matte och stöttade
henne så gott vi kunde.
Roligt var det inte.
Matte ångrar ett och annat hon
sa igår
och hade vi mött dem idag hade
hon bett om ursäkt - men bara
för det hon sa om hans hund.

torsdag 31 mars

Lillsorken har idag levt två
tredjedelar av sitt första
levnadsår.
Han 'fyller' alltså åtta månader
idag.
Vikt: 11,9 kilo
Höjd: 45 cm
Det är bara ca 2 cm och knappa 4
kilo från mina mått.

Rolle åtta månader
Idag hade matte med sig kameran
på morgonpromenaden, så här
kommer en liten bildkavalkad.
Håll till godo!

Det har varit kallt under
natten, så pölarna gav inget
dricksvatten.
Och på morgonen håller skaren
för både 12, 16 och 60+ kilo.
Rolle ska ha alla pinnar,
små, tunna, korta, långa,
tjocka, jättetjocka, stora,
tunga, rötter, ja, allt ska han
ha.
Och sitter den fast undersöker
han varför och hur och gräver
för att få loss den.


Ingen tass i marken!

That's all folks.
I morgon är det 1:a april - en
viss vaksamhet kan vara på
plats.

onsdag 30 mars

Ojojoj
-
har det gått två hela veckor
sedan sist?
Jag ber om ursäkt - om det nu är
någon som saknat mig.
Vad har då hänt under dessa två
veckor?
Stora märkvärdiga ting?
Njae - inte direkt, men ändå
ganska så kul.
Det har varit varmt och det har
varit kallt.
Det har varit torrt och det har
varit blött.
Det har snöat och det har
försvunnit snö.
På sina ställen är det t.o.m.
helt snöfritt.
Vi har ett ställe i vår
favoritskog där det är så torrt
och fint att vi både kan leka,
träna och ha uppletande.
Matte kan krypa på alla fyra
utan att bli blöt och det går
att gömma saker, gamla handskar
å så'nt, under mossa och grenar.
Snart kan vi leka riktig
kurragömma -
bara vi får med oss någon till
på promenaden som kan hjälpa oss
att räkna till HUNDra.
Jag har gått årets första spår.
Bara en så'n sak!
Inte full-långt, men med sju
pinnar och ett slut.
Behöver jag säga att det gick
bra och att det var stenkul?
Det har inte gått att gräva ner
tryffel ännu, men vi har fått
jobba med nosen på lite olika
sätt, Rolle och jag.

Är det en solig dag kan vi
nästan garantera att vi hittar
husse sittande ute i solhörnan
när vi kommer hem från morgonens
långa promenad i skogen.
Där väntar han med fika och
godsaker till oss alla.
Riktigt gött välkomnande.

Rolle har hittat ett par skojiga
lekkamrater att rasa runt med.
En av dem heter Tjockis!
Det är dagsens sanning - hon
heter Tjockis!
Inte speciellt rättvisande eller
hur?

Medan de racar, dansar, leker,
hoppar, skuttar och har sig, får
jag lite tid för mig själv,
vilket jag uppskattar.
Men om det drar ut på tiden ser
jag nog till att få vara med på
ett hörn jag också.
Jag har blivit klippt och badad.
Men det syns inte längre - att
jag var så ren alltså - nyklippt
är jag fortfarande.

Vi har fått våra nya koppel från
Gotland.
Faktum är att inte bara matte
tycker att de är bra - vi
uppskattar dem också.
Så sköna och så lätta att ta av
och på - helst av förstås.

Och vi passar så bra i den
jeansblå färgen både Rolle och
jag.

Om ni tittar noga ser ni att
matte fixat namnlappar.
Det ville jag absolut ha!
Det var ett krav, eftersom
kopplen är identiska
Man vill ju inte ha
spolingbaciller...
Till sist en bild från en gata
här i närheten, som får
symbolisera vad som göms i snö -
kommer upp i tö.

Om bara någon månad kommer denna
nyponbuske,
som nu ser för anskrämlig ut där
den grå, smutsig och nedtyngd,
tittar ut ur sin grotta av snö
och upplogad vägsand,
stå grön och grann i full blom
och dofta gott.
I alla fall hoppas vi det - att
den klarat sig.
Undrar just hur mina buskar här
på tomten klarat sig denna långa
snörika vinter?
Snart vet vi!

onsdag 16 mars
Nytta och nöje
Igår, tisdag, var det exakt 6 år
sedan jag flyttade in här i
huset.
(6 år och åtta veckor sedan jag
föddes)
Sex braiga år, fyllda av odelad
kärlek, uppmärksamhet och
omtanke.
Jag har inte haft något att
klaga på.
Egentligen har jag inte det nu
heller,
men man kan ju lugnt konstatera
att jag inte längre är ensam om
allt detta sedan den där sorken
flyttat hit.

15 mars 2005
15 mars 2011
Lika mycket snö då som nu

Jag fick i alla fall en mumsig
leverpastejmacka för att fira
detta sexårsjubileum
Igår var Rolle på ringträning
hos Karin i Sollentuna.

Chippen, Soya, Rolle och Sixten
Just den här kvällen var det
inte så många som var med,
jag vet åtminstone två tjejer
som 'bangade ur' av olika
anledningar; Lydia och Myra.
Men husets söta Soya sällade sig
till grabbarna och hjälpte till
med glada tillrop.

Rolle skötte sig med den äran.
Dumt nog kan man tycka, för nu
får han ännu mer att träna på.
Idag har vi haft en s.k.
släktträff igen.
Totti och Lydia kom till klubben
och vi förenade nytta med nöje.
En promenad ner till sjön till
att börja med.
På sina håll var det barmark -
nästan så att man har glömt bort
hur skönt det är

Jag vet en kille som matte
kommer ha svårt att hålla koll
på i skogen sen när det blivit
barmark.
Kolla bara hur bra han smälter
in i miljön ...

Totti visade upp hur ett hopp
genom armögla ska gå till

Småttingarna körde sitt is-race
i vanlig ordning:
Full rulle - köttbulle

Väl uppe på klubben vilade vi
oss en stund i bilarna
medan mattorna gonade sig i
solen, drack te och mumsade på
nybakta, supergoda
chokladmuffins.
Den här gången hade de bättre
koll på utbrytardrottningen
Lydia,
som numera sitter bakom
järngaller även hon.
Ut i det fria kom hon inte - men
hon lyckades nästla sig över
till framsätet.
Den tjejen tar man inte var man
sätter henne - den saken är
buffalo.

När vi vilat en stund var det
dags för det de kallar nytta -
träning.
Det tränades bl.a. fotgående,
sitt och ligg kvar, inkallningar
m.m.
Som synes med gott resultat både
Lydia och Rolle.
Lydia hade en sån fin kampmojäng
- i fårskinn med lite flexibelt
'snöre'.
En sådan vill Rolle (läs matte)
också ha.
Vad nu hon ska med en sån till?
Även Totti och jag tränade lite,
men vi är ju redan veteraner ...
så på oss blev det inga foton
tagna idag.


Tua - även hon med en matte med
röd jacka - var också uppe och
tränade.
Hon tränade hopp - fram och
tillbaka.
Om ni tycker att Tuas svans är
tudelad - tycker ni fel!
Det är bara ett litet bandage.






onsdag 9 mars
Blandad kompott
Idag, onsdag, har husse hjälpt
våren en bit på väg
och skottat fram en plats att
sitta och njuta av solens
strålar - när tillfälle ges.
Det brukar vara jättemysigt att
slappa där efter morgonmålet.
Vi brukar dela på soffan, husse
och jag.
Det ser jag fram emot ... den
lille får hålla sig på golvet.

Hoppas bara att han inte retat
upp vädergudarna så att de
genast straffar oss med nya
snömängder
Rolle har ju nu sin allra första
vår att se fram emot.
Först ska snön - alla dessa
enorma mängder av snö - smälta
bort

Nu du din lille sork
(Rolle är gotlänning)
ska du snart få se att det går
att leka tryffelsök igen.
Vi måste ju träna upp känslan
innan återträffen med
tryffelgäget på Gotland i maj.
Jag ska hjälpa dig - lita på
mig!
Hi hi - jag låter den lille tro
att allt han kan ska han ha lärt
sig av mig:
Lyfta på benet, åka bil, sitta
still, ligga still,
lydnadsmomenten, tryffelsök ...
you name it.
Om han sen blir bättre än jag på
något, så kan han bara intyga
att han haft en mycket bra
lärare.
Att han fick tryffel med
modersmjölken är ju snudd på
dopning.
- : -
Dagens mitt-på-dagen-promenad.

Shit!
Vicka justa polare ni är då!
Jag 'skulle bara' - och så har
ni knatat iväg!

Ut på isen.
Matte den håller!
Och även om den inte skulle göra
det om du kommer ut, så vet jag
att du bottnar.
Kom igen - kasta bollarna!

Klara färdiga g...
sisten till matte är en rutten
sill!

Rolle hävdar att det var
tjuvstart,
men surar inte för det utan
flyger lätt vidare med ett
leende på läpparna.

Pusssoffa och pusssten

- : -
Igår var det sista gången vi
tränade i plastladan för den här
säsongen.
Och lika glad för det är jag,
för inte har det varit speciellt
lattjo.
Jag har i stort sett bara ställt
upp på lite sittande i grupp och
platsliggning.
Men de andra, inklusive min
lille sork till lillebror, har
trivts förträffligt och gjort
stora framsteg.

Han kan nu en hel del, Rolle
Rosk,
och bra mycket mer än jag kunde
i hans ålder.
Ska bli spännande att se vad vi
kan åstadkomma med honom, matte
och jag.

Söta Tua hade bandage om svansen
och lite ont,
men ville vara med i ladan trots
det så matte Siv tog med en fäll
för henne att sitta på.
Kolla hur väl de matchar
varandra - svart och rött.

Här är hela gänget:
Weine och Madde, Christer och
Tempuz, Kenneth och ?, Yngve och
Pysen, Ingalill och Mini,
matte, Rolle och jag, Birgitta
och Taggen och Siv och Tua.
Det ser ut som jag skäller, men
sanningen är nog att jag gäspar.

Efter träningen åkte vi alla
till Lida friluftsområde!
Kul att prova på något nytt
tänkte jag,
men tji vad jag bedrog mig.
Det var bara tvåbeningarna som
gick ur bilarna där!
Avslutningslunch - det unnade de
sig minsann.

Men matte hade i alla fall den
goda smaken att ta med en liten
doggy-bag med oxstek till oss.
Nu hoppas jag att hon inte helt
ger upp tränandet bara för att
vi inte har en fast tid och en
grupp att träna med.
Jag ser fram emot att öva på
momenten ute i det fria och så
småningom på barmark.
Kanske, kanske ska vi få till
det så pass att vi vågar ställa
upp i elitklass under året.
Rolle ska ju börja från början
han - med LK1.
Fortsätter han som han startat
ska inte det vara något problem,
men nu kommer en period i hans
liv med mycket hormoner och
testosteron och trots och gu'
vet vad,
så vi lovar inget,
men vi ska jobba på det och göra
vårt bästa, matte och jag.

torsdag
3
mars
Möte med slanka släkten.
Årets första vårmånad är nu tre
dagar gammal
och faktiskt
var det riktigt gott i solen
idag när vi hade stämt träff med
kusin Totti och syster Lydia.
Vi började med en promenad ner
till sjön och ut på isen.
Småttingarna härjade med
varandra i vanlig ordning.
Totti och jag var mer än glada
att slippa ha dem i hasorna, i
skägget, i öronen, i svansen ...
Var och en salig på sitt.



Även Lydia kan titulera sig
'Flygande köttbulle'
Rasen kan kanske få en ny
underavdelning:
*Fricadelli Italiani Volante*

Vad är det för djur som är brunt
och vitt, ibland har sex ben,
två svansar, ett öra och väldigt
lång tunga?

Kan det vara just en - eller ett
par - Fricadelli Italiani
Intensivi?

Efter promenaden vilade vi en
stund i våra respektive bilar.
Medan vi slappade dukade
mattorna upp fika åt sig och
njöt en stund med näsorna i
solen.

De borde
nog ha haft öronen och ögonen
lite mer på spänn,
för helt lugnt i burarna var det
inte.
Tillåt oss presentera:
Utbrytardrottningen Lydia!

Det var den buren det!
Matte hade planer på att
införskaffa en sådan där tygkoja
åt oss att ha som krypin när man
t.ex. ska sova borta,
men hon har tänkt om - det blir
nog en i stål.
Efter fikat tränade vi en stund.
Alla fyra fick jobba lite - i
tur och ordning.
Det var inkallningar, budföring,
fotgående, kryp,
apportdirigering och you name
it.
En mycket givande eftermiddag
tyckte vi, min bror och jag.

Alltid lika trevligt med de här
släktsammankomsterna.
Det enda som känns lite fel är
väl att det inte är lika
smarrigt fika för oss.
- : -
Bädden hemma har fått nya kuddar
- från det stora möbelvaruhuset
i Kungens Kurva.
Var det någon som på allvar
trodde att matte skulle sy nya
överdrag till de gamla?
Skulle inte tro det!


torsdag 24
februari
Lägre siffror, men högre
temperatur!?
I
morse var det - 24,5 grader när
vi gick upp.
Nu i kväll är det bara - 4,5.
Och
då säger man att temperaturen
stigit - konstigt.
Vad mer har hänt?
Jo - Rolle är nyklippt, våra
klor är klippta och mössan är
klar.

Här poserar mössan på ett av
husets fårskinn.
Synd att det blev så randigt
uppe på skullen av det melerade
garnet bara.
Men det duger åt den som ska ha
den (matte) och vi är inte så
nogräknade
- huvudsaken (hihi -
ursäkta vitsen) är väl att man
har krullor.
Och så har vi haft kärt besök.
Ena halvan av en av våra
bästaste kompisar var
korttidsförvisad hemifrån och
fick tillfällig asyl hos oss.
Vi killar ställer ju upp för
varandra - i alla väder.

Här till sist en bild, tagen
genom fönstret
på ytterligare ett par herrar
som varit på besök och ätit av
vad huset har att bjuda.

Skygga saker de där rödbröstade.
De var några fler, men så fort
matte kom åt rutan med
objektivet flög de iväg.
Och matte ville inte störa dem i
ätandet eftersom det var så
himla kallt,
därav den usla bildkvalitén.

måndag 21
februari
Kreativitet på olika nivåer
Matte kom!
Kolla!
Så här såg det inte ut igår!

En massa hål!
Djupa - över allt!
Runt om hela trädet!


Från rot
till
topp!
Helt perforerat!

Den hackspetten har nog
huvudvärk idag!
- : -
I brist på barmark leker vi
tryffelsök hemma.

Ivrig väntan på startsignal.

Där! Under mattan!
Jättekul!
Rolle är också superduktig.
- : -
Matte gillar krullor,
vit-orange, bruna - och grå.

Men de grå är varken lagotto-
eller fårkrullor - men nästan
lika kostbara.
En mössa har hon tänkt att det
ska bli - om hon lyckas.

Får se om hon får den färdig
innan sommaren?
Eller om hon ska hålla på att
sticka varma vinterkläder i
högsommarvärmen i år igen.

torsdag 17
februari
För mycket av det goda - är
alldeles lagom
Idag har vi nog varit mer ute än
inne känns det som.
I vart fall är vi lite trötta nu
i kväll, både Rolle och jag.
Det började redan på morgonen
med att vi träffade Moa
- min allra bästa goldendate -
och slog följe med henne under
större delen av
morgonpromenaden.

Bilden är från förra året, men
lika aktuell idag.
Vid lunchtid begav vi oss
västerut, mot Tottis domäner.

Det var alltså dags för en
släktträff igen, Totti, Lydia,
Rolle och undertecknad.
Och så våra matmödrar!
Löjligt ord förresten; matmor.
Hmmpf - hon, alltså min s.k.
matmor, blir ju bara förbaskad
när jag hittar mat.
Fullt ös som vanligt på
småttingarna!
Kolla in min brorsa - den
flygande köttbullen.




En alldeles perfekt dag för
öronluftning.

Vi trodde först att vår klubb
hade bildat filial där för att
Totti och Lydia skulle få lite
kortare väg till träning.

Men det visade sig ha nå't med
båtar att göra i stället.

På den där båten bor det någon
även nu mitt i vintern.
Undrar om han tar ett morgondopp
innan han tar cykeln till
jobbet?

Rolle var nyfiken på den här
figuren - brunlockig även han.

Innan vi satte oss i bilarna för
att åka hem till Tottis koja för
en fika stämde vi upp en sång.
Totti sjöng solostämman medan vi
andra doade i bakgrunden.

En härlig dag - fram för fler
sådana!
Tack Totti, Lydia och
Britt-Marie!

söndag 13
februari
Strålande vackert väder.

Om du går i någons fotspår - går
du inte först
Idag har vi både gått (skuttat)
allra först - och i våra egna
spår - och i någon annans

Lite lagom kallt var det då mitt
på dagen, ren vit snö, sol och
knappt någon vind.
Nu, kl. 23.44 visar termometern
- 16,4º och det knarrade
ordentligt under mattes fötter
på promenaden.
Men då, mitt på dagen, var det
bara superfint.


Du, brorsan, åt vilket håll
tycker du vi ska spåra?

Ska vi ta en tur på isen?
Jasså, inte - kan du läsa? Det
var som f-n!

Kanske bäst att låta bli då,
trots allt.
Vi racar istället!
Försten till matte får en Frolic!
Å sisten är en rutten sill!

Full fart - och tvärnit - kolla
Rolles inbromsning!
Det blev ju inget besök i
Knoddens indianland för vår del
igår - vi hittade helt enkelt
inte.
Men nu har vi fått en mycket
pedagogisk vägbeskrivning med
bilder ...
så nu kan vi bara inte missa -
eller vad tror ni???
Här ska man inte svänga in.

7-800 meter efter den skylten
kommer ozeloternas avfart,
där ska du inte heller svänga
in.
Dessutom är det i så fall åt fel
håll.
Men efter exakt 1000 meter efter
den första bilden ser det ut så
här

Där SKA du svänga in
Ser det ut så här har du kommit
rätt

Vad sägs om den beskrivningen?
Gjord av en med liknande problem
att hitta som matte.
Vem behöver GPS ???
Vi får se - kanske hittar vi dit
en annan dag och kanske hittar
vi indianerna.
Våra vänner Fallande Fjädern och
Flygande Maran - alias Knodden
och Myra - lyckades inte den här
gången.
Må hända lyckas Bruna Pinntuggen
och/eller Vita Snöspåraren med
uppdraget.

Vi återkommer med rapport.

fredag 11 februari
Brons är inte fy skam
Lite beroende på konkurrensen
förstås, men
idag tog Anja efterlängtad
VM-medalj i kombinationen i tuff
konkurrens.
Igår, på årsmötet, fick vi pris
för KM i lydnad.
Samma valör: Brons.
Också tillkämpad i hård
konkurrens med bl.a. klubbens
ordförande, Jonathan,
med sin lydnadschampion, Ice,
schäfer, som vann
och våra träningskompisar Weine
och Madde (lagotto) som kom på
silverplats.

Igår fick jag också en lite
försenad föllsepresent av Zanzi,
ett tuggben och en pip-leksak.
Jättebra, båda två, men bäst var
nog leksaksetiketten.
Kolla bara!

Inte undra på att hon är min
första - och största - kärlek.

tisdag 8
februari
Tisdag = Tältmöte
Morgonen väder var inte
speciellt roligt.
Blåsigt och snön som föll igår
hade blivit slask.
Jätteslaskigt - ja, ni kan ju se
hur det stänker om mattes
stövel.

Så idag var det inte fullt så
motigt att gå in i plastladan i
Tullinge.
Det var faktiskt nästan OK,
trots att det blåste och isen
från taket rasade ner längs
väggarna så det dånade.

En vacker dag kommer han nog att
få på moppo, vår lille kaxpelle.
Idag på sista kissrundan mötte
vi en stor arg schäfer som
morrade och gjorde utfall.
Jag gjorde som matte sa, gick
bara rakt fram - vissa hundar är
lätta att ignorera.
Men den lille han vände sig om -
och morrade tillbaka!
Schäfern blev om möjligt ännu
argare och hans husse hade fullt
sjå att hålla honom.
Hua - det där gillar vi inte
riktigt, varken matte eller jag
...
Är man en 6 månaders, 10 kilo
tung lagotto ska man välja sina
strider.
Jag har nog en ny uppgift där;
att lära honom att det är bättre
fly än illa fäkta.
Det är inte alla som ser det
gulliga i en liten 6 månaders
brun slyngel.


torsdag 3
februari
Social träning
med guldkant - för de små
Det skulle åkas kommunalt,
springas på Gärdet och fikas på
Himmelska Hundar.
Jag tyckte att det lät lite väl
jobbigt (surt sa räven) så jag
stannade hemma med husse och
jobbade lite i stället.
Sanningen är att jag nog gärna
följer med en annan gång, för
Rolle har berättat allt.
De började med ett race på
Gärdet där alla hundar får
springa fritt.

Nu var det inte så värst många
hundar i farten precis just då,
kanske p.g.a. slaskhalkan och
det något ogästvänliga vädret,
men de båda var fullt nöjda med
att busa med varandra.

Underlaget varierade från ren
barmark till täckande snö och
iskana.

De hann bli ordentligt blöta och
lite kalla i snålblåsten och
regnet,
så både mattorna och
småttingarna tyckte det var
skönt att komma fram till
Himmelska Hundar,
ett café som är till för oss
hundar och våra blånboksbärare.
Tassarna och magarna torkades
utanför entrén.
Väl inne var det varmt och skönt
- och massor av hundar.
Matte räknade till 17 stycken -
allt från en bamsestor cane
corso till en pytteliten
chihuahua-yorkshireblandning.

Lydia och Rolle sa ciao till
Viggo, cane corson, också
invandrad italienare.

En nyfiken jack russel, som
hette Roxy undersöker mattes
kameraväska
och en nerrakad bearded collie
får sin delikatesstallrik
serverad

Här är Frasse, en fyra månader
gammal 'fralla' framme och
hälsar på matte.

Där fanns godsaker för både fyr-
och tvåbenta som ni ser.
Lydia är borta vid bordet med
godsaker i noshöjd.

Lite trött och dåsig blev han
allt där på cafét den lille,

så efter hemfärd med tunnelbana
och pendeltåg - för första
gången i sitt liv -
har han varit ovanligt lugn och
beskedlig hela kvällen.

De har skött sig alldeles
utmärkt, både Lydia och Rolle
och båda får MVG som betyg.
Det är väl vad man kan kalla en
bra socialträning.
Jag skulle inte ha något emot
den jag heller - för jag har
aldrig åkt vare sig tunnelbana,
buss eller pendeltåg.
Min tur nästa gång.

onsdag 2
februari
Vi håller oss på
mattan!
Ibland blir det inget skrivet på
flera dagar - ibland blir det
för? ofta.
Rena
rama ketchupeffekten.

Nu
slaskar det ordentligt här i
våra trakter.
Tassarna måste torkas innan vi
kommer in och får mat
Dels p.g.a. att de faktiskt har
saltat gångvägar och gator,
men också för att lämna så lite
spår som möjligt på golv - och
soffor.
Idag
har vi också fått vår nya bädd.
Specialbeställd för att passa
oss båda och få
plats under trappan.
Fram till idag har vi delat
utrymmet men jag har haft första
tjing till min gamla bädd,
Rolle har fått ligga på fällen
bredvid.
Han har ju vuxit så mycket nu
att han behöver lite mera
utrymme.

Nu
har vi en ny bädd där vi båda
får plats.
Jag tror att vi kommer att
samsas bra där - men högersidan
är min.
Eller om det är den vänstra ...
det beror ju på från vilket håll
man ser det.
Det är i alla fall jag som
bestämmer vilken sida som är
min. Varje gång.

Matte ska sy nya överdrag -
eller i all fall skaffa nytt tyg
- till våra kuddar.
Lyckas hon inte med det får det
väl bli en tur till IKEA.

tisdag 1
februari
Halvårsrapport
-
kärt besök, ringträning, SBS -
igen, tröstpris och VpG -

Min
lillebror har blivit 6 månader -
ett helt halvt år.
Här på bilden är han tre månader
och kunde inte för egen maskin
ta sig över en stock på marken.
Det var då det.
Nu hoppar han gasellhopp över
stock och sten, hänger med på
både långa promenader och
träning.
Matte och husse hävdar att han
är mycket duktig, ibland t.o.m.
duktigare än jag.
Jag vet i så fall varför: Han
har ju en läromästare som visar
hur man gör.
10,2 kilo väger han - före
frukost.
Undrar om han ska bli jättestor
och stark ... för stark?
Kärt
besök
Alma
och hennes pappa, min
tvåbensbrorsa, har varit här i
helgen.
Att bädda 'gästsängen' tog en
evinnerlig tid
- de hade så himla kul Alma och
Rolle när de jagade varandra
på
madrasserna.

Knappt hade de åkt hem förrän
nästa gäng kom.
Min tvåbenssyrra, Ingela med
familj från Österskär kom på
söndagsmiddag.
Matte lånade ut sin kamera till
Vendela som minsann hade annat i
sökaren än just Rolle och mig.

foto: vendela roswall-wikström

foto: vendela roswall-wikström
Dessutom visade Vendela hur man
filmar med kameran.
Får vi till det - och sen lär
oss hur man får in en filmsnutt
på hemsidan (om det över huvud
taget går),
ska ni nog få se levande bilder
på oss så småningom.
Ringträning?
Tisdagar innebär ju nu för tiden
att vi åker till Tullinge och
tränar i plastladan.

Jag har inte kommit över mitt
obehag över denna inrättning och
är måttligt road och totalt utan
arbetslust.
Men vi kämpar på lite lätt,
matte försöker peppa mig och
bara köra de roligaste momenten.
Lagom till att timmen är slut
börjar jag tycka att det är OK -
och det är det ju då.
Nu är jag ju inte inne hela
timmen, Rolle får också träna.
Men han gör det med glädje,
svansen går och han är
jätteduktig.
När timmen är slut får vi hundar
sätta oss i bilarna medan de
fortsätter med någon form av
ringträning inne i tältet.

Man blir ordentligt dammig där
inne i tältet, kolla in mattes
kängor.
Husse känner att vi luktar sten
när vi kommer hem.
Kanske är det det jag inte
gillar i tältet - lukten.

SBS
- Skit Bakom Spaken -
Matte tog många bilder på
träningen, men allt blev
suddigt.
Hur hon än försökte.
Kameran kunde inte ställa in
fokus.
Shit - nå't var fel!
Matte hoppades att det bara var
batteriet som var trött.
Bytte batteri - men 'felet'
kvarstod!
Panik!
Kameran bara MÅSTE funka på
torsdag!
Fram med manualen.
Felsök.
Konstaterade till slut att den
lilla proffsfotografen som
lånade kameran i söndags hade
ändrat och fixat med
inställningarna.
Nu är Autofokus återställt och
batterierna nyladdade, så allt
ska vara OK inför torsdagen.
Tröstpris
Vilken surpris!
Vilken trevlig överraskning!
Det kom ett brev - som inte var
fönsterkuvert!
Med något hårt i.
Adresserat till matte.
En kylskåpsmagnet med några
sanningens ord.

Det visade sig att matte vunnit
tröstpris i en tävling som
Knodden anordnade för ett tag
sedan.
Tack Myra 'Hot Lips', Knodden
och matte Carina.
Den sitter nu på anslagstavlan!
VpG
Vår på G
Idag har det varit plusgrader
hela dagen.
Snön smälter och det bildas
stora vattenpölar på gator och
stigar.
Det droppar från taken.
Skaren bär inte längre i skogen.
Vi blir smutsiga om tassarna.
Det är inte helt nattsvart när
vi tar fem-promenaden.
Det är tulpan- och primulatider!
Det är väl vårtecken om något?


fredag 28
januari
Så mycket bättre ...
... det går och så mycket
roligare det är att träna
utomhus
Vi åkte upp en sväng till
klubben, tog en promenad ner
till sjön och tränade lite lätt
på den lilla planen.
Planen är isig under snön, så vi
tog det försiktigt.
Rolle fick öva inkallning

Medan jag bl.a. tränade
fjärrdirigering
Matte
trodde att jag skulle ha glömt
hur apportdirigeringen ska
utföras
eftersom vi inte tränat det
sedan september, men istället
gick det hur snyggt som helst.
Ibland är det bra med lååååånga
pauser i momentträningen verkar
det som.
Eller så var det bara för att
jag är mycket mer till min
fördel när vi tränar utomhus
i stället för i en prasslande
plastlada...
Goda nyheter från Gotland:
Det blir en fortsättningskurs i
maj!
Nu har vi nå't superkul att se
fram emot.

torsdag 27
januari
Solen sken och snön
gnistrade även idag

Och SMHI sågar den amerikanska
köldprognosen ...

Scannat från dagens DN.
En bra dag med andra ord.

onsdag 26
januari
Vänner - har ni också
vårkänslor?
Jag
menar nu inte enbart att vi
killar har vårkänslor, för det
har vi (jag) garanterat.
Nej alla - tjejer som killar,
unga som gamla, två som
fyrbenta, anade väl att våren är
på 'G' idag?
I alla fall kändes det så idag
här i Stockholmstrakten.
Ljuset, solen, den gnistrande
snön
och
värmen.
Faktiskt värmen!
Matte stod en stund med näsan i
solen och njöt av solens värme
medan vi letade sork under
skaren.



Den här ponnyn fick sig en liten
utskällning av vår lille
kax-pelle,
men fortsatte lugnt att tugga
vidare på sitt hö.
Vem bryr sig väl om en så'n
liten skit, tänkte han nog?

Fast jag är glad att Rolle höll
sig på vår sida om stängslet -
för den där ponnyn är faktiskt
hundilsken.
Han brukar springa längs med
stängslet med öronen
bakåtstrukna, sparkandes och
frustandes.
Men idag var han helt lugn -
bara öronen markerade hans
ogillande.
Jag visste sedan tidigare att
han är lite läbbig, så jag höll
mig på lite avstånd.
En härlig vinterdag - solen
lyste, snön gnistrade och det
porlade i Kvarnbäcken.
Våren är på 'G' - var så
säker.
Men än dröjer det nog ett tag.
Dessutom har matte hört på
radion att någon väderguru i USA
har siat om att vi ska få en
EXTREM kyla i april!
Men den dagen den sorgen - idag
var det vårkänning.

Rolle följer matte som en liten
hund;
går hon upp går han efter - går
hon ner kommer han med.
Går hon in i badrummet går han
efter ...

Och ibland vaknar han på natten
och är ynklig.
Då ger han sig inte - tro mig -
förrän hon eller husse kommer ut
från sovrummet en stund.
En liten fjant det är vad han
är, den lille kaxen.

onsdag 19
januari
Igår tältmöte - idag
släktträff
Tack för alla gratulationer.
Skönt att se att det är några
som fortfarande bryr sig om mig
och mitt välbefinnande.
Vad man kunde önska är att
husets tvåbeningar skulle visa
lite mera omtänksamhet
och ha ett bättre begrepp om vad
det är som gäller på en
födelsedag.
En sex-årsdag.
En sex-årsdag utan sovmorgon och
frukost på sängen.
En sex-årsdag som, precis som
jag befarade, spenderades i
tältet i Tullinge.


Kolla in platsliggningen!
Det är jag som ligger näst
längst bort med huvudet på
marken.
Snyggt?
Nä, egentligen inte alls, det
ser bara så ut på håll.
Jag var så slokörad mest hela
tiden där i tältet
och tyckte inte alls att det var
ett speciellt roligt sätt att
spendera halva födelsedagen på.
Men köttbullar blev det - och
vetebullar till tvåbeningarna
när de fikade.
Rolle får också tältträna lite,
bl.a. inkallning och kontakt.
Idag däremot har vi haft lite
roligare.
Kusin Vitamin Totti och Ystra
Syster Lydia kom på besök.

Vackert väder - sol och bara
någon minusgrad.
Vi gick upp i skogen för att
småttingarna skulle få leka och
rasa ut.
Snön har blivit skarig, men den
håller för oss som kan fördela
våra 9 - 17 kilo på fyra ben.
Värre var det för tvåbeningarna
som fick pulsa.


Undan gick det.
Ibland var det Rolle som jagade
Lydia - ibland tvärtom.
De växer de små gulliganerna.
Nu kommer de t.o.m. upp på min
stora pusssten!
(Jo, pussstenar stavas med tre
's')

Jag och Totti tog det lite
lugnare i vanlig ordning.

Jag unnade mig en
skarsnö-peeling, medan Totti
rekognoserade mina domäner.
Ibland dröjde han så länge att
var vi tvungna att gå efter för
att kolla upp vad han tyckte var
så intressant (gott) ...

Det är alltid roligt att träffa
släkt och vänner.
Vill ni se Tottis version och
fler bilder rekommenderar jag
ett besök på hans blogg:
www.tottskrutten.bloggagratis.se

söndag 16
januari
En
ödmjuk och blygsam herre i sina
bästa år.
Knoddens inlägg i gästboken
gjorde mig faktiskt lite glad.
Så är det ju naturligtvis!
Att jag inte tänkt på det!
Rolle må ha silverrygg - men jag
har ju guld.

Att jag själv inte kom på det
visar väl bara på att jag är
just det som rubriken säger;
en ödmjuk och blygsam herre i
mina bästa år!
Bästa år, ja, för på tisdag
fyller jag sex (6) år.
SEX!!
Jag hoppas fortfarande mycket på
det - det är i högsta grad
aktuellt.
Sex alltså.
Har också nosat upp ett par
stiliga, väldoftande bruttor som
skulle kunna få komma på mitt
kalas...
Tjofaderittan Rajtantajtan.
Men, men skulle nog tro att
matte sätter P för sådana
planer.
Hon ser nog till att tisdag
förmiddag ägnas åt tältmöte i
Tungelsta med nya
träningsgänget.
Det finns iofs ett par tjusiga
tjejer där också, bl.a. Tua ...
Så man kanske skulle fjäska lite
och bjuda på nåt gott till
fikapausen?
Ska be matte baka bullar ...
köttbullar.
Nä, visst ja, det är ju husse
som gör köttbullarna här i huset
... så hon får väl baka
vetebullar, vet ja'!
Varje kväll vill Rolle brottas!
Han tigger, fjäskar, ber och
försöker på alla sätt ...
och vem kan motstå hans gulliga
inviter?

Så jag ställer upp.

Jag låter honom till och med få
överläge ibland.

Men blir han för kaxig brottar
jag ner honom lätt som en plätt.

Vi brottas gott och väl i 20 -
30 minuter.
Det lustiga är att vi är
alldeles tysta - båda två!
Inte ett ljud kommer ur våra
käftar.
Till
slut kommer vi - d.v.s. jag
eller matte - överens om att det
räcker för idag
och så bryter vi medan vi
fortfarande är vänner.
För det håller vi faktiskt på
att bli nu, min bror och jag -
vänner.

Idag har vi dessutom fått våra
lockar putsade och alla klor
klippta.
I
torsdags fick jag hjälp med att
ta bort luddet i öronen.
Så nu är jag stilig och redo för
en tete-a-tete
Kom igen tjejer!
En mjuk och go, snäll men för
den skull inte mesig, skönlockig
guldkille i sina bästa år - vad
mer kan ni begära?

söndag 9
januari
Snöstorm, snösväng, takdropp -
och en silverrygg!
Vi har varit en sväng ute i
skärgården och hälsat på min
allra bästa extramatte och
extrahusse.
Mycket snö hade de på både tomt
och hustak.
Som måste tas bort.

Jäklar vad de skottade!
Taken på husen är nu
befriade från tung snö och tål
ett och annat snöoväder
ytterligare innan det är dags
för en ny snösväng.

Men det fanns tid för vila och
lek också.


Konstigt nog hade inte vattnet i
brunnen frusit, så där hämtade
vi gott dricksvatten.

Hemma igen har vi haft
plusgrader sedan igår.
Idag lyser solen från en blå
himmel
det droppar från taken och
fåglarna kvittrar.

Men att det skulle vara våren är
det ju ingen som tror - eller?
Nu grånar han min lillebror
har skaffat silverrygg - håller
på att bli riktigt stor.
Rolle - Grålle


tisdag 4 januari 2011
Nyårslöfte?
Jag vet inte om matte gav något
nyårslöfte om bättre leverne och
nya friska tag.
Jag vet bara att hon
borde
ha gjort det -
för det har varit minst sagt
uruselt med träning för min del.
Och ska hon ha någon som helst
ordning på Rolle är det hög tid
att börja skola honom också.
Så ingen kan vara gladare än jag
att det nu verkar som om hon
sett till att det ska bli
ändringar i rätt riktning.
Regelbunden träning igen ... i
alla fall en gång i veckan ...
I ett stort tält med gott om
plats för alla åtta.

Tillsammans med delvis nya
träningskompisar
...
varav tre fastnade på bild idag
- det fattas en husse med en
brun kelpie -

och ett par gamla bekanta.

Christer och Tempuz och Siv,
Weine, Tua och Madde
(inte med på bild idag)
Nu längtar vi redan till nästa
tisdag!
Jäklar i min låda nu ska det bli
ordning på oss igen.
Och Rolle ska minsann också få
lära sig en massa nytt.
Att bilderna blev 'dimmiga'
efter en stunds tränande beror
inte på fotografen den här
gången.
Nej, allt eftersom vi jobbade
och sprang rörde vi upp en massa
sanddamm.

söndag 2
januari 2011
Tö-dans mä Risungsvalpere
Det nya året började som det
gamla slutade - med fyrverkerier
i massor.
Det är inte precis det
roligaste vi vet.
Men inne, i soffan,
tillsammans med matte och husse
är det i alla fall uthärdligt.
Bara man slipper ut och
promenera mitt i värsta
tjutandet och smällandet.
Piiiiiiiiiipsmällarna är allra
värst.
Vi önskar att Sverige kunde
genomföra samma lagar som de har
i Finland:
Avskjutning av raketer och
smällare är bara tillåtet precis
runt 12-slaget.
1:a januari hade vi årets
första släktträff med kusin
Totti och syster Lydia.
Först gick vi iväg på en liten
promenad ... alla åtta.

I koppel, mest för att
småttingarna inte skulle få
chans att tugga i sig några
raketrester.
Sen vände vi och gick vi hem
till Tottis och Lydias alldeles
egna domäner.
Där vi skulle få rasa i full
frihet.

Är det någon som har synpunkter
på rättningen i ledet
kan de vända sig till Allmänna
Reklamationsbyrån, eller nåt.
Väl hemma på tomten fick
småttingarna öva på en dans som
vi hoppas ska bli en motvikt
till
vår norrländske kompis,
Travolta-Torstens, TT, allt för
framgångsrika snödans.
Torsten är så glad i snö, och så
duktig på att dansa, att han
lätt förivrar sig och tar i lite
för hårt.
Vi har ju fått alldeles för
mycket snö här i
Stockholmstrakten,
ja, hela Sverige, faktiskt hela
Europa, har fått mer än nog nu.
Mycket mer än nog.
Det ställer bara till problem
med mer snö.
Fast det är klart - vi är rena.
Golven inomhus lika så - så
länge snön får vara vit och fin.
Inget ont som inte har något
gott med sig.
Vi ska låta Lydia och Rolle
träna ännu ett par gånger
tillsammans så kan de nog få
till en härlig tö-dans.

Får jag lov, ystra syster?

Lite tveksamt och försiktigt
till att börja med ...
...
men sen tog det fart ...
Och även om de inte alltid var
helt överens med hur stegen
skulle tas
ska de nog få till det lagom
till april-maj.

Det blev svårare och svårare ju
längre de höll på eftersom snön
packade sig i stora sjok på ben
och magar.
Totti tyckte att de var smått
pinsamma, ville inte se mer och
gömde huvudet i snön.

Jag låtsades som om de inte
fanns

Det hela slutade med
ta-bort-snö-dusch för oss alla
fyra
innan tvåbeningarna satte sig
ner runt köksbordet och lät sig
väl smaka av allehanda kakor och
bullar.
Ja, ni läser rätt; tvåbeningarna
- inte vi.
Småttingarna fortsatte tränandet
inomhus.

Mot slutet blev det nog mest
brottningslek av det hela ...

... men vad mer kan man begära
av två femmånaders gotländska
yrväder.

Kolla syrran, jag har inga
valptänder kvar!
Snart har du också tappat din
sista.

fredag 31
december
Nyårsafton
&
Rolles 5-månadersdag.
Rolle - trolle - tokstolle
är som sagt fem månader idag,
han väger 8,7 kilo och är ca 40
cm hög.
Han har tappat alla valptänder,
har helt korrekt bett
och ser ut att få härligt lockig
päls som börjar 'gråna' på
ryggen.
Och nio gånger av tio lyfter han
på benet när han kissar.
Undrar hur hans syskon artar
sig?
Är de lika stora?
Lika duktiga?
Lika trevliga?
Här om kvällen lekte jag t.o.m.
en stillsam brottningsmatch med
honom - inomhus.
Nog om honom nu,
jag
tänkte ni skulle få svar på
bildgåtan från i förrgår.

En Ressu-snurr.

Ha
nu ett skönt och trevligt
nyårsfirande
så hörs vi nästa år.

onsdag
29 december
Vi har ju haft lite problem med
att uppdatera hemsidan
sedan en tid tillbaka ...
Ett 'fel' i programmet gjorde
att vi inte kunde skicka de
gjorda uppdateringarna till
hemsidan.
Det s.k. felet är nu åtgärdat,
men grundorsaken kvarstår:
Skit bakom spaken kallas det och
stavas M-A-T-T-E.
Tur att det finns ungdomar i
släkten som på en sekund och med
en enkel knapptryckning kunde
fixa till det.
Julen är passé.
Julmaten likaså.
Tack och lov säger matte, som
inte är någon stor vän av vare
sig jul eller julmat.
Men skinkan var god, tycker både
husse och vi, min bror och jag.
Julklappar fick vi också - goda!
Inte en enda nyttig eller
nödvändig sak fanns i paketen,
bara godsaker som t.ex. grisöron
och smågodis och en och annan
leksak.
Min lillebror håller på att bli
stor.
Han hänger med, utan några som
helst problem, på våra pulsiga,
snöiga promenader i skogen.

Ibland är han bara för
jobbig, det försöker jag få
honom att fatta med att säga
till på ett snällt och försynt
vis.

Men tro inte att han fattar -
nä, han ger sig inte i första
taget.

Ibland får jag ta till lite
andra metoder för att få honom
att coola ner

Än så länge är han lyckligt
ovetande om vad jag har för plan
med att ställa mig just här ...

under en snötyngd gren ... och
locka in honom inunder ...

så där ja, nu är han nedcoolad
och lite förvånad - för en kort
stund.
Han charmar alla vi möter, två-
som fyr-benta
så när vi mötte min första stora
kärlek, Zanzi,
gällde det för mig att viska
alla vackra ord jag kan i hennes
öra,
för att behålla hennes
uppmärksamhet.

Han är rätt kreativ också.
Så när han tycker att mattor ska
ha fransar på alla fyra sidor,
inte bara i kortändarna,
skrider han energiskt till
verket och åtgärdar 'problemet'.

Men att han han har hjärtat på
rätta stället kan ju alla se.
så
Och faktum är att han egentligen
är ganska rolig, tålig och
alltid med på noterna.
Och nu, när han äntligen tappat
sin sista valptand, kanske
bitandet i mina öron, svans och
hasor
blir lite mindre intensivt och
inte fullt så smärtsamt.
Igår träffade vi monstret och
hennes familj,
tvåbenskusin Stefan och hans
familj är nere i storstan och
hälsar på.
Tänka sig de hade med sig en
klapp - med julrim och allt.
Nu ni ätit julemat och fått
dåligt samvete
så kommer vi med detta helvete
Vattnet har nu åkt en bit
vilket bara gynnar dess elaka
parasit

I vanliga fall bor de i
Orrviken, Östersund.
J
Till sist en liten bildgåta att
fundera på en dag eller två.
Vad är detta?


söndag
19 december
Mindre än en vecka kvar till
julafton!
Och somliga har inte vett att
handla klappar!
Ja, som ni vet jobbade jag ju på
mässan i lördags.
Det var faktiskt ganska kul - i
alla fall den första timmen.
Min jobbarkompis hette Bilbo.
Han såg nästan precis likadan ut
som jag, men det hette att han
var orange.
Jag är vit-orange - kusin Totti
är orange.
Bilbo var i alla fall en riktigt
trevlig kille, inga
samarbetsproblem över huvud
taget.
Bara 2½ år gammal.
Vi turades om att gå fram till
staketet och bli klappade.
Det är Bilbo på den högra
bilden.

Till att börja med kom det många
som ville klappa på oss och
prata med och om oss.
Sen hände det väl så mycket i
finalringen att alla människor
drog sig dit i stället för att
kolla på 'djur i bur' och då
blev det lite stiltje.
Det bästa var i alla fall när
det kom kompisar och hälsade på,
sådana som jag redan kände.
Allra gladast blev jag när lilla
Loppan kom.
Hon är så liten och nätt att jag
tyckte att hon skulle smita in
mellan spjälorna och stanna hos
mig.
Men det visade sig att hon bara
var på rast - hon jobbade
nämligen också.
Tottis och Lydias matte,
Britt-Marie, kom också förbi -
två gånger.
Första gången tomhänt - andra
gången med en påse full med
grejer.
Jag såg nog vad de ska få i sina
paket - Totti och Lydia.
Jag släppte iväg matte för att
hon skulle ta en runda bland
stånden i hallen.
Inte utan baktanke förstås så
jag var noga med att hon skulle
ta plånboken med sig ...
Men, tomhänt - alldeles väldigt
tomhänt, var hon när hon kom
tillbaka.
Inte den minsta godsak eller
provsmak, inte en enda leksak
eller sax eller halsband.
Noll och intet!
Men på vägen ut, efter avslutat
jobb, stannade hon och köpte
- en dörrmatta till hallen!
L
Hur kul är det på en skala?L
Ska tomten inte komma till mig i
år?
Ja, jag vet nog att jag kanske
inte har varit världens
lydigaste.
Men jag har varit snäll!
Jag ÄR jättesnäll mot Rolle.
För snäll till och med, säger
matte.
Han har nästan ingen respekt
alls för mig, den lille skiten.
Han kan t.ex. komma och bråka
med mig på min bädd -
och när jag ber honom lägga av
bjäbbar han bara emot
och säger: Kom igen nu
gubbstrutt!
Gubbstrutt!? Hah - helt
respektlös.

Kolla in gaddarna!
De biter han mig med - i öronen,
i sidan, i svansen och i benen.
Och nu har han lärt sig gå i
trappan också - både upp och
ner.
Så nu kan jag inte längre söka
lugn och ro på övervåningen.
Först kunde han bara gå uppför.
Då kunde jag lura upp honom för
att sedan genast gå ner igen och
lämna honom där uppe - ynklig
och dan.
Nä, nu kommer han efter - både
upp och ner.

Min fotboll har han också tagit
över.
Må så vara att jag inte var
speciellt intresserad av den -
men den var min.

Snö har vi fått så det räcker
och blir över.
Husse skottar - och svär - flera
gånger om dagen.
Matte duschar oss rena från
snöpinglor - men svär inte -
flera gånger om dagen.

I morgon är det julmys på
klubben.
Hoppas de har plogat
parkeringen, så att alla som
vill komma kan komma.
Matte har en intressant påse som
ska med ...
och från Ice's, Nexas och Igors
hushåll väntas en massa
godsaker.
Matte tar nog med kameran, så ni
får säkert se mer av det en
annan dag.

fredag
17 december
En
vecka kvar till julafton!
Och somliga har inte vett att
vara lydiga och snälla!
(mattes
kommentar)
Egentligen hade vi planerat att
skriva om hur förundrad och
imponerad matte är
över min förmåga att välja rätt
väg när vi strövar i skogen på
okänd mark.
Att jag plötsligt väjer och tar
en liten omväg där det visar sig
vara sankt, trots att det
logiska vore att gå rakt på.
Trots att snön ligger
halvmeterhög och att ett
mänskligt öga omöjligt kan ana
vad som finns inunder.
Och att gå så försiktigt med låg
tyngdpunkt och brett mellan
benen där det är isigt inunder
snön.
Matte har lärt sig nu att jag är
en stigfinnare av rang
så hon litar på mitt omdöme och
följer mig när jag gör sådana
avstickare.
Mindre imponerad och definitivt
inte glad var hon idag mitt på
dagen.
Då tog vi en promenad, Rolle,
matte och jag, längs de plogade
gångstigarna.
Matte har ju lite ont sedan
trappraset häromdagen och pulsar
inte så gärna i djupsnön i
skogen.
I koppel gick vi ganska länge
... löptikar i massor i
grannskapet ...
men när vi närmade oss
fågelsjöarna fick vi vara lösa.
Vi lekte och tränade lite
inkallning, pusssoffor och annat
skoj ....
Men plötsligt, mitt i en
inkallning, blev det för svårt
att motstå dofterna efter något
synnerligen väldoftande.
En goldentjej, eller en brun
labbetös, eller en blandisbrutta,
eller en svart pudelfröken
eller en cockerflicka.
Jag vände på en femöring och
drog!
Där blev matte och Rolle stående
- jag brukar ju alltid komma
tillbaka, efter typ fem minuter.
Men nu blev hon stående länge -
jättelänge.
Arg, ledsen och orolig.
Husse kom också och gick runt
fågelsjön.
Till slut gick matte och Rolle
hem för att kolla ifall jag
sprungit hem.
Men icke sa Nicke.
Då ringde mattes mobil.
Det var från polisen i Handen!
Då hade det gått en dryg timme.
De sa att jag fanns i
Västerhaninge!!!
Omöjligt, tänkte matte, det är
alldeles för långt dit!
Så här var det:
Jag hade mycket riktigt följt
spåren efter en cockertjej.
Till och med så långt att jag
hittat ända hem till henne bland
hyreshusen på Vallavägen.
Där, när jag sprang över vägen,
var det en tjej i en bil som
fick syn på mig.
Hon förstod direkt att jag var
på rymmen och insåg faran med en
vit hund springande på snöiga
hala vägar.
Hon stannade och efter lite
trixande fick hon tag i mig,
fick på mig ett koppel och in
mig i bilen.
Det luktade minsann rottweiler i
bilen kan jag tala om.
Sen
åkte
jag till Västerhaninge!
Hon hade en viktig tid att
passa.
Men sen tog hon mig till polisen
i Handen där de scannade mig och
hittade alla uppgifter.
Och sen körde hon hem mig!
Ända hem!
Snacka om att det finns vettiga
människor som tar ansvar och
agerar.
Matte och husse är så oändligt
tacksamma för denna snälla
Katarina H. som gjorde sig allt
detta omak.
Ett par grisöron till rottisen
var allt hon fick just idag,
men vi vet nu var hennes
"brevlåda bor" så hon kan nog
förvänta sig ett besök av
tomten.

Som straff för detta mitt
upptåg,
ska jag få stå i lagotto-montern
på hund-mässan i morgon
eftermiddag.
Sköter jag mig då kanske kanske
jag också kan samla tillräckligt
med pluspoäng
för att tomten ska hitta hem
till mig.

torsdag 9 december
Möte
med Kusin Vitamin och Syster
Yster
Idag har vi träffat Totti och
Lydia.
Jag tror mig veta att både Totti
och jag uppskattar de här
träffarna minst lika mycket som
småttingarna.
De leker då med varandra och vi
slipper ha dem hängande i
hasorna.
Här ser ni oss alla fyra på
samma bild.
Snudd på unikt.

För så värst många sådana bilder
finns det inte ska ni veta.
Det är nämligen inte alls lätt
att samla alla så nära och så
länge att man hinner fota.
Ett knep är förstås att ta hjälp
av vänsterfickan ...
Här är faktiskt ytterligare en
bild med oss alla fyra
- plus två orädda kråkor och en
fiskare på isen.

Mycket snö har vi fått och
framkomligheten är lite si och
så - om man inte har skidor.
Men har man en snäll matte så
har man.
Hon banade väg åt oss när vi var
lite trötta på att hoppa fram i
djup snö.
För skidspåren undvek vi - både
av hänsyn och av rädsla för att
bli pååkta av skidåkarna.


Rolle
Totti

Ressu och Totti
Ressu och Rolle
Långt ifrån varje gång, men
oftare och oftare, händer det
att Rolle lyfter på benet.
Men så har han ju också dagliga
lektioner i hur en vuxen hane
ska bete sig.

Efter en timmes pulsande i snön
var vi både hungriga och lite
trötta,
så efter maten iddes jag inte gå
undan när Rolle kom och lade sig
bredvid mig i min bädd.
Men jag bad en tyst bön att han
också skulle vara lite trött - i
alla fall i 15 minuter.
Om ni tittar noga så ser ni
honom till höger.

Ända mot ända kan ingenting
hända.