Dagbok

www.smallarupproret.se

 

     
 

 

h Anno 2012 g

A
  lördag 4 februari


Vi finns nu också på en blogg som heter
ressuochrolle.bloggplatsen.se

Besök oss gärna där och säg vad du tycker om den förändringen.
Ingenting är ännu bestämt om en varaktig förflyttning, så dina  synpunkter kommer att värderas innan beslut tas.
 

Ha det gott!
Hoppas vi ses där på bloggen!

 

 

A
måndag 30 januari

Näst sista dagen i januari!


 

Matte och husse är glada över att ännu en vintermånad har passerat utan att det har varit alltför besvärligt med kyla och tungt skottande.
Peppar-peppar ta i trä.

För Rolles och min del är det också helt OK som det är nu.
I vart fall vill vi inte ha så mycket snö som det var förra vintern - då kunde man ju inte ens gå i skogen.
Än mindre träna på klubben.


december 2010

I år njuter vi fortfarande av långa fria promenader i skogen och ett par dagar i veckan tränar vi också på klubben.
Både Rolle och jag.
Japp, käre broder Knodden, jag tränar också!
Jag tränar på elit-momenten.
Och gör det stundtals 10-mässigt!
Ni skulle se min "Ruta" och mitt "Z:a" - klart godkända!
Det är väl för att det liksom mest är på lek nu för tiden för min del.
Vi tror inte, varken matte eller jag, att jag någonsin igen ska tävla på allvar.
Men träna är kul.
Speciellt när lillskiten sitter i bilen och är avundsjuk så det hörs långa vägar.
Kanske ställer vi upp på något KM, men officiella uppställningar har jag nog lagt av med för gott.
Kanske - vi får se hur kul det känns när den dagen kommer.

Rolle är superduktig!
Faktiskt - det måste jag medge.
Nästan lite synd att matte avbokade hans anmälan till LK1:an i Vikstens ridhus i Södertälje nu om en vecka.
Men den sena starttiden (14.45) och det sena startnumret (sist av 23 startande) gör att det inte funkar den här gången.
De skulle inte ha fått starta förrän närmare 18 -18.30 ... och då har vi annat program inbokat.
Det kommer fler tillfällen!
Under tiden tränar de både 1:ans och en del av 2:ans moment, t.ex. "Rutan".

Rolle är pinngalen.
Alla ska han ha: Långa, tjocka, små, tunna, fastfrusna och mina - kort sagt, alla.
Jag har sedan en tid tillbaka en ny teknik och väljer numera oftast små små pinnar som inte sticker ut utanför munnen.
Han är egentligen oförarglig, men ganska jobbig ändå.
Och han tar plats ... tar för sig ... och ibland tycker jag att han stjäl all uppmärksamhet.

I morgon är det tisdag igen, då får jag i alla fall en egen stund med matte.
I morgon är det också 1½ år sedan han föddes, den där Rolle Rosk.
Men det firar vi inte.
Inte på annat sätt än att han får en timme träning i plastladan med resterna av söndagens lammstek som belöning
och jag får en halvtimme ensam med matte - med lammstek som belöning.

Avslutar med en bild - tagen med mobilen - på mig när jag spårat lite småvilt ... en skogsmus.


 

A
tisdag 24 januari

Tisdagar = jobb
mest för Rolles del


Egentligen är tisdagar en ganska bra dag.
Trots att matte och Rolle ger sig iväg på egen hand - med te-termos, ostmacka och en påse köttbullar.
Jag stannar hemma och softar med husse, för jag vet vart de ska och vad de ska göra.

De ska till Tullinge och träna i tält.

Jag gillar inte Tullinge-tältet.
Det både luktar mysko och låter konstigt.
Jag har jättesvårt att koncentrera mig - svårare än vanligt alltså - där.
Fast det är klart ... det där med köttbullar ...

Men jag har kommit på att om jag stannar hemma och ser så där väldigt tycksyndommig ut,
så får jag mig en tröstbulle ändå.
Husse har ett hjärta av guld.

Rolle däremot,
han tränar glatt och koncentrerat tillsammans med de andra i tältet.
Och varken lukt eller ljud verkar störa hans koncentration.
Alla tränar på sitt och hjälper varandra när det behövs.
Matte är mycket glad över all hjälp och goda råd.

Här en studie i Framförgående med några av ekipagen.
Tua - för momentet med husse i snöret, Madde, Tempuz och schäfern, som matte fortfarande inte har koll på vad den heter.
Även Mini och Pysen  tränar framförgående, men de fastnade inte på bild idag.
Rolle och Taggen är för tillfället mer koncentrerade på lydnadsklass-momenten.
 

 

Kommandona ekar i ladan: Hopp, Apport, Hit, Ligg, Stå, Stanna, Plats, Ligg kvar  m.m.
Rolle behåller fokus och är jätteduktig.

Och så snackas det ... och fikas.
Rolle lyssnar mycket intresserat på vad Weine har att säga.
 

På hemväg efter tältträningen stannar matte och Rolle vid Pålamalm för att ta en promenad i skogen.
Direkt nödvändigt, för både skor, tassar och päls är rejält dammiga och mår bra av (kräver) en promenad i snön.
Kolla in Sivans dojor här ovan så förstår ni.

 
Den är alltid fin skogen där i Pålamalm, men extra fin så här med ny fin snö.


Nu till det som är allra bäst med dessa tält-tisdagar:
När de kommer hem tar matte mig - bara mig, ensam - på en egen tur i skogen.
Ni anar inte hur skönt och kul det är att få ha matte helt för sig själv en stund.
Good old days - bara matte och jag.


I helgen som var hade vi lilla Alma här.
Henne är vi mycket måna om både Rolle och jag.
Dessvärre har hennes bordsskick förbättrats något alldeles otroligt.
Det är inte alls lika lönsamt att hålla sig nära henne vid måltiderna nu för tiden.

I soffan somnade vi i mattes knä - alla tre.
Rolle också, fast han syns inte på bilden (det har varit tillräckligt med bilder på den där Rolle ändå).
Trångt men mysigt.
   
 

Det var allt för idag
Tack och hej - leverpastej!

 

 

A
torsdag 19 januari 2012


Här ligger vi lite (understatement) efter


Julen har passerat utan att vi kommenterat den
Nyåret också
och
Trettondagen likaså

Och nu höll min födelsedag på att gå samma väg - utan kommentarer.
Och detta trots mattes goda föresatser angående frekventa hemsideuppdateringar.

Usch och fy.

Men nu tar vi igen det och börjar med det viktigaste; min födelsedag.

7 år - igår.

Hade det inte varit för monstret mitt, som grattade mig via Facebook,
hade nog husfolket totalt glömt bort den - i vanlig ordning.
När det sker - typ varje år - brukar matte alltid skylla på att det är ännu viktigare att uppmärksamma dagen då jag kom hem hit.
Jag tycker att man ska fira båda dagarna,
plus dagen då jag avlades och dagen då jag först lyfte på benet för att kissa,
och dagen då jag tog mitt första lydnadspris och dagen då tog mitt fjärde lydnadspris,
och dagen då jag vann min första spårtävling,
för att inte tala om dagarna då jag lyckades i tryffelsöken på Gotland.
Fram för fler firardagar - året runt!

Mer leverpastej och vispgrädde åt oss hundar!

TACK alla vänner för era grattishälsningar både här på hemsidan och på fb,
de värmde ett stackars bortglömt 7-årigt hjärta.
 

Beträffande julen kan skvallra om att tomten utgick från den här adressen ...


Jag var i alla fall inte rädd för henne - ni kan ana hur lugnt jag ligger där bakom.
Oj, försade jag mig nu? Henne?
Tomten är väl en han?
Eller?

Nyåret firade vi sedan i flera dagar ute på landet hos Britt och Vibbe.
Lugnt och skönt - och mycket god mat.


 varma drinkar utomhus


flamberad gorgonzolaspäckad oxfilé


hemlagad glass

Inga smällare eller raketer - bara ofarliga tomtebloss.
Vid själva tolvslaget stod vi nere på bryggan och tittade på den röda månen som gick ner och alla fyrverkerier över fastlandet.
Helt OK så där på håll.

Kolla vilken fin vedstapel Vibbe har gjort.

 
Herre på täppan det är jag det.

Rolle tog sig ett litet nyårsbad.


Det var mitt bästa nyårsfirande någonsin.
Jag hoppas det blir en tradition.

På Trettondagen
väntade vi ivrigt på att Lydia och Totti skulle komma och ta en tur med oss.


Solen hade inte riktigt orkat upp över trädtopparna när vi började
men den gjorde den efter en stund.



Lydia är en mycket charmerande liten tjej,
så henne bjöd jag upp till många ystra danser.

 Rolle brukar vara pigg på att dansa med syrran, men den här gången var det mest jag som förde.Rolle

Ja, det var en liten återblick på dagarna som gått.
Nu tar vi nya tag och lovar verkligen att vara mera flitiga med att uppdatera här på hemsidan.

Avslutar med ett foto som matte tog idag.
Vår granne mittemot han kan minsann ratta sin bil han.


Undrar om han kan se det själv.
Att han åstadkommit två hjärtan när han parkerar sin bil, alltså.

Matte klippte ner och roterade bilden så det syns ännu tydligare.
Och med det säger jag tack för den här gången.
Ha det gott så länge.

 

 

 

 

 

 

 

 

GOTT NYTT ÅR

Vi spanar mot ett nytt år med nya upplevelser och äventyr.

Vi hoppas på lite, med betoning på lite, snö i markerna.

Vi önskar att år 2012 blir ett riktigt bra år för alla våra vänner och bekanta.

Vi ska kräva av matte att hon som nyårslöfte lovar att uppdatera dagboken mera frekvent.
Att det varit extra dåligt här den senaste tiden beror dock på en trasig sladd ...
men nu har vi både sprillans nytt modem och sladd, så nu har hon inget att skylla på.
Så väl mött nästa år!

Gott slut!

Ressu och Rolle

 

 

 

 

 

 

 

h Anno 2011 g
 

 

 

torsdag 8 december

Foursome på Ågesta GK


Jag har sagt det förut, och jag säger det igen:
Den där Totti är en jäkel på att välja bra väder till våra träffar.
Till idag, till vår familje-foursome, hade han fixat någon minusgrad, i stort sett vindstilla, frostigt gräs på golfbanan
och en vintersol som sakta men säkert arbetade sig högre och högre upp på himlen.
 Det blev en härlig morgonrunda och det var riktigt skönt.

Gruppfoto av fyra ystra lagotto kräver lite förberedelser.
 

 

Några hole-in-one gjorde vi inte idag men ett flertal gånger belönades vi för väl utfört jobb.
 
Jag säger bara: Kolla in vem som har vett att uppföra sig och sitta fint ...
   
Rolle har inte riktigt lärt sig ännu att gammal är äldst,
och att man ska visa tillbörlig respekt, så Totti fick ta till lite brösttoner och påminna honom om det.
 

Alla bilder här ovan har Britt-Marie tagit.
Matte hade inte kameran med idag.
Men bilderna här nedan, från isen, tog matte med mobilen.

Isen höll för Lydia, som var den första att våga sig ut på isen.
Den höll för Rolle, som sprang ut och gjorde lekinviter till Totti på andra sidan.
Och den höll för både Rolle och Totti - tack och lov!
Men då knakade den och vi höll andan i några sekunder innan de kom torrskodda iland.
Tur att Totti inte är så leksugen ...
   

Golfrundor så här på vinterhalvåret rekommenderar vi varmt,
men vänta med att beträda vattenhindren till det har frusit ordentligt.


söndag 4 december



"Om inte OM i vägen vore, markorna i luften fore".
(mark var den finska valutan innan de införde euro - och så sade alltid mattes farmor)

OM det hade varit lite senare på dagen.
OM det hade varit en lite mindre tävling med färre deltagare.
OM det hade varit lite bättre underlag.
Om det hade varit på hemmaplan.
OM vi inte hade behövt vänta så länge ute i mörker, kyla och blåst.
OM vi hade fått ett annat startnummer.
OM vi hade fått gå bara ett par meter mer till höger.
OM matte hade kommenderat rätt.
OM domaren hade gjort si
OM domaren hade gjort så
Om Om Om ... massor av OM.

Så där ja, nu klarar vi av en del av de obligatoriska (bort)förklaringarna till varför det inte gick så bra på Rolles debut i LK1.

Här kommer själva storyn, berättad med mattes ord:

Supertidig morgon - steg upp 05.00, hämtade Sivan kl 06.00 och åkte till
Österåkers BK.
Rolle skulle tävla i LK1 för allra första gången.

Mörkt var det - alldeles kolmörkt.
Men vi hittade rätt; tog rygg på en bil framför oss med hundbur i skuffen,
som också var ute i den tidiga timmen, och alltså högst troligt på väg till samma ställe.
Hade den inte svängt av mot klubben vete f-n var vi hade hamnat?

Marschaller, marschaller, marschaller - massor av marschaller lyste upp stigen till klubbhuset.
Vackert - och direkt nödvändigt, för det var fortfarande becksvart.

Incheckning strax för 07.00.
Lottningen var redan gjord och vi hade fått nr 13.

Lika glad för det, för just i det fallet är jag inte skrockfull.
Men att lägga nycklar på bordet eller ha obrända vekar på ljusen är direkt omöjligt.

Efter ett tag kom Lucia med tomtar hälsade välkommen och gav instruktioner - på vers.
Nästan ett litet mini-MH ... lussetåget.

Innan det hade blivit riktigt ljust klarade vi av platsliggningen.
Ja, klarade av kanske inte just vi ska säga idag,
för Rolle ställde sig upp ganska på direkten när jag lämnade honom, stod en stund men lade sig sen ner igen.

Jag lovar, det var blött i gräset, men hade jag varit tydligare med mitt "Ligg kvar" hade han säkert legat tiden ut.
betyg: 0

Under tiden ljusnade det mer och mer,
men det blev också mer och mer upptrampat på den redan från början leriga planen ...


Vi började med tandvisning.
Rolle satt snällt medan domaren hälsade på mig, hälsade på Rolle och kollade tänderna, men ställde sig upp innan domaren gick därifrån.
betyg: 8


Linförighet
Jättesvårt för mig att få stadigt fäste under gång, och jag var riktigt nära att halka omkull vid en vänstersväng.
Rolle höll inte position, satte sig snett och nosade.
betyg: 6

Läggandet                       och                          Hoppet
 

Vid läggandet hamnade vi precis i värsta leran, så han lade sig inte.
(Bara en ynka meter till höger var det lite mera gräs ...)
betyg: 0
Inkallande: Något dåligt tempo.
betyg: 9
Ställande: Tar något steg
betyg: 8,5
Apportering: Reser sig, spottar (släppte apporten)
betyg: 5
Hopp: Avslut
betyg 9,5
Helhetsintryck
betyg: 7

Totalt 115,5

Så om inte OM hade varit hade vi haft 10 poäng på platsliggningen och något bättre på linförigheten,
och 9 - 10 på läggandet och säkert en 7:a på apporten ...
Men det tar vi nästa gång.
Den här gången kom vi 10:a av 14 i grupp 1A.
Totalt var det 23 ekipage i LK1
och endast två som klarade förstapris-poäng.

Efter prisutdelningen åkte vi till Österåkers Golfklubb för att få rasa ut lite efter denna långa morgon med anspänning och nya upplevelser.
Då sken solen och även om det plaskade och stänkte om stegen när vi gick på gräset så var det jätteskönt för Rolle att få leka och springa fritt.


Så här lerig och smutsig var jag efter programmet på lydnadsplan.

Bilderna på mig och Rolle har Siv tagit med sin kamera
och bilderna från golfbanan på Siv och Rolle är tagna med min mobil.

Jag kan inte påstå att jag är nöjd, och med facit i hand kanske jag skulle ha väntat med att låta Rolle debutera,
"men han gör ju allt så bra på träning" .... (har ni hört det förut?)
Faktum är att jag trodde vi skulle greja tillräckliga poäng för att få ett första pris ...
... men det där jäkla OM:et kom ivägen ...  J

Nu blir det till att träna in momenten enligt de nya regler som ska gälla fr.o.m. årsskiftet
för någon ytterligare tävling innan nyår lär vi inte hitta.

TACK snälla, fina Siv för att du följde med.
Guld värt, så skönt att ha någon att prata med och slippa vara ensam.
Och TACK alla för hållna tummar och klor.
Det räckte inte den här gången ... men vi kommer igen!







söndag 27 november
... och det är bara en vecka sedan vi uppdaterade - kors i taket :-)


Dagens gåta:
Vad är det som står på toapappersrullar, har en Disney-gran till svans och ett trekantigt huvud?
Fundera ni på det en stund.



Första advent
+11 grader, mulet, regnigt och stormen Berit rasar.

En perfekt dag att stanna inne och kolla på hästtävlingarna på TV - tycker matte.
Vi har väl lite annan uppfattning, jag och Rolle,
men efter fredagens strapatser då vi gick vilse på Rudan kan det vara skönt med en lite lugnare dag.

Vi och vi förresten - det var inte vi som gick vilse - det var hon.
Det är ju hon som bestämmer och vi som lyder.
Vi kan ju inte veta att hon inte vet vad hon gör.
Även om vi borde ha lärt oss det vid det här laget.

Ny telefon med både RunKeeper och GPS har hon också.
Nu måste hon lära sig använda finesserna - inte bara Wordfeud och Facebook.
Fast husse läste i tidningen i morse om en app man kan köpa till telefonen:
Looki-Looki, eller nå't liknande heter den och är tänkt till föräldrar som vill ha koll på var deras barn håller hus.
Husse funderar lite på att skaffa det.

Så här var det:
Vi tog bilen till Rudan för att vi skulle få en härlig morgonpromenad och få springa fritt på alla fina fält.
Vi gick vår vanliga sväng som tar ca en timme.
Bra tajmat eftersom hon hade en tid hos tandläkaren att passa och ville hinna duscha och borsta tänderna innan det var dags.
Men på väg tillbaka till bilen hittade matte en slinga som vi inte provat.
Den såg ut att gå åt rätt håll och direkt bråttom var det ju inte ... inte då.

Men det blev det!
Vi gick och gick och gick.
Matte menade att följer man bara slingan så måste man ju komma tillbaka till Rudan,
och då skulle vi ju hitta tillbaka till bilen.

Icke sa Nicke.
Nästan panik och gråt i halsen!

För att göra en lång historia (drygt tre timmar lång) så kom vi till slut fram till en riktig väg.
En väg med namn: Rökärrsvägen.
Då ringde vi husse, som kollade upp var vi var
och slängde sig på cykeln och trampade iväg till den parkerade bilen.
Körde sen och hämtade oss - i Kolartorp!!!?

Matte kom bara fem minuter för sent till tandläkaren, men hon var varken duschad eller tandborstad.

Rolle, matte och Lydia och hennes matte och några till har varit på klippkurs i Sollentuna hos Karin.
Utställningsklipp.
Jag slapp.
Stannade hemma med husse åt glass och kollade på fotboll.

När Rolle kom hem var han ännu tröttare än efter våra dryga tre timmar på Rudan.
Och det kan jag förstå, för att stå på klippbordet från 10.00 till 15.30 är ingen barnlek.


Karin sprang runt bland alla sju olika klippbord och visade hur de skulle hantera sax och karda.
Två hundfrisörer var också med för att lära sig lagotto-klipp.

 

Här nedan har hon precis varit hos Britt-Marie och Lydia och visat.

   

Svar på gåtan: En utställningsklippt lagotto.
Benen ska t.ex. vara som toapappersrullar, svansen som en Disney-gran, och huvudet en trekant.

Ungefär så här alltså

Här är Rolle färdigklippt och uppställd för slutlig inspektion och bedömning.
Klart godkänd, eller hur?

söndag 20 november

Äntligen!
För ni har väl inte tröttnat och gett upp om att få läsa lite nytt här på "min" sida?

Idag blir det lite ketchupeffekt;
för först kom ingenting, sen kom ingenting och sen kom en liten droppe
och nu kommer:
Skogsavverkning, spindelnät, reflexvästar, lerfält, balanseringkonster och pälsvård.
Allt på en gång.


Att de håller på med något fuffens här i vår närmaste storskog har vi ju konstaterat ett tag.
Det har varit sönderkört, fult och besvärligt på flera av våra passager.
Sprängningar, oljud, maskiner och bilar på de mest oväntade ställen.
 

Vi har svurit, suckat och muttrat lite om varför de måste gå in med så stora maskiner och göra så stor åverkan för att lägga ner ett rör med ½m diameter.
Därför har vi undvikit just den här skogen ett tag.

Men idag skulle vi gå där för att ta oss vidare mot skogarna på andra sidan.
Där finns ett par ställen där vi brukar leka kurragömma, ha uppletande och lite vittringsövningar.
De ställena finns inte mer!
Så här såg det ut idag:



Allt är borta!
Allt!
Solbacken, älgutkiken, bästa kantarellstället, två bra uppletandeytor, mina vittringspinnar - borta.
En mycket tråkig överraskning.

En sak var ganska bra dock.
På ett ställe där vi brukar ta oss fram har det varit tvärstopp ett tag.
All uppgrävd mark låg i vägen i en gigantisk lerhög.
Direkt omöjligt för en tvåbening att forcera.
Men idag upptäckte vi att de hade lagt tillbaka marken och det var gåbart igen.
Lite lerigt kanske, men det gick att gå på och matte höll sig på benen.
 
 

Rolle har lärt sig det här med puss-stubbar.
Och idag hoppade han självmant upp på en ganska så hög.
Säkert 70-80 cm hög och med en diameter på kanske 35 cm.
  

Men helt i min klass är han inte ännu.
Min parad-stubbe är mer än 1 m hög och knappa 20 cm i diameter.



Spindlarna väver förunderliga ting där i skogen.
Här har det t.ex. gjort en hängmatta åt älvorna.
Det är i alla fall vad matte säger.
Själv lutar jag mera åt att det är en skateboardramp med säkerhetslinor åt alla skogens knytt och småfolk.

Flera gånger nu den senaste tiden har jag hört matte prata om att vi måste nog boka tid för öronhårsrens på kliniken.
Hua - inte kul.
Inte för att det egentligen är så farligt just då när det görs, för jag brukar bli drogad och inte bry mig alls.
Men, men, men den dagen går man - i så fall - miste om både frukost och middag - och det är mindre kul.

Jag tänkte jag skulle kunna få henne att glömma det - hon har ju ganska lätt för det, att glömma alltså - genom att vara extra uppmärksam, lyssna och lyda,
så att hon inte skulle märka att jag har "ludd i öronen".
Men tydligen har jag inte varit tillräckligt bra, för hon hade inte glömt.
Vad 17 begär hon?
Kadaverdisciplin?

Idag, när vi skulle kolla på Vinterstudion och herrstafetten på TV, och jag gosat in mig i hennes famn,
började hon lite smått att plocka med mina öron ....
och innan stafetten var slut hade hon plockat hyfsat rent på allt öronhår i mina båda öron.
Inte utan kamp, visserligen, men direkt osams var vi ju inte.

Rolle undgick inte den behandlingen han heller.
Men hans öron tar bara fem minuter per lapp - mina tar tio gånger längre tid.

Detta till trots, blev det en stund på klippbordet för både Rolle och mig.
Det putsades både öron och tassar - med sax.
Inte så mycket på kroppen.
Jag är ju snaggad och korthårig sedan en bra tid tillbaka och Rolle sparar sin päls till på lördag.
Då ska han putsas.
 

   

Rolle ser kanske lite väl lurvig ut nu och man kan tycka att hon borde ha använt saxen på hela kroppen.
Men se det väntar hon med till på lördag, för då ska hon gå på klippkurs med Rolle.
Utställningsklipp!
Jojo, fin ska han vara/bli - till ingen nytta.
För inte har hon några planer på att visa upp honom i nå'n ring förrän till våren då det blir utomhussäsong igen.

Klorna hann vi inte med idag, trots att söndag vanligtvis är kloklippardag.
Men det är ju en dag i morgon också.

 

Vi har fått nya västar.

Ett par reflexvästar att ha på på kvällspromenaden,
och en varsin Back-on-track-brynje-väst att ha på när vi väntar i bilen före och efter det att vi jobbat.
Om och när det är kallt.

Jobbar gör vi också. Mest varje dag.
Både Rolle och jag.
Mest Rolle faktiskt.
Han tränar lydnad i flera olika varianter;
vanlig allmänlydnad,
tävlingslydnad inför en ev. LK1-tävling
och Rally-lydnad för att det är kul.
Och duktig som få är han.
I alla fall som få lagotto.

 

Som ni ser går det ingen större nöd på oss.
Vi har det bra.
Hoppas ni också har det bra.

So long - långkalsong!

 

söndag 13 november

 

Hallå - hallå!


Jag lever!
Jag lever och mår bra!
Rolle också.



Ni ska veta att både jag och husse påminner mest varje dag om att det är dags att uppdatera den här sidan.
Men inget händer.
Förstår inte riktigt varför,
men matte håller på med sitt wf:ande och raggsocksstickande och gu' vet vad.

Inspirationen tryter, säger hon.
Jag fattar nada.
Både jag och Rolle gör ju allt vi kan för att inspirera.

Men för att ni ska veta att allt är OK här i kojan, trots allt, lämnar jag detta lilla livstecken idag.
Och så får vi väl fortsätta med 'tjatet' och hoppas att det händer nå't.

Vilken dag som helst!

 

tisdag 18 oktober


I fredags hade vi en s.k. släktträff igen.
Den här gången var det vår tur att stå för lokaliteterna,
så vi valde att träffas på Rudan där det finns fin skog och härliga öppna ängar att springa på.
Långpromenad var meningen,
men när Britt-Marie läste av sin RunKeeper hade tvåbeningarna inte avverkat mer än 3 km ...
Vi, Totti, Lydia, Rolle och jag, däremot, hade garanterat mer än 10 km's spring i benen.


Här ovan ser ni ett försök att samla oss alla på en och samma bild.
Synd bara att det lyckades när vi alla var blöta och märkta av allt spring.

Mattorna försökte också, på var sitt håll, få till tjusiga höstbilder på oss.


Men Lydia, den lilla virvelvinden, lämnade sitt 'håll' och kom till oss för att försöka få fart på brorsan.

"Kom igen nu Rolle - vi racar en sväng igen"!
Men Rolle tyckte nog att det var ganska skönt att hämta andan i ett par sekunder, så han satt still.
I ett par sekunder!

Gott var också att lägga sig ner i det fuktiga gräset och pusta ut och att släcka törsten ur en frusen pöl.
 

Vi avslutade med ett besök vid godisträdet.

 

So nice, so nice - let's do it twice!
Sa vi idag, och tog med matte på en riktig långrunda runt hela Rudan.
Den här gången garanterat mycket längre sträcka för oss alla.

Samma tur med vädret som sist hade vi inte - men lika härligt.


Vill ni se en stjärna ... ???
Se på mig!
J
 Ni får mycket gärna se på mig.
Men vill ni se en riktig stjärna ska ni gå in på Knoddens hemsida eller ica.se - reklamfilm!

 

måndag 10 oktober


Hjälp vad tiden går!

Har ni saknat oss?
Ja, jag skriver oss,
för det handlar ju ändå alltid om oss.
Mig - och den där Rolle.

Nästan två veckor sedan sist.
 Ni tror väl att det måste ha hänt massor eftersom vi inte haft tid att blogga.

Få se nu ...

Matte och monstret har varit i Finland.
De var borta från onsdag em till lördag fm.
Vi stannade hemma med husse och hade tantfritt i tre dagar.
Det var helt OK, men visst saknade vi henne - litegrann.
Rolle-Tokstolle letade efter henne varje morgon.

Sen har det varit spårtävling - Högre klass -  då jobbade vi (d.v.s. matte) med spårläggning m.m.
Vi var med och kollade.
Hemmaekipage på prispallen.
Karin med Fräck knep första pris och Lasse med Puma blev trea.
Uppflyttade och nu klara för Elit.

Dit kommer nog aldrig jag.
Spelar ingen roll hur duktig jag än är på att spåra,
för det där med skott ... det är inte min grej.
Men Rolle skulle nog klara av det så småningom.
Han verkar vara oberörd av skott.
Så om bara matte tar itu med träningen ...

Vad har vi mera gjort?

Vandrat i skogen, tränat lite, ätit och sovit.

Och så har vi härjat runt på fälten i Rudan.
En morgon var vi alldeles ensamma.
Hela området för oss själva.

 

Inte en kotte!

Men många pinnar!

Rolle kan ju bara inte låta bli pinnar.
Små pinnar, stora pinnar, ännu större pinnar, JÄTTESTORA pinnar - och mina pinnar.
Alla ska han ha!
Även sådana som sitter fast i jorden av någon alldeles särskilt viktig anledning, s.k. markeringspinnar.
Jag försökte tala honom till rätta, och matte satte tillbaka den både en och två gånger ...
men ...
   

Det finns en del kul stationer där också.
Då hittar vi på lite andra övningar.
T.ex. tunnelrace.

På era platser!


Klara - Färdiga - GÅ!
     

Jag vann!
Den här gången.

Matte vaknade tidigt den där morgonen ombord på båten till Finland.
Och när hon tittade ut genom hyttfönstret såg hon den här soluppgången.
S

Mycket vackert - eller hur?
Så vackert att vi blev inspirerade både Rolle och jag.

Fram med sprejburkarna och så skred vi till verket.
Rosa, lila, blått, orange, rött och grönt.
   
Det blev också vackert - eller hur?

Tryfflat har vi också.
Ett par tre gånger faktiskt.
Matte gör ett antal små paket av tryffelbitar (för att vi inte ska äta upp bitarna),
gräver ner dem någonstans i vår skog och sen får vi leta upp dem.

 

Det är nog något av det roligaste vi vet.
Och som jag sagt förut:
Det man gör gärna gör man i regel bra.
Och det här gör vi jättegärna - alltså jättebra.

Och så har vi spaat.
Det vill säga badat, putsat pälsen och klippt klorna.

Ja, så går dagarna här på Krogtäppan.
Ibland händer det stora saker som man bara skriver lite om.
Ibland bara en massa små triviala saker som det blir flera rader om.

En sak till bara:
Rolle ska bli lydig rallystjärna!
Rally-Rolle
Han har börjat en kurs - i rallylydnad.
Och hör här: Han är ensam kille!!!
Det är han och sex tjejer och en 'henom'.
En liten minitaxfröken, en bedlingtondam, en pumipuma, en sydafrikansk mastiffbrutta, en dansk-svensk gårdsfru och en blandishenom.
Vi saknade en viss liten söt bulldoggstös från Östnora,
men hon räknar nog med gratis privatlektioner sen när han har lärt sig nåt.
Smart tjej, jättesmart!
Det kommer en kelpiejänta i stället för Bull-Degen nästa gång (tisdag).

Jag tror minsann han kan få det lite svårt med koncentrationen med så många pinglor på en och samma gång, min lillebror.
Vi får se.

Men ve och fasa!
En tanke slår mig plötsligt:
 Tänk om han får till en date där på kursen den lille charmören!
Då jäklar ska jag också gå på kurs!
Så e re bara!

P.S.
Rättelse: Det visade sig sen att han numera inte är ensam kille på kursen - den nya kelpien är en kille!
 

 

tisdag 27 september

Oj-oj-oj
Nu har matte gjort bort sig lite - igen!

Nog för att vi alla har noterat att det står till lite si och så med minnet och övrig verksamhet högst uppe i knoppen på matte.
Men att det skulle gå så långt att hon totalt missar att Rolle nu varit inneboende här i ett år - det trodde vi aldrig.
Hon brukar ju säga att hemkomstdagen är en ännu viktigare dag än själva födelsedagen.
Och att det är en anledning att fira.

Den dagen var igår!
Det fick vi minsann höra idag av söta syrran Lydia när vi träffades för att "tryffla" lite.

Nu passerade dagen obemärkt.
Ingen tårta, ingen present, inget extra alls.
En alldeles vanlig måndag blev det.

Min hemkomstdag har hon aldrig missat - hittills!
Kan jag ta det som ett tecken på att jag är viktigare än den där Rolle,
eller är det bara ett tecken på hennes förfall?

                
Här ett par bilder från d. 26 och 29 september förra året.
Den första från Visby när vi väntar på färjan hem,
den andra från hemmaskogen.

ef

Nog snackat om det.

Idag har vi i alla fall haft en bra dag.
En eftermiddag i tryffelns tecken tillsammans med Lydia och Totti.

Vi åkte till natursköna Sätra.
När vi, något försenade p.g.a. trafikkaos, kom fram hade Britt-Marie redan preparerat ekbackarna med tryffel.
Två 'rutor' med totalt 16 nedgrävda små tryfflar.

Men trots att allt var klappat och klart började tanterna med snack och fika.
Vi fick snällt sitta bundna och titta på.

 

Men sen ...

Totti som är äldst fick börja.
Bråttom iväg hade han.
Och sen jobbade han så det stod härliga till.

 

Sen var det syrran Lydias tur
Hon hittade också tryffel, flera stycken,
men var så glad att äntligen vara lös, så hon kunde inte riktigt koncentrera sig.
Hon sparade ett par av sina tryfflar åt oss.

 

Efter Lydia blev det min tur.
När jag är i farten gäller det att vara beredd med betalningen, annars kan det mycket väl hända att jag sväljer tryffeln i stället för att idka byteshandel.

 

Rolle söker också bra och ganska metodiskt,
men idag slarvade han lite och markerade bara fynden med ett litet extra tramp på stället.
Så där måste man också vara med på noterna annars missar man hans markering.
Det var tur att det var markerat med snitslar, så att man kunde berömma på rätt ställe.
Han behöver lära sig att markera tydligare, d.v.s. gräva eller i alla fall skrapa med tassen för att visa var matte ska gräva.
Han fick leta rätt på alla 6 kvarvarande tryfflar - och gjorde det med beröm godkänt.

 

Efter tryfflandet promenerade vi -  okej då, sprang vi - ner till sjön för att släcka törsten och lite bad och bus.

 

   

Mera att läsa och fler bilder från dagen finns att se på Tottis hemsida
www.tottskrutten.se

måndag 19 september

Känner mig lite nere...

Kan det bero på den där Rolle?
Att han tar så stor plats, både i verkligheten och här på min hemsida, menar jag.
Tror ju inte det egentligen, men man kan ju alltid försöka samla sympatier.
Ont någonstans har jag inte i alla fall.
I alla fall inte rent fysiskt.

Matte har en teori om att det beror på det där fästingmedlet vi droppade på här för nå'n vecka sedan.
En viss nedstämdhet kan uppstå står det under biverkningar på bipacksedeln.

Hon gör i alla fall sitt bästa för att jag inte ska känna mig förfördelad och undanskuffad.
Jag är, och kommer alltid att vara, nummer ett.
Jag får maten först, jag får gå ut först genom dörren när vi ska ut och det är mina tassar som torkas först när vi kommer in.
Det är jag som får börja när vi har uppletandeövningar i skogen,
och det är jag som får godiset först vid våra olika 'stationer' under skogspromenaderna.
Jag har ingenting att klaga på,
men faktum kvarstår; jag är inte riktigt på topp just nu.
Inte inomhus i alla fall.

Ute är det mera fart i gubben, det lovar jag.
Jag älskar våra skogspromenader.
Då är jag med på noterna, leker och busar ... i alla fall lite grand. 

En vanlig morgonpromenad för oss varar i minst 1 timme - oftast bra mycket mer än så.
Vi tar olika vägar varje gång och ingen promenad blir den andra lik.
Ibland blir det till och med så olikt att vi inte hittar hem ... det har hänt ett antal gånger.
 

Uppletandeövning har vi på fem - sex olika platser, beroende på var vi går.
Matte placerar ut allt i från handskar och annat hon kan tänkas ha i fickorna, till kottar och pinnar hon hittar på vägen.
 
Och vi letar och apporterar.

  Går vi den här stigen har jag en hög stubbe, ca 120 cm hög och 20 cm diameter, som jag hoppar upp på - lätt som en plätt.
Och det renderar godis - varje gång!
Det är i alla fall något som jag är ensam om att klara av av oss båda.
Den där Rolle han har inte riktigt samma vighet som jag.
Eller så vill han bara inte ...
   

Men han hoppar högt och klättrar bra, så på alla mina stora stenar är vi numera två som väntar tills tanten kommer fram och ger oss godis.


Det är rätt bra med sådana här stationer i skogen - om inte annat så för orienteringens skull.
Man känner igen sig och hittar förhoppningsvis hem i tid för frukost.

Tryfflat har vi också gjort nu ett par gånger.
Jag tror baske mig att det är det allra bästa jag vet - att leta och hitta tryffel.
Eller är det kanske att spåra?
Som tur är behöver jag inte välja antingen eller - utan får både och.

Som sagt; jag har nog inget att klaga över.
Egentligen.



måndag 12 september

Nu ska det minsann skrivas om - och visas foton på - den där Rolle igen.
Här på min blogg!!!
Är inte det lite väl fräckt, så säg?

Tidigt, jäkligt tidigt, redan kl. 05.00, på söndag morgon blev det full aktivitet här i huset.
Det lagades frukost, packades bil och checkades kom-ihåg-listor:
Papper, koppel, 'skötväska', kamera, extra tröja, jacka, bur, stol ... m.m.
Strax efter klockan sex kom monstret (min 'moster' Pia) och så gav de sig iväg,
matte, Rolle och monstret, och huset blev lugnt och stilla igen.

Jag var inte direkt avundsjuk på det de skulle iväg på;
Uppsala läns Kennelklubbs Internationella hundutställning i Gimo,
så när vi vinkat av dem, gick vi och lade oss i soffan och sov säkert 1½ timme till, husse och jag.

Vid den tidpunkten visste jag ännu inte att söta Lova skulle vara med vid ringside.
Hade jag bara vetat det hade jag nog propsat på att få komma med
även om det här med att sitta och titta på andra hundar som springer runt och visar upp sig i ringen suger fett.
Men Lova och jag hade ju kunnat ta en tur på tu man hand lite avsides ... och fixat små rara skimmelbarn till matte Eva.

Ring nr 4
Start kl. 09.00
Domare: Hans Rosenberg
Blött gräs, men inget regn.


Lugn och trygg låter han sig hanteras av domaren



Här, när de rantar runt i ringen, har matte ännu inte upptäckt att Eva och Lasse och Lova och Bruno har anlänt och står och tittar på vid ringside.

Det var nu fjärde gången som Rolle ställdes ut.
Han är rätt duktig på det där ringspringet, den lille skiten,
så även denna gång klassades han som Excellent.
Hans kritik finns att läsa på Resultatsidan,
men faktum kvarstår; han behöver växa till sig.
Eller som den här domaren uttryckte det: Maskulin hane under utveckling.


Här blev det stort kramkalas.
Rolle och Bruno, som inte träffat varandra tidigare, var lite spända och inte fullt lika glada att ses, så här precis i början.

Rolle placerade sig som 3:a
Här grattar matte 1:an, Imperie's Imax Importante med matte Maria Pettersson.
2:a kom Rowntree Guido Reni, med matte Mona Jansson
Bonebrakers Soprano med husse Björn Wallin kom 4:a.


Här är hela supporterskaran;
Monstret med Rolle i snöret, Eva och Lova och Lasse med Bruno.

Även små excellenser behöver vila lite från alla intryck och då är canvasburen en skön fristad.
Och när man vilat klart är det bara att sticka ut huvudet och påkalla uppmärksamhet igen.
 

Alla, i alla fall nästan alla, på idrottsplatsen i Gimo hade hund/ar i koppel.
Stora hundar, mellanstora hundar eller pyttesmå hundar .... eller imaginära.



Rolle fick ingen prisrosett med sig hem denna gång, men lottlös blev han långt ifrån.
Av Eva och Lasse fick han - eller var det matte - en stor papperskasse full med de vackraste kantareller från Dalaskogarna
och en påse med de läckraste morötter från den Bergmanska täppan, ljusgula, orange och mörkröda.



Inte mer än rätt att han fick vara med och rensa och putsa
 
Idag har det h
Nu får vi se när det blir utställning nästa gång,
det är i alla fall inget bestämt.
Men en kurs i utställningsklipp är inbokad i november.
Och så hoppas vi på att Rolle ska få komma med på ett MH i oktober.


Härliga gula kantareller puttrande i smör i allra största stekpannan - i fyra omgångar.
 

torsdag 1 september

Borta bra men hemma bäst.

Det menar i alla fall jag,
men jag vet att min matmor har en avvikande uppfattning.
Hon hade gladeligen stannat på Gotland - för gott.

Hemma är vi i alla fall efter en hel vecka på öjn.

Med Risungs Gård som fast punkt under hela veckan har vi gjort utflykter åt alla väderstreck.
Två av dagarna var redan på förhand bestämda att åtminstone Rolle och matte skulle tillbringa på utställningsfältet i Visby.
Vi, husse och jag, var med och kollade på lördagen.
Men på söndagen fick de klara utan oss.
Ensamma var de ju långt ifrån.
Camp Risungs hade ett grönt tält där alla Risungs-släktingar samlades innan, under och efter att ha visat upp sig inne i ringen.


 
Lilla söta Cayenne blev bästa valp - båda dagarna.
Rolle fick Very Good på lördagen och Excellent på söndagen 
Rolles kullsystrar Athina, Excellent på lördagen och VG på söndagen och Bellis fick Excellent på söndagen.
Rolles kritik finns på Resultat-sidan,
men så mycket kan jag ju avslöja att han behöver massa till sig lite.
Men det kommer nog automatiskt med åldern, han är ju bara en pojkspoling ännu.
Och det vet ju alla att grabbar mognar sent.
   

Dessutom hade Rolle (och Lydia) fått besked från SKK om att deras höfter var felfria.
En mycket lyckosam helg för Risungshundarna med andra ord.



Gotland är ju så mycket mer än bara Visby.
Vi älskar ju t.ex. att bada
och finns det något läckrare än att få rejsa runt på en milslång sandstrand - alldeles ensamma.
Härliga Sudersand - Kolla bara!
Två blåsiga dagar, den ena något soligare än den andra.

 
 
   

   

Rolle fick plötsligt syn på ett grönt havsvidunder.
Ganska läskigt var det till en början.
Det fräste och skummade och pälsen böljade fram och tillbaka.
 
 
Men han vågade sig fram - och tog till slut en tugga av det gröna.

Fikapaus med medhavd matsäck i lä bakom sanddynerna smakade bra efter bad och tokrusningar på stranden.

Vi provade också en annan strand, Bungeviken.
Den var inte lika bra som Sudersand, men fick duga den dagen.

 
 
Där fanns det ett par intressanta saker på stranden - att titta på.
Maneter som strandat och en sko som säkert gjort en världsomsegling.
   

 

När matte och Britt-Marie och Totti var nere på Gotland för drygt ett år sedan
för att inspektera Rolle och Lydia medan de fortfarande bodde med sin mamma Stella på gården i Rute socken,
hittade de inte till
 

Men den här gången var det husse som körde och då gick det bättre.

Nu var det inte någon strålande sol den dagen, så det intensivt blå vattnet var inte fullt så intensivt.
Vi promenerade runt hela lagunen och på ett ställe, där det var småsten, tog vi oss ner för brinken Rolle och jag.
Den ene betydligt mer graciöst än den andre.
Matte fick skrämselhicka när hon såg hur Rolle kanade ner säkert 10 meter och undrade hur vi skulle ta oss upp igen.
Men det gjorde vi - även om det var lite småjobbigt.
 

Inget Fåröbesök utan att ha besökt det spektakulära raukområdet.
Asfalten på vägen ut till Lauterhorn ser ut som grå pepparkaksdeg utkavlad direkt på marken.


 





Gotlandslycka är också att leta tryffel - både för Rolle, mig och matte.
En absolut höjdpunkt var att få åka iväg med Ulla och lilla Cayenne till tryffelängena.
Hittade vi tryffel eller hittade vi tryffel?
Kolla bara!

Det här jobbade vi ihop på nolltid.

Lova, Lydia och Totti - ni har snart post att nosa upp!

Rolle och tusentals andra hundar från när och fjärran, utsattes ju för internationell bedömning på lördagen och söndagen.
Några av Risungs baggar och ytterligare ett 30-tal baggar från andra gårdar på ön,
blev minsann också bedömda av ditresta experter från ett annat land: Fastlandet.
En s.k. riksbedömning.
Mycket intressant.
 

 
På den bilden överst till höger skulle man lite på skoj kunna säga att de mäter storleken på lammkotletterna!
Även för de Risungsbarnen gick det mycket bra.



 

torsdag 18 augusti

Dubbelt upp

Nu finns vi i dubbel uppsättning här hemma.
Ull-Ressu och Ull-Rolle och Ressu och Rolle..


Matte beställde en brun kompis till Ull-Ressu av Annika Ahlén när de sågs i Köping,
och idag dök han upp här med gula postbilen.
Nu står 'vi' bredvid varandra på fönsterbrädan i vardagsrummet.

Idag har vi minsann inte stått bredvid varandra irl (in real life).
Nästan så länge att jag hann börja sakna honom.
Eller var det matte,
eller kanske var det båda ...
I vart fall  försvann båda direkt efter morgonpromenaden och blev borta läääänge.
Det hette att de skulle på skott-träning.
Sen blev det både spår och lydnadsträning innan hon, jag menar de, kom hem.

Rolle har fått förmånen att få vara med när ett par av våra kompisar tränar skott med sina hundar.
Jag är glad att jag slipper ... (surt sa räven)

Ungefär så här går det till:

På bestämt klockslag och plats träffas de och tränar lite olika moment,
allt från platsliggning, aktivitet till kamp under skottlossning.

Rolle har varit med fyra gånger nu och visar till mattes glädje inga som helst tecken på att vara berörd.
Men matte lyder kompisarnas goda råd och går långsamt fram.
De, Rolle och matte, började med att på lite längre avstånd från skytten låta Rolle aktivera sig med att leta godis medan skotten sköts.
Undan för undan, eftersom han inte visat något som helst obehag, har de kommit närmare skytten
och idag var de lika nära som de andra hundarna - om än inte precis på samma plats.
Inga problem.

Guld värt, sådan här träning.

Gunnel och Tootsie, Weine och Madde, Christer och Tempus och Siv och Tua på väg till skott-träningen.
 



Skytten tar posto dold bakom en stor gran,
 
Weine och Christer turas om att skjuta och var och en tränar på det som den vill.
Idag tränade t.ex. Tua och Tempus platsliggning i 5 min

Inga problem där heller, som synes.
Alla nöjda.

Rolle fick avsluta med att gå ett spår där på de öppna ytorna.
Gick så där ... bättre kan han ... men han markerade alla apporter och hittade slutet,
fast han hade inget vidare drag i linan idag.

Siv och Tua ska tävla i spår på söndag, så sen fortsatte de, allihop, till klubben för att träna lite ytterligare.

Rolle fick träna lite lydnad och budföring och på att vara tyst i bilen.
Det har han haft lite problem med när han är ensam i buren.
Idag helt utan anmärkning.

Kanske berodde det på att jag inte var med från början ...
jag menar så att han inte tänkte att nu gör matte och Ressu roliga saker medan jag får sitta här ensam.
Hur som helst så var han tyst och lugn medan matte lade ett litet spår åt Tua.

Och Tua hon har i alla fall drag i linan hon.

Och alla rapporter hittade hon ... så nu ligger hon på plus igen.

Jag fick spåra både i tisdags och i måndags.
I måndags missade jag både en pinne och slutet - har aldrig hänt förut.
Men i tisdags gick det galant.
Och minst lika fort som Tua.
 

 

 

tisdag 9 augusti

Strosa i Trosa
en tur full av besvikelser

Idag åkte vi till Trosa, matte, husse, jag och Rolle.
Redan innan vi var framme kände jag doften av hav och blev mycket ivrig där bak i bilen.
Nu skulle det badas i saltvatten!
Det är det bästa jag vet.
Bråttom - bråttom.
Mot havet!
Jag drog och stretade så att jag nästan blev hes.
Men ingenstans gick det att bada.
Bara båtbryggor och drygt en meter ner till vattnet.
Inte ens längst ut på piren gick det att bada.

Men det säger jag bara, att hade de inte hållit så hårt i kopplet hade jag hoppat i ändå - garanterat.
Matte lovade att vi skulle stanna och bada på hemvägen i stället. 
Då lugnade jag mig lite och så gick vi för att leta reda på en restaurang där vi kunde få lunch.

Knodden hade rekommenderat ett ställe där vi hundar inte bara var välkomna,
utan också hade egen meny.
Men se det blev också en besvikelse.

Vi kollade på flera restauranger, enligt Knoddens direktiv, men inte någon hade hundmeny.
Vi var visserligen välkomna och skulle få vatten,
men egen meny -  icke sa nicke.

Till slut stannade vi på Tullhuset.
Husse och matte fick sin mat - och vi fick vårt vatten.

Nåja, matte valde att äta Ceasarsallad,
för då kunde hon i alla fall plocka ut några kycklingbitar åt oss stackars hungrande hundar som ju inte fått mat på flera timmar (3).
Husse åt en enorm hamburgare som såg godare ut än den var tydligen.


Servitrisen hade under tiden undersökt det där med hundmeny
och kom tillbaka och berättade att förra året hade de haft det,
men den nye ägaren hade gjort lite förändringar.
Jo-jo, men inte till det bättre skulle vi vilja påstå.
Hoppas de bättrar sig till nästa år.

Så, broder Knodden & Co, ska ni till Trosa och spisa,
lyd ett gott råd: Ta med matsäck!

Mörka moln började nu torna upp sig på himlen och åskan mullrade i fjärran.
Skulle vi hinna till lakritsaffären innan ovädret bröt ut?

Näe - inte heller det lyckades vi med idag.

Men vi hittade till affären, alltid något, och matte provianterade.
Men just den speciella lakrits från Australien, som hon spetsat in sig på var slut!
Men det blev en hel del annat, både finsk, engelsk och svensk.

Vid det laget var vi alla så blöta att ett bad i havet inte längre var speciellt lockande.
Vi satte oss i bilen och startade hemresan,
vred på lite värme för att torka och slippa frysa och satte fläkten på max för att få fri sikt.
 

Väl hemma värmde vi oss med en brottningsmatch på gräsmattan, jag och lillskiten.

 

   

   

Man kan tro att det går häftigt och vilt till, men sanningen är att det är en tyst och jämn kamp i allra största sämja.
Jag låter honom hållas både länge och väl,
men till slut talar jag om vem som både är äldst, tyngst, störst och starkast och därmed också den som bestämmer,
genom att helt enkelt brotta ner honom - och hålla honom nere ett tag.
 

måndag 8 augusti


Rolle drogad, röntgad och bakis.

Idag igen en tur till Kolartorpskliniken för Rolles del.



Husse följde med för att assistera.
Varsitt blytungt förkläde och krage fick de lov att ikläda sig både husse och matte.
I

Rolle, nu drogad och snudd på lealös,
var lyckligt oberörd av den något obekväma ställningen och att det drogs, böjdes och bändes i hans leder.
Överkroppen i en vagga och höfterna fria för fotografering.
Flera foton togs innan vet.ass. Cattis blev helt nöjd med bildkvaliteten.
Tur att även röntgen numera görs med digitalteknik.

 

Matte fick låna en peang och passade på att putsa öronen också medan han var drogad.

Väl hemma har han vilat mest hela tiden,
bakis efter första fyllan, stackarn.
Men i morgon är han nog som vanligt igen, hoppas jag.

Medan Rolle vilade tog matte och jag tog en tur till spårskogen.
Om knappt två veckor ska klubben ha spårtävlingar och matte ska lägga 'sitt' spår, det s.k. pors-spåret.
Och hon behöver rekognosera - många gånger.
Vi har säkert gått det spåret 10-15 gånger nu så jag hittar utan problem, men för hennes del kan det behövas ett antal gånger till.
Och jag hänger gärna med.

När man går i porsen doftar det ganska starkt men gott och fräscht.
Jag tycker att det är ett jättehärligt spår.
Och så finns det massor av blåbär.
Massor!
Idag plockade vi en b-påse halvfull på 5 minuter.

Kommer ni ihåg älgen som jag hittade i oktober förra året.
Det var när vi rekade just det här spåret.


Idag ser det ut så här på den platsen
 
Det här är vad som finns kvar av den nu, 10 månader efteråt; lite vita benrester och lösa pälstussar.


Här om dagen var hon också ute och rekade alla spår tillsammans med sina klubbkolleger.

Tävlingsledare Ann och 'spårgeneral' Weine
konstaterar att just här kan vi nog inte ha ett spår i år.
Ogenomträngligt var ordet, sa Bull.


Mitt i obebodda skogen, men inte så värst långt från vägen,
hittade de ett klädstreck med en massa strumpor.
???

Man har ju hört om sådana klädstreck i parker och så,
där de hänger upp upphittade vantar och halsdukar m.m. så att folk kan hitta sina borttappade saker.
Men här, mitt i skogen?
Och dessutom var det många strumpor som fanns i par.
Lattjo.

 

måndag 1 augusti


Igår 1-årskalas.
Idag besök på kliniken.

Risungs Rolle Rustico
Rolle-Trolle-Tokstolle
Rolle Rosk,
min lillebror,
har nu fyllt ett år.

Någon direkt föllsepresent fick han väl inte,
men vi fick kalasa på en varsin leverpastejmacka med prinskorv.
Och på kvällen var vi bjudna på kalas hos Britt & Vibbe.

Dit är det gångavstånd och på vägen dit passerar man 'Indianparken' med alla skojiga tunnlar, gungor och balansgrejor.
Där har jag lekt många gånger.
Nu tyckte matte att det var dags för lillebror att prova hängbron,
den som jag tycker är så rolig att balansera på.

Rolle tyckte väl inte att det var så värst kul så här första gången.
Men han gjorde det!

   
Mycket, mycket försiktigt tog han sig över.
Matte gick före och stöttade.
Jag är säker på att han, när han gjort det ytterligare ett par gånger, grejar det helt för egen maskin.
Jag ska visa honom.
Jag gör det både fort, säkert och med glädje.



Väl framme hos B&V välkomnades med drinkar till alla


 
  

Sen vankades det grillade godsaker - 6 stycken.
Det måste betyda en åt Vibbe, en åt Britten, en åt husse, en åt matte ...
och en åt Rolle - den minsta, högst upp till höger
och en åt mig - den största, högst upp till vänster.



Åh vad det doftade gott!
Åh vad jag väntade.
Snålvattnet rann och jag väntade så snällt så snällt.
Så noga med att uppföra mig på allra bästa sätt så att det inte skulle finnas den minsta anledning till att ändra på fördelningen.

Men, hur fel hade jag inte.
Det blev ingenting kvar!
Ingen hel biff i alla fall.
Bara lite slamsor - men de var i alla fall goda - jättegoda.

***
Idag har Junior varit en tur till


Glad och trygg marcherade han in på kliniken och in i behandlingsrummet.
Utan det minsta pip
(trots att han både fick se och nosa på sprutan innan)
fick han sen vaccinet instucket i nacken.
Han hann nog aldrig fatta vad som skedde innan det var över.

Prick om en vecka ska han dit igen.
Då kanske han inte är fullt lika glad,
för då har han inte fått äta något alls efter kl. 20.00 kvällen före.
Ingenting! Nada! Niente! Nothing!
Inte ens den minsta lilla godnatt-godis.
Och ingen frukost!

Undrar om jag måste avstå min kvällsknäckebrödsbit bara för att vara solidarisk?

Då, alltså nästa måndag, vill de att man kommer två tillsammans med Rolle,
för han ska röntgas och de behöver hjälp att hålla honom i läge.
Men det säger jag bara, att det får de klara bäst fasen de kan, för jag går då inte dit i onödan.
Matte får väl ta med sig husse, eller någon annan - jag stannar hemma!

 

lördag 30 juli

Transportproblem



Vår blå fyrhjuling är trasig.
Vi är utan bil i ett antal dagar.
Det blev t.ex. ingen tur till Trosa,
ingen tur till havet,
ingen tur till klubben.

Det går i och för sig ingen större nöd på oss för det,
vi har storskogen bakom knuten,
ett par fotbollsplaner att träna på,
och en damm att doppa sig i.
Fast visst blir man lite strandsatt.

Lite varstans i Sverige finns det bilar som levererar fisk,
och bilar som levererar glass,
och bilar som levererar hundmat,
och bilar som levererar människomat.

Det har vi också.

Meeeen,
vad  vi har, som säkert inte så många andra har, är
cyklar som levererar nyplockade kantareller!!!

Tack snälla Tua/Siv!
Det blev en smarrig middag för husse och matte.


 

I morgon firar vi Rolles 1-årsdag.
Hoppas det blir något extra gott att kalasa på då.
Alla tillfällen att kalasa skall tas tillvara, absolut.
 

söndag 24 juli


Rött kort är inget att skämmas för!
Rött kort = Excellent!

Excellent är ordet för dagen idag.
Excellent är Rolle och Excellent är Lydia.

Tidigt, tidigt mycket tidigt, i morse ringde klockan
och redan kl. 05.00 var matte och Rolle på väg.
Första anhalt Mälarhöjden, där de bytte till Lydias bil, och startade färden mot Köping.
Stor Internationell Hundutställning stod på programmet.

Själv hade jag lite sovmorgon med husse och på eftermiddagen åkte vi två ut till Årsta Havsbad och hälsade på kusin Ville.

Väl framme i Köping - i synnerligen god tid - hängde regnet i luften både länge och väl.
Men lagom till det var dags för Lydia och Juniortjejerna hängde det inte längre - då blåste regnet in rakt från sidan!
Så länge Rolle och matte var i ringen var det bara extremt hög luftfuktighet.
Det sprangs och poserades, det klämdes och kändes och det öppnades munnar och tittades på tänder.

 

 

   
Och till slut fick de ett Rött kort!!
Domarens omdöme:
Mycket bra huvud och uttryck.
Välburna öron. Bra bett.
Välvinklad fram och bak.
Bra kropp till sin ålder.
Rör sig med bra steg när han får den rätta balansen.
Excellent!
Placerad som 3:a av 7 (1:an och 2:an fick Ck).
Domaren påpekade för matte att hon måste springa med längre steg så att Rolle hittar rytmen och steget.
Har hon hört det förut eller ???

Som sagt höll sig regnet någorlunda ända fram till det var Lydias och de övriga tjejernas tur.
Men då skulle det minsann visas vad 'Fruntimmersveckan' innebär.
Det ösregnade vågrätt i blåsten!

Här ser ni både hur hårt det blåste och regnade och hur ringledaren ger Lydia ett Rött kort.

Ni HBK:are som har tittat in här kanske kan urskilja ett känt ansikte vid ringside:
Maggan med dotter och de skäggiga schnauzerflickorna.
Hennes lilla Gizza gjorde väldigt fint ifrån sig under gårdagen med både BIM och CACIB.

Sådana bokstavskombinationer kanske vi aldrig uppnår i vår familj,
men ... men ... man ska ju aldrig säga aldrig så;
who knows?

Matte och Rolle kom sedan och hämtade mig och husse i Årsta Havsbad.
Eftersom vi hade sol och fint väder, men minst lika blåsigt, blev det en promenad till havet.
Vågorna gick höga och båtar som slitit sig låg uppblåsta på stranden,
men badade gjorde vi alla tre, Ville, Rolle och jag.
Mest jag.

Jag tror allt att matte var lite besvärad av regnet i Köping,
för det enda hon inhandlade var ett par korta 'stövlar' i naturgummi.
Dem skulle hon haft på sig från början.
Med den sulan hade hon haft ett bra grepp på den blöta gräsplanen och kanske vågat ta ut steget ordentligt.



Nu tycker jag att hon ska anmäla sig till en kurs i ringspring
så att hon kan göra Rolle rättvisa och kanske fixa lite olika 'C-kombinationer' till hans meriter.

Tack för alla hållna tummar!
Det har varit en bra dag; Rolle har gjort sin ringdebut UA och med glädje
och jag har haft det bra med husse.
Jag accepterar nog att de åker iväg fler gånger
bara hon kommer hem med något - gott eller roligt - till mig sen.

 

lördag 23 juli

Smälla, small eller smälla, smällt?


Båda varianterna är rätt enligt SAOL så:

I torsdags smällde det!
I går small det
och
I morgon smäller det

I torsdags var han på skott-träning
I går åskade det
och
I morgon gör Rolle debut i utställningsringen.

Skott-träningen gick galant
Åskan klarade han utan problem
och
Snart vet vi hur det gick på utställningen!






onsdag 20 juli

Onsdag = träning

Idag skulle det bl.a. tränas på att Rolle skulle lära sig att vara tyst i bilen när han är ensam.
Vi skulle få hjälp av våra kompisar som också tränar på onsdagar var det tänkt.
De, inte matte,  skulle gå och säga åt honom att vara tyst, berömma och ge honom en godis när han tystnat.

Så när vi kom upp till klubben tog matte bara ut mig.
Rolle fick stanna kvar.
Det brukar höras vida kring - i vanliga fall.

Idag, när vi lämnade honom var han tyst!?
Knäpptyst!
Ett litet 'Ja men jag då' precis när vi lämnade honom ....
men sen inte ett knyst.
Inte på hela tiden!

Undrar om det var en engångsföreteelse, eller om han faktiskt har lärt sig det nu?

Annars såg dagens träning såg ut så här för tvåbeningarna:
S.k. fikaträning.



Siv bjöd på '1:a-pris-tårta'.


Den var alldeles extra smarrig eftersom hon lyckats med bedriften att fixa 1:a pris både i LKI och LKII
under samma helg!
Ettan på lördagen och tvåan direkt sen på söndagen.
Vilket team de är hon och Tua!

Efter nå'n timme,
när de smackat och snackat klart,
tog vi en promenad ner till sjön, matte, Rolle och jag.

När vi kommit så nära att vi kan konstatera att kusten är klar,
att ingen annan huserar på vårt badställe,
tar matte av oss kopplen
och säger:

På edra platser.
Klara

Färdiga

GÅ!



Jag tror att jag är lite (understatement) badgalnare än Rolle,
jag är i alla fall helt klart först iväg, först framme, först i - och sist upp.

Eller kanske var han bara rädd om sin nya fina frisyr idag, lilleman.
Men simmar gör han - gärna.
Och apporterar.

 


Den där vattenleksaken gillar vi båda två, både i vattnet och på land.
HSB, vilket uttytt betyder Hon Som Bestämmer,
d.v.s. Tanten, Matten, Matmor
låter oss inte kampa om den särskilt intensivt,
vi vet ju hur det gick med den som Totti fick ...
Och sykunnig är hon inte vår tant.

 

Hur gick det då med Rolles fina frisyr?
Jodå, han torkade snabbt och fick tillbaka lockarna.
Nu gäller det att hålla honom ren i tre dagar,
torsdag, fredag och lördag,
för på söndag smäller det!

Ja, förresten smäller det nog redan i morgon förmiddag!

 

 

tisdag 19 juli

Nu är det klippt!

Nu är 'igelkottaskinnet' ett minne blott.
När Karin var klar med Rolle var han brun igen.
Brun och jättefin!

Ja, jag erkänner:
Han är rätt fin min lillebror.
Och duktig.
Skötte sig perfekt hela timmen på klippbordet.


Här har ännu inte så många lockar fallit


Här har det blivit lite fler lockar på bordet,
men han är långt ifrån klar ...

I morgon ska matte försöka ta en bra bild på hela nyklippta Rolle.
Idag var det 'något fel på kameran'.

Jag säger bara: VAA!
(Vilket uttytt betyder: Våga Använda Auto)
Låt bli att exprimentera med knappar och inställningar!

 

 

söndag 17 juli
 

Kärt besök

Äntligen fick vi se honom, vår Pigge.
Att han varit här på besök redan ett antal gånger har vi sett,
bl.a. lämnar han små korvar efter sig,
men själva han har varit osynlig.

Nu kom han vankande i trädgården på baksidan.


Ressu konstaterade snabbt att det bara var vår vanliga trevliga Pigge igelkott som varit och släckt törsten i fågelbadet ...


.... men Rolle blev inte riktigt klok på det vandrande tagg-klotet och höll sig på behörigt avstånd.
Den här gången.
Nästa gång är det säkert lite mera vant.

Matte ger Pigge dessutom av vår mat,
men han äter ju så lite så det unnar jag honom.
Och äter han inte upp, så ... nema problema, det tar jag hand om.

Visst finns det ett visst släktskap mellan Rolle och Pigge - tycker ni inte?
Att den ene har lockar medan den andre har taggar spelar just ingen större Roll(e).

 

Apropå igelkottar:
Det finns en mycket trevlig bok som matte nyligen läst som hon gärna rekommenderar:
Igelkottens elegans av Muriel Barbery.
En s.k. feel-good roman.


***

Kroken är invigd!

Jag fick en första runda på runt 1½km och Rolle fick prova på cykel-travet i kanske 600 meter.
Det var helt OK faktiskt och vi gör nog om det igen en sval dag inom kort.



Att utställning är en bedömningssport där det både gäller att vara snygg och ha lite tur vet vi väl alla.
Tur med väder, vind, konkurrenter, domare, nerver, humör, dagsform, m.m.
Till viss del gäller det att ha tur i lydnads- och brukstävlingar också.
Och tur med hälsan, kärleken och livet vill man ju också ha.

Träning hjälper förstås,
men lite skrock, hartassar och amuletter är inte att förakta.

Tottis och Lydias matte hittade ju en fyrklöver för någon dag sedan som hon pressat och lagt i Lydias tävlingsbok.
Matte tyckte att hon också gärna skulle ha en sådan i vår gemensamma tävlingsbok.
Och hittade ett!
Bara så där - pang på.
Tittade ner på gräsmattan och såg ett direkt.
Mitt bland alla andra klöver.

Nu ligger det i press och skall så småningom läggas in i 'tävlingsboken'.



Men för den skull behöver ni ju inte sluta hålla tummar för oss på framtida tävlingar/utställningar.
Ni kan börja nu på söndag den 24:e

Kan 2612 vara något av ett turnummer?
Det är i alla fall det nummer Rolle har nu om en vecka i Köping.
Ring 26 - hund nr 7 i ringen.
Bedömningen startar kl. 09.00

Idag är han schamponerad och genomgången med tovskären.
Klorna är klippta (det är ju söndag)
och på tisdag blir det proffsklippning.
Fortsättning följer.


 

torsdag 14 juli

På tisdag ryker de!


Rolles långa lockar, alltså.
Undrar vad han har för färg där under, när de ljusa topparna är borta?
Varför?
Jo, han ska på utställning.
Stor, fin, internationell gu'bevars - i Köping.
Om tio dagar, söndagen den 24:e.

Spännande?
Knappast.
Fast matte är allt lite spänd.

Men Rolle är cool.
I alla fall låtsas han vara det när han vilar under sin korkek.
Under rhododendronbusken - hans absoluta favoritplats i trädgården.


Idag har det varit lite svalare,
så matte passade på att lägga varsitt spår åt oss i skogarna uppe vid klubben.

Ett långt åt mig med sju pinnar och ett slut.
Ett kortare åt Rolle med tre pinnar.
I vanlig ordning blir det lite 'återvändsgränder' och struligheter när hon ska lägga långa spår,
bl.a. bärplockare och branta stup,
så hon var mycket tveksam till hur jag skulle lösa problemen eftersom det är så himla länge sedan jag spårade.
Alldeles för länge.
Men det har helt enkelt varit för varmt.

Nu var det inte jag som hade problem sen när vi gick spåret.
Nä, nä.
Jag plockade pinne efter pinne - i en himla fart.
Tog alla vinklar och 'återvändsgränder', struntade i bärplockarna och hundgänget som kom i min väg.
Men lite för fort gick det nog.
Precis när jag plockat den femte pinnen ramlade matte och fick blixtrande ont i sitt redan mycket onda knä.
Svårt fick hon att gå sen, så hon bröt och tog loss selen och lekte och tjoade så att jag skulle förstå att det var slut.
Men jag hade ju bara räknat till fem pinnar!
Något var fel.
Det fattades ju minst två små och en lång.
Så jag stack iväg en sväng på s.k. fri spårning och kom strax tillbaka med pinne nummer sex.
Då kopplade hon mig och så linkade vi ut på stigen mot stugan.

Rolles spår då?
Gick alldeles utmärkt!
Han tog spåret direkt, spårade precis i kärnan, markerade alla tre pinnarna
- och tog det i mycket lugnare än jag.

Med beröm godkänt fick vi båda två.
Och nu har hon lovat att spåra oftare - det är ju så kul.
Bara det inte är för varmt.

En ny leksak har vi fått.
En kampmojäng i fårskinn med flexhandtag.
  

   

Mycket populär och uppskattad av oss båda.

Vad är det för dag idag?
Svar: TORSDAG!
Torsdag = pannkaksdag.
Pannkakor kan vara platta och runda
eller tjocka, fyrkantiga och fyllda med fläsk.
Jag struntar i vilket.
Gott är det - super-duper-gott!
Och här i huset är det husse som står för hundmaten;
pannkakor gräddas och köttbullar rullas av just Krogtäppans gourmetkock Nr 1: Husse!

När husse och matte ätit färdigt
är det dags för oss att få vår beskärda del.


Som vi har väntat!
Har inte lämnat köket sedan han vispade ihop smeten.

Jag tror att vår matte är den enda i hela världen som inte är stormförtjust i pannkakor.
Alla andra jag känner är det.
Finns det någon där ute som inte gillar pannkakor?

  

Snart får ni se bild på nyklippt, proffsklippt, Rolle
och sen får ni hålla tummarna för honom nästa söndag.

Ha de!




tisdag 5 juli

Nu har det blivit juli - och högsommar.

Matte har blivit ett år äldre och det har vi firat - i flera dagar.
Fyllde hon jämt?
Nä, högst ojämnt - det slutar på 3.
Men se hon gillar att fira, så varje år blir det kalas;
ett s.k. sommarkalas.

Vad fick hon för presenter?
Böcker, plantor, vin, kräm till ansiktet, teer, oljor, marineringsmanick - och en bur!
Bur??
Vad ska hon med en bur till kan man undra.
En svart canvasbur.


Vi hade våra tvivel om att hon skulle få plats i den,
men hon la in trasmatta och öppnade burtaket, så kanske att det kunde gå ...

Men sen bad hon oss gå in och provligga
 

och så fotades det från alla olika vinklar.


Gott om plats för en lagotto är det,
och ganska så mysigt faktiskt.
Så jag tror att Rolle och jag tar över den.
Vi ska nog kunna hitta tillfällen då det passar bra.
Jag säger bara Köping, Visby och Gimo till att börja med - då kan nog Rolle ha glädje av den.

En annan grej som nyligen införskaffats hit till huset är en krok.
En stor jäkla krok.
Med fjädring och ett kort snöre.

Den funderade vi länge på vad det kunde vara för nytta med.

Men så monterade husse den på mattes cykel
och vi fick provgå lite på altanen,
å då fattade vi direkt.
Vi har ju sett både Tua och Tempuz susa förbi här.

Vi ska börja lite lätt med invänjning i lugn och ro.
Men sen ska det bli trava av!
I alla fall för mig.
Rolle kan nog vänta ett tag.

Matte tror att det kommer gå jättebra
 
 

Rolle och matte har varit på ringträning.
På Gärdet, för en kille som heter Gerard O'Shea.
Lydia och hennes matte var också där.
Jag tror det också har något med Köping, Visby och Gimo att göra.
Trötta i ben och huvud var de i alla fall när de sent omsider kom hem.

Jag låter dem hållas.
Jag har andra preferenser.

Något foto från själva aktiviteterna blev det inte.
Fanns inte tid, sa matte.
Bara ett kort på söta Lydia med matte blev taget den kvällen
och det var vid ringside innan det hela började.


 
Medan de, Rolle och matte, lekte utställning på andra sidan stan
hade vi besök här hemma av Monstret och kusin Mats med sambo Kim och en alldeles ny liten mänschovalp som heter Molly.
Vi tog hand om dem så gott vi kunde, husse och jag.
Men presenterna ... de tog minsann matte hand om när hon kom hem.



 

torsdag 29 juni

Soligt och varmt - idag igen.

Det blir nog läge att vila under rhododendronbusken - idag igen,
medan matte och husse förbereder lördagens sommarfest.
Det handlas, bakas, städas och fixas - i maklig takt - för värmen är inte att leka med.

Men vädergubbarna spår regn, åska och betydligt lägre temperaturer nu ett tag framöver.
Det passar ju inte så bra nu när vi ska ha fest.
Men de har haft fel förut, vädergubbarna, så man kan ju alltid hoppas.
Och i värsta fall får vi väl hålla oss inomhus.
 

lördag 25 juni
Midsommardagen


Stella, Doris, Tua, Zanzi, Lydia, Meja, Myra, Rut, Smilla
 
och alla ni andra må ursäkta,
men jag har faktiskt inte drömt om er i natt!

Nä, jag har drömt om flintastekar, lammkotletter, entrecôtes, korvar och fläskfiléer.
Inga blomdofter i världen kunde konkurrera med oset från alla grillar i grannskapet igår kväll.
Vaknade med snålvattnet rinnande ur mungiporna i morse ...


Ser ni något speciellt på detta foto?
Något som liksom inte riktigt är som det ska?

Blåa lianer?
Exotiska trädormar?

Nix-pix - bara våra koppel.
Där har de varit kvar sedan igår morse.
Förklaringen är den att vi brukar köra ett varsitt uppletande där i skogen
och medan matte trampar runt och lägger ut grejor,
och medan jag jobbar
så måste Rolle sitta fast för annars springer han bara efter och saboterar.


Här står han och väntar på sin tur.

Igår märkte aldrig matte att kopplena blev kvar i skogen förrän vi närmade oss bebyggelsen igen.
Och då var det för sent - ingen tid att vända om.
Midsommar skulle ju firas - och Mathildas födelsedag.

Under våra morgonpromenader är det 'Frihet under ansvar' som gäller.
Det gäller både stengetter och lagotto.

  



Årets första blåbär.
I solbacken kunde vi plocka hela 6 stycken mogna bär -  två åt oss var.
Jättegoda.


Nu stundar härliga tider - strålande tider.
Kantareller har matte redan plockat - en ¾ bajspåse.
Det räcker till en liten toast.

Å så  - idag igen - lite blommor.

Vad tror ni matte egentligen ville fokusera på?

Mina krullor eller
Jungfru Maria Nycklar/Hand - Sveriges vanligaste orkidé?

  

Matte hörde på radion igår när hon åkte hem från midsommar- och födelsedagsfirandet i Österskär
att sommarens värsta påfund, fästingarna, nu går in i en viloperiod under juli månad
- för att sedan komma igen i augusti.
Är det fler än vi som tycker att det ska bli skönt?
Den här sista veckan har matte plockat säkert 10 fästingar på oss var - trots FrontLine.
Den som hittar ett sätt att utrota detta eländiga kryp,
som faktiskt är släkt med skorpionen,
förtjänar Nobelpriset tycker vi.
Och i sammanhanget tycker vi att rådjuren ska skrämmas långt bort och bli skygga igen,
för varje rådjur är bärare av tusentals fästingar.
Fy farao för detta äckliga, vidriga, totalt onyttiga kryp!


"Va, kommer ni redan"?
sa husse när vi kom hem efter 1½timme i skogen.
"Det har ju inte börjat regna än"
Lustigkurre där.


Vi klarade oss precis och har faktiskt hållit oss torra hela dagen idag.

 

torsdag 23 juni



Glad Midsommar!
önskar vi alla!

Hoppas alla som inte vill ha regn slipper det.
Hoppas att alla som är ute på vägarna slipper olyckor och elände.
Hoppas att alla som vill ha sill  och nubbe får det - i måttliga doser.
Hoppas att alla 'små grodor' runt midsommarstängerna i hela landet hittar hem välbehållna och glada.

Kort sagt: Ha en riktigt härlig midsommarhelg!


Oj-oj-oj vad det har regnat idag!
Idag igen!
30 mm bara på förmiddagen, säger matte som läste av regnmätaren vid lunchtid.



Jag tror att hon hade fått ett mycket bättre resultat bara genom att krama ur våra lockar efter morgonpromenaden,
för då må ni tro att vi var blöta.
Vi gick nämligen lite vilse.
Idag igen!
Matte ville prova lite nya stigar - och det vet vi ju hur det brukar sluta.
Och varken Rolle eller jag bangar ju för lite äventyr så  ...
vad som kunde ha varit en vanlig promenad på ca. en timme slutade med att vi var ute i drygt 2½ timme!
Och det ösregnade hela tiden.
Men man blir inte blötare än genomblöt, så det fanns egentligen bara ett problem:
Skulle vi hinna hem till vår frukost innan det blev lunch?



Det gjorde vi!
Sen hann vi knappt torka innan det var dags för nästa tur.

ef

Rolles allra bästa leksak,
som han fick av Knodden & Co när han var ny här i huset,
är inte längre vad den varit.
Han har verkligen älskat den.
Och den har hållit i åtta månader!



Så länge har jag aldrig lyckats ha någonting helt.
I alla fall inte något jag tycker om.


Matte tycker om pioner.
Hon har 13 olika.
Några har redan blommat över,
några blommar nu, t.ex. White Wings och Nymphe

  
Ett par andra är ännu bara i knopp
och tre är så nya och speciella att de inte kommer att blomma förrän nästa år.


Tyvärr ... gjorde dagens myckna regnande och hårda blåst  att flera av pionerna knäcktes av sin tyngd,
så matte var tvungen att plocka in två rejäla buketter.



Inte helt fel - nu doftar det inte enbart blöt hund här i huset.

ef

Vår lilla näckros blommar för första gången - men bara med en enda blomma.
Hoppas det blir fler nästa år, för inte gör den mycket väsen av sig den lilla.
Och än så länge finns det plats för mig att bada i dammen om jag skulle vilja svalka mig en varm och solig dag.

 

Mycket blommor handlade det om idag  - men så är det när det är midsommar.
Själv ska jag imorgon kväll plocka sju olika och drömma om Stella, Doris, Tua, Zanzi, Lydia, Meja, Myra, Rut, Smilla och ...
 

 

tisdag 14 juni

Ja, det var ju det där med ketchup-effekten ...

Först inget inlägg på flera veckor,
sen ett långt igår,
och så ett nytt idag!!
Kan det bero på vädret?
Mer tid för inomhusaktiviteter alltså - tanten har t.o.m. städat idag!

hg

En dag för ganska precis sju år sedan,
precis när matte och husse hade bestämt sig för att husets nya hund skulle vara av rasen lagotto romagnolo,
närmare bestämt den 29 maj 2004,
hade vi barnbarnen Paulina och Tobias här på besök.
Vi pratade hund förstås och matte visade bilder på hur en lagotto kan se ut.

Det här var alltså låååångt innan jag var född eller ens påtänkt.

Barnen ritade och målade då varsin hund,
som matte genast tog till vara och ramade in.

Idag vet vi ju att det är precis så som lagottona i i det här huset ser ut.
En vit-orange och en brun med vit fläck på bröstet.
Visst är det underbara bilder?
 

 




På eftermiddagen åkte matte iväg en sväng österut.
Och kom tillbaka alldeles mjuk i hjärtat nå'n timme senare.

Hon hade varit hos kompisarna Knodden och Myra.
Och där finns det sötsaker vill jag lova.
Fem stycken helt underbara 4-veckors valpar - knubbiga, skrynkliga, gosiga, välmående.
Den ena sötare än den andra.

 

 


 


 

måndag 13 juni

Se upp - nu blir det ketchup!!

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting - och sen kommer allt på en gång!


Har det varit så i verkligheten också; jag menar att ingenting har hänt på två veckor?
Nä rå, så illa är det inte,
men periodvis är det svårt att få liv i tanten ...
Speciellt när det är så varmt och soligt som det har varit.
Minst ett dopp om dagen - oftast ett morgondopp - har det blivit.


Vi börjar med det senaste som hänt oss:

Klubbmästerskapet i Lydnad

I går, söndag, var det dags för Rolle att debutera i tävlingssammanhang.
Vi tyckte att en mjukstart, ärligt sagt bara på skoj, kunde vara en bra början.
Och det var det,
även om han kan mycket bättre 'till vardags' när vi tränar.
135,5 poäng skrapade han ihop.

Här får ni en liten bildkavalkad över bedriften.

 
Full pott på platsliggning och tandvisning.
Det var totalt nio hundar i LKI, så det blev två platsliggningar.
 
   
Linförighet gick så där.
Bättre kan han - även om det ser hyfsat ut på de här bilderna.
Domarens kommentarer: Ligger före, snett sättande, dålig v. halt, dk vid helt om, släpper.

 
Läggandet
Där kan man snacka dk!

   
Inkallandet.
Domarens kommentar: Dk med hand, avslut.

   
Apportering.
Ja, ni ser själva.


Hopp.

Det var hans allra första tävling, så jag är nöjd med min lillebror.
Och jag kan villigt erkänna att på min första tävling skrapade jag ihop 134 poäng - och var 2½ år!
Rolle var 10 månader och 12 dagar!
Jag tycker att han är helt OK - faktiskt.


Och det tycker matte också.

Jag ställde också upp i KM:et, men min insats ska vi bara lämna därhän.
Absolut inget att orda om.
Men domaren såg att "Där finns kapacitet"

 

Lydnadgrupp I/II vanns av våra träningskompisar Tua och Siv  -  Lydnadsgrupp III/Elit av våra träningskompisar Madde och Weine.
Ja, Katrin, Petra och Jonathan är förstås också våra kompisar - klubbkompisar.


Storslam för familjen Björkström alltså.
Grattis!

Roligt med så många deltagande ekipage.
14 st i LKI/II och 9 st i LKIII/Elit

 
- : -

Dagen innan KM:et hade vi fest på klubben.
Ja, inte vi - men dom!



Vi satt i bilen med öppna dörrar medan grilldoften spred sig över nejden.

Mattes salsiccias sprutade köttsaft så det stänkte.

De hade en jättetrevlig kväll både hörde och kände vi.

- : -

Helgen innan var vi och kollade på Totti som ställde upp i Agiliity-tävlingar vi anordnade på klubben.
Han sprang in och ut i tunnlar, hoppade hinder åt höger och vänster
och slalomade sig igenom portar som den värsta Stenmark.
 

 
Snyggt jobbat kusin!

Han vågade väl inte annat när det stod funktionärer på plan med klubba i högsta hugg.


Vi avslutade den dagen med att gå ner till sjön och ta ett dopp tillsammans.
Totti och jag simmade ut och hämtade flytmojängerna.
Ibland var jag först - ibland han.
Småttingar .. f'låt, ungdomarna, har inte riktigt hittat tryggheten med att inte bottna med tassarna ännu,
så de höll sig nära land och tog emot oss när vi kom in.

 

Det var allt för den här gången.
Tack för idag - Slut för idag!

 

lördag 28 maj

Tryffelkurs och kullträff på Gotland
och
bad med tjocka släkten i Mälarhöjden.
 

Jag har tjatat och tjatat på matte, min sekreterare, att nu måste vi göra hemsidan så
att alla kompisar får se hur underbart vi hade det på Gotland.
Men än är det det ena och än är det det andra som gjort att hon inte haft tid
att sitta någon längre stund vid datorn och administrera.
Till slut, många korta stunder har resulterat i ett långt fotoreportage
från Gotland och ytterligare några foton från träffen med Totti och Lydia på hemmaplan.

Kursen var vad vi kallade en fortsättningskurs,
trots att vi hade ett par nybörjare med oss, Rolle och hans brorsa Gordos.
Av olika anledningar uteblev ett par av mina kompisar från förra året.
Varken söta Lova (Turbon), Chippen eller Totti, eller Brissie och Cati kunde komma.
Men det räckte så väl ändå, för Gaston och Gordos - och lilla nakna Nellie - från Norrköping kom.
 
   
Här ser ni Eva med Gordos, Carina med Zack och matte med Rolle komma ut från tryffelängena efter fullgjort pass.

  
 Lena och Freddie    -    Eva och Gaston

  
På väg till ett av tryffelängena - Rolle och Millan passar på att svalka sig i bäcken.

 
Rolle jobbade bra och hittade tryffel varje gång.
Det gjorde vi alla, men den största och finaste hittade Millan och Kalle
 
En hund i taget jobbade - men även vi som väntade hade trevligt
   
Ulla kollar in hur Gordos, 10 månader och kullbror till Rolle jobbar.  Freddie, jag, Zack (skymd) Rolle och Gordos väntar på vår tur.


Zack gräver djupt.

 
Ulla gosar med Rolle.     Och Lena ... ja, vad gör hon egentligen???
  
Rolle - en svensk 'Ferdinand' (gul och blå)

Härlig grillfest på lördagskvällen.
Sparris med tryffelhollandaise, lamm och rabarberpaj.
Mums.

Då fick husets hundar slicka tallrikarna ... medan vi som jobbat hela vackert fick stanna hemma.
 

Förutom att det fattades goda vänner - fattades det även annat nödvändigt ...
 
Det är dukat för absent friends och till Lena rusar damernas riddare för att avhjälpa med det som fattas henne ...


Carina och husets största kelgris, Palle.          Claes och Tum-Tum.          Jane Tum-Tum och Cleese (Rolles pappa)

 
Kursavslut med diplom och t-shirt och keps som priser.        'Kursetta': Millan och Kalle

Som man kan se av bilderna har det varit en helt underbar vistelse igen.
Vi är alla så nöjda med allt och önskar inget högre än att få komma igen till hösten.

Kullträff

Rolle fick nästan träffa alla sina syskon, det var bara Lydia och ytterligare en syster som inte kunde komma.
Innan de kom så hjälpte Lena både Rolle och Gordos att snitsa till looken.

 

Rolle, Conti och Gordos - de tre bröderna.


De två systrarna: Isa med Rolle och Atina med matte Madeleine.

 
Pojkarna tar en killkiss och snackar killsnack.
 



Hela gänget.
Övre raden: Atina och Madeleine, 'farmor' Jane och 'mormor' Ulla.
Nedre raden: Isa med matte, Gordos med matte Eva, Conti med matte Carina och Rolle med matte Sus.

Bad med 'Tjocka släkten'

Vi blev väldigt glada när Tottis och Lydias matte ringde och föreslog en träff igen.
Det har ju gått flera veckor sen vi sågs sist.

Denna gång åkte vi till Mälarhöjden och badade på deras hemmabana.
 
Totti är bra på att bestämma bra väder till våra möten.
För även om det inte var strålande sol så var det i alla fall inte regn.
Blötan fixar vi så bra själva.
 
Vi fick 'påfyllning' av en Ruffa (barbet) och en lagottokille som hette något på 'A'.
 
Det lektes både på stranden, i vattnet och på lekplatsen.
 

Till sist ett par bilder på Lydia och Rolle.
Matte försöker få dem att stå snyggt bredvid varandra på en sten medan Britt-Marie fotar ...
Lättare sagt än gjort.
 
Hon blir bara sötare och sötare för var dag den där Lydia.

Puh - har ni orkat ända hit,
så titta även på bilderna här nedan - om ni inte redan sett dem.
Matte tycker det skulle vara kul att höra om ni andra ser vad hon ser.
 

onsdag 25 maj

Över 700 bilder
blev tagna på Gotland!
Det tar en stund att konfigurera dem till hemsidan.
Ja, nej, inte alla 700 förstås!
Men det lär bli ett antal ...
 ... men inte idag

Idag får ni nöja er med de här på mig och Rolle i 'Det stora blå'



På väg till ett tryffelsök passerade vi ett stort fält alldeles fullt av vilda pärlhyacinther.
Magiskt!
Så vackert att man nästan tappade andan.



Kolla in träden i bakgrunden snett ovanför Rolle här nedanför!
De liksom bildar en kopia av hans profil, med halvöppen mun och tunga ...
Det tycker i alla fall matte - husse hade lite svårare att se det
 


Det kommer mera ...
Men som sagt; inte idag.

I morgon, torsdag, ska vi träffa kusin Totti och Rolles ystra syster Lydia.
Det lär inte passera ofotograferat det heller.
 

måndag 16 maj

Nedräkning!!!
10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3 ...  2, 1 - torsdag! !

Oj-oj-oj vad tiden går!
Nyss var det april - och nu är det redan mer än mitten på maj.

Jag ber om ursäkt ifall ni saknat uppdateringar här på hemsidan.
Ursäkt på mattes vägnar alltså,
för inte är det mitt fel att det inte blivit gjort.
Nä, ibland tycker jag nog att hon har lite konstiga prioriteringar;
det är plantor och blommor som ska inhandlas
och planteras i krukor och i rabatter
det är växter som ska tas bort - speciellt några gula som vi har många av -
det är växter som ska flyttas
och det är växter som ska ansas och tuktas.

  

Det är barnbarn som ska tas om hand,
och barn som ska skjutsas och hämtas,
det är olika kalas som ska gås på,
det är städdagar och datorer som krånglar och och och ... you name it.
Det är tur att hon är duktig på att prioritera bort dammsugning och fönsterputs i alla fall.

Vi, både jag och Rolle, tycker nog att hon kunde lägga lite mer tid på oss
och t.ex. lägga spår och gömma tryffel, träna lite oftare och mer strukturerat
och
nog kunde vi åka lite oftare till havet!

För det kan man inte göra för ofta.
Men vi har varit där åtminstone en gång sedan sist.
Vi har fått en ny vattenleksak som vi gillar - båda två.

Hemma i vår egen skog har jag lärt Rolle gå balansgång på de olika nedfallna träden.
Han var superfeg till att börja med och darrade som ett asplöv,
men nu springer han i förväg och går både säkert och med stor glädje.
Det ska nog bli hund av honom också så småningom.

   

Undrar om han kommer att lära sig plocka blåbär?
Eller måste man avstå från det i år?
På grund av den där jäkla importerade masken, och smittade rävar som bajsar i skogen menar jag.
Det ser i alla fall ut som om det ska bli mycket bär i år för det är mycket blom.

 

Nu, kära vänner, nu åker vi till Gotland och övar oss på tryffelsök.
Lita på att det ska övas - i flera dagar!
Rolle ska visst få träffa sina syskon också
 och jag ska få träffa söta Lova.

Räkna med rapport - och foton - när vi kommit hem igen.

Till dess: Simma lugnt!

Till Knodden och Myra & Co skickar vi speciellt varma hälsningar och önskar att allt går bra - för alla!
Matte räknar med omedelbar rapport så fort det är klart!
Lycka till!

Lördag 30 april

Lyckliga, glada hundar!
 

Idag minimalt med text men många bilder från i torsdags då vi hade släktträff på stranden i Östnora.
Titta och njut!

En underbar dag med otroligt mycket spring både på land och i havet,
lek med bollar och apporter -
och korta andhämtnings/godispauser.
 

Alla bilder (utom en) är tagna av Tottis och Lydias matte, Britt-Marie.


Lydia, Rolle, Ressu och Totti
 

 

Kolla in mig och Rolle - exakt lika i steget. Det är bara svansarna som svajar olika.  Lydia ska precis fånga min favoritboll.

Kast med medelstor hund.
Jag släpper inte taget och matte snurrar runt ett varv med mig i luften.

 
 

 

 

 

 


 

    







 




 


Nu e're slut!
Tutto finito!
 

 

Tisdag 26 april

Long time - no see!

Verkligen!

Har vi haft extremt mycket att göra?
Njae, egentligen inte.
Visserligen har matte jobbat med både ett par lydnadstävlingar och en elitspår-tävling.
Och det ska gudarna veta att det går åt en hel del tid till både förberedelser och genomförande.
Men det var för över en vecka sedan.

Sen har det varit påsk förstås, med kalas både här och där, bl.a. hos Alma i Gubbängen.



Nej, den största orsaken till att dagboken inte är riktigt up-to-date
är att det har varit så fantastiskt fint väder.
Vem vill sitta inne och brottas med datorer då?
Inte min matte i alla fall.

Och absolut inte Rolle eller jag.
Nä, ute i trädgården är vad som gäller här,
eller skogen, eller havet.

   

Ibland blir det lite för mycket av det goda.
Då söker jag skugga, vila och skydd under soffan.
Där får jag vara ifred - i alla fall en liten stund. 



Vet ni var det bakas de allra goaste bullar just nu?

Är det i Gubbängen hos Alma?

Visserligen lagades det en hel del godsaker där må ni tro,
men den adressen blir nog mera känd för sin
Fiskkaka med socker, ketchup, choklad, broccoli, tomat och grädde.

  
Mums, tyckte både Rolle och jag.

-:-

Idag åkte vi ut till havsbadet!


Vi tyckte det var bäst att vänta tills det blev vardag och att folk har börjat jobb och skola igen
så att vi kunde smygbada på stranden utan att störa.

Alldeles ensamma var vi, så vi badade (mest jag)
lekte, grävde i sanden och rasade på det stora gräsfältet.
En störtskön timme - fram för flera sådana!

 

  
 

  

Pssst!
En hemlis; Rolle är en badkruka!
Han ville inte springa särskilt långt ut i vattnet trots att det är långgrunt.
I alla fall inte idag.
Månne han vansläktas och inte har vattenhundsgener?

På väg tillbaka till bilen hittade vi ett gäng hattifnatt-liknande mojänger som måste undersökas.
Ja, de stod ju där när vi sprang ner till vattnet också förstås,
men då var det så bråttom att vi inte lade märke till dem.




Ja, så var det det här med bullarna som bakas just nu.
Svaret är; i Östnora hos Knodden!
Men det är varken han eller hans tant som bakar - men hans Myra!
Om si så där tre veckor har de jäst färdigt och är nygräddade.

Kanske man kan kalla det myrägg??



 

Tisdag 13 april

Äntligen!

Äntligen, sa i alla fall Rolle, när han igår fick träffa syrran Lydia.
Jag blev också väldigt förtjust i henne måste jag medge.
Så förtjust att matte tyckte att jag skulle skämmas - och så fick jag vara kopplad.

Men när vi tränade lydnad på appellplanen skötte jag mig galant och matte blev mycket nöjd med mig till slut.

Småttingarna tränade också en liten stund
- och båda är duktiga och gör framsteg.

Idag blir det bara bilder på de gotländska yrvädren,
 - och det är väl OK -
men man kan tycka att han kunde skaffa sig en egen blogg nu
och inte vara här och stjäla utrymme.

Vi börjar med en bild på syskonen, tagen när de satt stilla i en nanosekund (med hjälp av mutor)



Efter det var det inte längre frågan om att vara lugn och stilla - nej fullt ös!
Först rasade de i skogen.
 

Sen, efter en liten stunds lydnadsträning på appellplanen
fick de tillåtelse att raca runt även där.
Vilket de genast gjorde som ni kan se.



 
 

 
 

Matte säger att hon hyser gott hopp om Rolles framtida bedrifter på lydnadsplan.

Idag fick jag lite egen tid med matte.
Vi åkte till Pålamalm och rekade spåret hon ska gå inför Elit-tävlingarna på söndag.
Då fick inte lillskiten följa med.
Det var bara matte och jag - och Christina, som hjälpte matte med GPS:en.

Vi var borta i drygt 2 timmar, då Rolle fick vara hemma och jobba i trädgården med husse.
Gissa om han blev glad när vi kom hem.
Faktiskt nästan mest glad över att jag kom hem.
Det var nästan så att han glömde bort matte.
Riktigt rörande.
Hade jag inte varit så hungrig hade jag kanske visat lite uppskattning gentemot honom också.
Men nu var det BRÅTTOM till maten - matklockan hade ju ringt för över en timme sedan.



måndag 11 april

Lite väl nitisk städning ...

Jag kan inte låta bli att delge er hur tokigt det kan bli när matte drabbas av städiver.

Igår, fick matte ett ryck och for som ett jehu över huset med dammsugaren.
Hon tog inte bara golv och lister
utan också fönsterbräden, hyllor och skrivbord.

På skrivbordet står ju datorerna ...
och varför inte damma av tangentbordet medan man ändå håller på?
Det samlas ju säkert en massa damm där nere mellan tangenterna ...

Hoppsan!
Skrammel-skrammel!
Oj då - tangentknapparna sitter visst inte fast!
Ctrl-knappen åkte visst med i suget!

Husse fick göra en insats.
Tömde dammbehållaren i en svart sopsäck
 - vi har centraldammsugare -
och började med händerna känna igenom innehållet.


Mest lagottoklipp som ni ser.
 

Och efter ett tag...
 Voila!



Nu sitter den på plats igen och matte har lärt sig att inte dammsuga fullt så nitiskt.
 

 

 

lördag 9 april

Nu är det vår!!!

Snön smälter med turbofart.
Det är ordentligt blött på sina ställen och smältvattnet formligen forsar fram.


Jag har inte så många snöfläckar kvar att rulla mig i, men de som finns river gött.

  
Tycker ni att han verkar tuff min lillebror som utan betänkligheter följde efter mig på spången?

Då ska ni få se hur tuff han egentligen är.
Kolla bara! 

Lille kaxpelle, som nu ofta tar täten och vill visa att han både hittar, vet vart vi ska och kan själv ...

Det står nå't i vägen!
Nå't som inte stod där i går!
Jätteläbbigt!


Morr och skall!
Men det hjälpte inte - den flyttade inte på sig.

Hjälp!
Den rör på sig!


Men gu' va' fjantig du är din lille skit!
Kom ska jag visa dig.
Det är ju bara en pinne med flärpar!
Fast jag medger att den står lite omotiverat där mitt på motionsslingan.
Undrar varför?


Efter min insats som trygg, stabil storebror var allt lugnt igen och vi kunde fortsätta mot storskogen.

Det låg nyfallna träd lite här och var efter nattens stormbyar.
Tur att de inte helt jobbat klart där på hygget, så att det kanske tar till vara på frötallarna som fällts.

Många nya pinnar blir det åt den lille.
Har jag sagt att han är riktigt pinngalen?
Stora, små, tjocka, långa, korta, enorma ...
fyrkantiga, rödmålade ...
i skogen, på koppelpromenader, på tomten, inne, ute ...
 

Rådjursjävlarna (ursäkta, men det är mattes ord) har varit inne på tomten och härjat.
De skonade bara julrosorna och en iris - resten är avbitet.

   

Jag vet nog att Rolle försökte tala om för huset att det var objudna gäster inne på tomten här om natten.
Men matte bara öppnade sovrumsdörren och sa åt honom att vara tyst!.
Otacksamt!
Så hon kan gott ha det tulpanfritt i år.

Jag föreslår att hon beväpnar sig med några nävar småsten uppe i sovrummet
och när Rolle säger till rusar hon ut på balkongen och pepprar rådjuren med gruset ....
Vad tror ni om det?


Gula blommor gillar de i alla fall inte, så påskliljorna fick vara i fred.
Och videkissarna är tagna från sly som kommunen fällt, så det så.
 

 

 

onsdag 6 april

Släktträff

Genast på morgonen förstod jag att det var nå't skoj på gång - det fanns en s.k. Checklista:
Kamera ü
Hundmat ü
Present ü
Pengar ü
Körkort ü
Mobil ü

OK - klart för avfärd!
Hej då husse - vi ses i kväll!

Kände igen resrutten till en början ...
Skulle vi till Pålamalm och spåra?
Nähä - där svängde vi inte av utan fortsatte rakt fram.
Så rakt det nu går på en kurvig, tjälskadad landsväg alltså.

Koppel och Torka-tass-handduk stod inte på listan, så det glömde hon.
Kom på det efter ett tag men tyckte att det klarar vi oss nog utan.
Vart skulle vi?
Någonstans där man klarar sig utan koppel, men borde haft med sig en handduk?
Spännande

Första stopp Grödinge för att hämta upp monstret.
Hon är kul - så det artade sig bättre och bättre.

GPS äger hon inte - trodde nog inte heller att hon skulle behöva någon.
Dels var de ju två - och dels har de åkt sträckan massor av gånger förr.
Men se då känner ni inte min matte - eller mitt monster.
Kan man åka fel, så gör hon det!
Nu var det ju som sagt en känd sträcka, så det blev bara lite fel.
Och bara två gånger.

Fram kom vi i alla fall.
Vi var på Boda - hos vår 'mormor'.



Gårdshunden Tin-Tin hälsade välkommen.
Och hon är helt OK - lite gammal bara och inte så full av spring längre.
Katten Ian däremot hade vi behövt lite mera tid på oss för att förstå oss på.
 

Det är jättefina skogar där runt Boda - fulla med godis

 

God mat fick vi.
(Ians kattmat var inte så tokig faktiskt)
Handduk fick vi låna, och koppel klarade vi oss utan.

Hem hittade de utan missöden.

Men dagen kunde slutat illa,
för på kvällspromenaden kom matte ihop sig med en kille som hotade oss med sin ilskna schäfer.
Ni skulle ha hört henne!
Hon stod och käbblade med schäferhussen, hans hund stod i med sträckt koppel och morrade.
Vi stod bakom matte och stöttade henne så gott vi kunde.
Roligt var det inte.

Matte ångrar ett och annat hon sa igår
och hade vi mött dem idag hade hon bett om ursäkt - men bara för det hon sa om hans hund.

torsdag 31 mars


 

Lillsorken har idag levt två tredjedelar av sitt första levnadsår.
 
Han 'fyller' alltså åtta månader idag.
Vikt: 11,9 kilo
Höjd: 45 cm

Det är bara ca 2 cm och knappa 4 kilo från mina mått.


Rolle åtta månader

Idag hade matte med sig kameran på morgonpromenaden, så här kommer en liten bildkavalkad.
Håll till godo!

Det har varit kallt under natten, så pölarna gav inget dricksvatten.

Och på morgonen håller skaren för både 12, 16 och 60+ kilo.
Rolle ska ha alla pinnar,
små, tunna, korta, långa, tjocka, jättetjocka, stora, tunga, rötter, ja, allt ska han ha.
Och sitter den fast undersöker han varför och hur och gräver för att få loss den.
  

  


Ingen tass i marken!

That's all folks.
I morgon är det 1:a april - en viss vaksamhet kan vara på plats.

 

onsdag 30 mars



Ojojoj -
har det gått två hela veckor sedan sist?
Jag ber om ursäkt - om det nu är någon som saknat mig.

Vad har då hänt under dessa två veckor?

Stora märkvärdiga ting?
Njae - inte direkt, men ändå ganska så kul.

Det har varit varmt och det har varit kallt.
Det har varit torrt och det har varit blött.
Det har snöat och det har försvunnit snö.
På sina ställen är det t.o.m. helt snöfritt.


Vi har ett ställe i vår favoritskog där det är så torrt och fint att vi både kan leka, träna och ha uppletande.
Matte kan krypa på alla fyra utan att bli blöt och det går att gömma saker, gamla handskar å så'nt, under mossa och grenar.
Snart kan vi leka riktig kurragömma -
bara vi får med oss någon till på promenaden som kan hjälpa oss att räkna till HUNDra.


Jag har gått årets första spår.
Bara en så'n sak!
Inte full-långt, men med sju pinnar och ett slut.
Behöver jag säga att det gick bra och att det var stenkul?

Det har inte gått att gräva ner tryffel ännu, men vi har fått jobba med nosen på lite olika sätt, Rolle och jag.

  

Är det en solig dag kan vi nästan garantera att vi hittar husse sittande ute i solhörnan
när vi kommer hem från morgonens långa promenad i skogen.
Där väntar han med fika och godsaker till oss alla.
Riktigt gött välkomnande.

Rolle har hittat ett par skojiga lekkamrater att rasa runt med.
En av dem heter Tjockis!
Det är dagsens sanning - hon heter Tjockis!
Inte speciellt rättvisande eller hur?

Medan de racar, dansar, leker, hoppar, skuttar och har sig, får jag lite tid för mig själv,
vilket jag uppskattar.
Men om det drar ut på tiden ser jag nog till att få vara med på ett hörn jag också.


Jag har blivit klippt och badad.
Men det syns inte längre - att jag var så ren alltså - nyklippt är jag fortfarande.

  

Vi har fått våra nya koppel från Gotland.
Faktum är att inte bara matte tycker att de är bra - vi uppskattar dem också.
Så sköna och så lätta att ta av och på - helst av förstås.



Och vi passar så bra i den jeansblå färgen både Rolle och jag.

Om ni tittar noga ser ni att matte fixat namnlappar.
Det ville jag absolut ha!
Det var ett krav, eftersom kopplen är identiska
Man vill ju inte ha spolingbaciller...

Till sist en bild från en gata här i närheten, som får symbolisera vad som göms i snö - kommer upp i tö.


Om bara någon månad kommer denna nyponbuske,
som nu ser för anskrämlig ut där den grå, smutsig och nedtyngd,
tittar ut ur sin grotta av snö och upplogad vägsand,
stå grön och grann i full blom och dofta gott.

I alla fall hoppas vi det - att den klarat sig.

Undrar just hur mina buskar här på tomten klarat sig denna långa snörika vinter?
Snart vet vi!

 

 

onsdag 16 mars

Nytta och nöje

Igår, tisdag, var det exakt 6 år sedan jag flyttade in här i huset.
(6 år och åtta veckor sedan jag föddes)
Sex braiga år, fyllda av odelad kärlek, uppmärksamhet och omtanke.
Jag har inte haft något att klaga på.
Egentligen har jag inte det nu heller,
men man kan ju lugnt konstatera att jag inte längre är ensam om allt detta sedan den där sorken flyttat hit.

   
15 mars 2005                                                15 mars 2011

Lika mycket snö då som nu


Jag fick i alla fall en mumsig leverpastejmacka för att fira detta sexårsjubileum
 

 

Igår var Rolle på ringträning hos Karin i Sollentuna.

Chippen, Soya, Rolle och Sixten

Just den här kvällen var det inte så många som var med,
jag vet åtminstone två tjejer som 'bangade ur' av olika anledningar; Lydia och Myra.
Men husets söta Soya sällade sig till grabbarna och hjälpte till med glada tillrop.

Rolle skötte sig med den äran.
Dumt nog kan man tycka, för nu får han ännu mer att träna på.

Idag har vi haft en s.k. släktträff igen.
Totti och Lydia kom till klubben och vi förenade nytta med nöje.

En promenad ner till sjön till att börja med.
På sina håll var det barmark - nästan så att man har glömt bort hur skönt det är


Jag vet en kille som matte kommer ha svårt att hålla koll på i skogen sen när det blivit barmark.
Kolla bara hur bra han smälter in i miljön ...

 

Totti visade upp hur ett hopp genom armögla ska gå till

 

Småttingarna körde sitt is-race i vanlig ordning:
Full rulle - köttbulle
 

Väl uppe på klubben vilade vi oss en stund i bilarna
medan mattorna gonade sig i solen, drack te och mumsade på nybakta, supergoda chokladmuffins.
Den här gången hade de bättre koll på utbrytardrottningen Lydia,
som numera sitter bakom järngaller även hon.
Ut i det fria kom hon inte - men hon lyckades nästla sig över till framsätet.
Den tjejen tar man inte var man sätter henne - den saken är buffalo.


När vi vilat en stund var det dags för det de kallar nytta - träning.
Det tränades bl.a. fotgående, sitt och ligg kvar, inkallningar m.m.
Som synes med gott resultat både Lydia och Rolle.
Lydia hade en sån fin kampmojäng - i fårskinn med lite flexibelt 'snöre'.
En sådan vill Rolle (läs matte) också ha.
Vad nu hon ska med en sån till?
Även Totti och jag tränade lite,
men vi är ju redan veteraner ... så på oss blev det inga foton tagna idag.

 

 

   

 

Tua - även hon med en matte med röd jacka - var också uppe och tränade.
Hon tränade hopp - fram och tillbaka.
Om ni tycker att Tuas svans är tudelad - tycker ni fel!
Det är bara ett litet bandage.

 

 

 

onsdag 9 mars

Blandad kompott

Idag, onsdag, har husse hjälpt våren en bit på väg
och skottat fram en plats att sitta och njuta av solens strålar - när tillfälle ges.
Det brukar vara jättemysigt att slappa där efter morgonmålet.
Vi brukar dela på soffan, husse och jag.
Det ser jag fram emot ... den lille får hålla sig på golvet.

Hoppas bara att han inte retat upp vädergudarna så att de genast straffar oss med nya snömängder

Rolle har ju nu sin allra första vår att se fram emot.
Först ska snön - alla dessa enorma mängder av snö - smälta bort

Nu du din lille sork (Rolle är gotlänning) ska du snart få se att det går att leka tryffelsök igen.
Vi måste ju träna upp känslan innan återträffen med tryffelgäget på Gotland i maj.
Jag ska hjälpa dig - lita på mig!
Hi hi - jag låter den lille tro att allt han kan ska han ha lärt sig av mig:
Lyfta på benet, åka bil, sitta still, ligga still, lydnadsmomenten, tryffelsök ... you name it.

Om han sen blir bättre än jag på något, så kan han bara intyga att han haft en mycket bra lärare.
Att han fick tryffel med modersmjölken är ju snudd på dopning.

- : -

Dagens mitt-på-dagen-promenad.



Shit!
Vicka justa polare ni är då!
Jag 'skulle bara' - och så har ni knatat iväg!



Ut på isen.
Matte den håller!
Och även om den inte skulle göra det om du kommer ut, så vet jag att du bottnar.
Kom igen - kasta bollarna!


Klara färdiga g...
sisten till matte är en rutten sill!


Rolle hävdar att det var tjuvstart,
men surar inte för det utan flyger lätt vidare med ett leende på läpparna.


Pusssoffa och pusssten
  
 

- : -
 

Igår var det sista gången vi tränade i plastladan för den här säsongen.
Och lika glad för det är jag, för inte har det varit speciellt lattjo.
Jag har i stort sett bara ställt upp på lite sittande i grupp och platsliggning.
Men de andra, inklusive min lille sork till lillebror, har trivts förträffligt och gjort stora framsteg.

Han kan nu en hel del, Rolle Rosk,
och bra mycket mer än jag kunde i hans ålder.
Ska bli spännande att se vad vi kan åstadkomma med honom, matte och jag.



Söta Tua hade bandage om svansen och lite ont,
men ville vara med i ladan trots det så matte Siv tog med en fäll för henne att sitta på.
Kolla hur väl de matchar varandra - svart och rött.

Här är hela gänget:
Weine och Madde, Christer och Tempuz, Kenneth och ?, Yngve och Pysen, Ingalill och Mini,
matte, Rolle och jag, Birgitta och Taggen och Siv och Tua.
Det ser ut som jag skäller, men sanningen är nog att jag gäspar. 

Efter träningen åkte vi alla till Lida friluftsområde!
Kul att prova på något nytt tänkte jag,
men tji vad jag bedrog mig.
Det var bara tvåbeningarna som gick ur bilarna där!
Avslutningslunch - det unnade de sig minsann.


Men matte hade i alla fall den goda smaken att ta med en liten doggy-bag med oxstek till oss.

Nu hoppas jag att hon inte helt ger upp tränandet bara för att vi inte har en fast tid och en grupp att träna med.
Jag ser fram emot att öva på momenten ute i det fria och så småningom på barmark.
Kanske, kanske ska vi få till det så pass att vi vågar ställa upp i elitklass under året.

Rolle ska ju börja från början han - med LK1.
Fortsätter han som han startat ska inte det vara något problem,
men nu kommer en period i hans liv med mycket hormoner och testosteron och trots och gu' vet vad,
så vi lovar inget,
men vi ska jobba på det och göra vårt bästa, matte och jag.

 

torsdag 3 mars

Möte med slanka släkten.

Årets första vårmånad är nu tre dagar gammal
och faktiskt var det riktigt gott i solen idag när vi hade stämt träff med
kusin Totti och syster Lydia.

Vi började med en promenad ner till sjön och ut på isen.
Småttingarna härjade med varandra i vanlig ordning.
Totti och jag var mer än glada att slippa ha dem i hasorna, i skägget, i öronen, i svansen ...
Var och en salig på sitt.

Även Lydia kan titulera sig 'Flygande köttbulle'
Rasen kan kanske få en ny underavdelning:
*Fricadelli Italiani Volante*

Vad är det för djur som är brunt och vitt, ibland har sex ben, två svansar, ett öra och väldigt lång tunga?
 

Kan det vara just en - eller ett par - Fricadelli Italiani Intensivi?

 

Efter promenaden vilade vi en stund i våra respektive bilar.
Medan vi slappade dukade mattorna upp fika åt sig och njöt en stund med näsorna i solen.


De borde nog ha haft öronen och ögonen lite mer på spänn,
för helt lugnt i burarna var det inte.

Tillåt oss presentera:
Utbrytardrottningen Lydia!

Det var den buren det!
 

Matte hade planer på att införskaffa en sådan där tygkoja åt oss att ha som krypin när man t.ex. ska sova borta,
men hon har tänkt om - det blir nog en i stål.

Efter fikat tränade vi en stund.
Alla fyra fick jobba lite - i tur och ordning.
Det var inkallningar, budföring, fotgående, kryp, apportdirigering och you name it.

En mycket givande eftermiddag tyckte vi, min bror och jag.



Alltid lika trevligt med de här släktsammankomsterna.
Det enda som känns lite fel är väl att det inte är lika smarrigt fika för oss.

- : -

Bädden hemma har fått nya kuddar - från det stora möbelvaruhuset i Kungens Kurva.
Var det någon som på allvar trodde att matte skulle sy nya överdrag till de gamla?
Skulle inte tro det!



 

torsdag 24 februari

Lägre siffror, men högre temperatur!?

I morse var det - 24,5 grader när vi gick upp.
Nu i kväll är det bara - 4,5.
Och då säger man att temperaturen stigit - konstigt.

Vad mer har hänt?

Jo - Rolle är nyklippt, våra klor är klippta och mössan är klar.


Här poserar mössan på ett av husets fårskinn.
Synd att det blev så randigt uppe på skullen av det melerade garnet bara.
Men det duger åt den som ska ha den (matte) och vi är inte så nogräknade
- huvudsaken (hihi - ursäkta vitsen) är väl att man har krullor.

Och så har vi haft kärt besök.
Ena halvan av en av våra bästaste kompisar var korttidsförvisad hemifrån och fick tillfällig asyl hos oss.
Vi killar ställer ju upp för varandra - i alla väder.


Här till sist en bild, tagen genom fönstret
 på ytterligare ett par herrar som varit på besök och ätit av vad huset har att bjuda.

Skygga saker de där rödbröstade.
De var några fler, men så fort matte kom åt rutan med objektivet flög de iväg.
Och matte ville inte störa dem i ätandet eftersom det var så himla kallt,
därav den usla bildkvalitén.

 

måndag 21 februari

Kreativitet på olika nivåer

Matte kom!
Kolla!
Så här såg det inte ut igår!


En massa hål!
Djupa - över allt!
Runt om hela trädet!



 
Från rot              till                 topp!
Helt perforerat!


Den hackspetten har nog huvudvärk idag!

- : -

I brist på barmark leker vi tryffelsök hemma.

Ivrig väntan på startsignal.

  
Där! Under mattan!
Jättekul!
Rolle är också superduktig.

- : -
 

Matte gillar krullor, vit-orange, bruna - och grå.


Men de grå är varken lagotto- eller fårkrullor - men nästan lika kostbara.
En mössa har hon tänkt att det ska bli - om hon lyckas.

Får se om hon får den färdig innan sommaren?
Eller om hon ska hålla på att sticka varma vinterkläder i högsommarvärmen i år igen.





torsdag 17 februari

För mycket av det goda - är alldeles lagom

Idag har vi nog varit mer ute än inne känns det som.
I vart fall är vi lite trötta nu i kväll, både Rolle och jag.

Det började redan på morgonen med att vi träffade Moa
 - min allra bästa goldendate -
och slog följe med henne under större delen av morgonpromenaden.

Bilden är från förra året, men lika aktuell idag.

Vid lunchtid begav vi oss västerut, mot Tottis domäner.

Det var alltså dags för en släktträff igen, Totti, Lydia, Rolle och undertecknad.
Och så våra matmödrar!
Löjligt ord förresten; matmor.
Hmmpf - hon, alltså min s.k. matmor, blir ju bara förbaskad när jag hittar mat.

Fullt ös som vanligt på småttingarna!
Kolla in min brorsa - den flygande köttbullen.
   


   

En alldeles perfekt dag för öronluftning.
  

Vi trodde först att vår klubb hade bildat filial där för att Totti och Lydia skulle få lite kortare väg till träning.


Men det visade sig ha nå't med båtar att göra i stället.

På den där båten bor det någon även nu mitt i vintern.
Undrar om han tar ett morgondopp innan han tar cykeln till jobbet?

 

Rolle var nyfiken på den här figuren - brunlockig även han.


Innan vi satte oss i bilarna för att åka hem till Tottis koja för en fika stämde vi upp en sång.
Totti sjöng solostämman medan vi andra doade i bakgrunden.
 

En härlig dag - fram för fler sådana!
Tack Totti, Lydia och Britt-Marie!

söndag 13 februari
Strålande vackert väder.

 

Om du går i någons fotspår - går du inte först
 

Idag har vi både gått (skuttat) allra först - och i våra egna spår - och i någon annans

Lite lagom kallt var det då mitt på dagen, ren vit snö, sol och knappt någon vind.
Nu, kl. 23.44 visar termometern - 16,4º och det knarrade ordentligt under mattes fötter på promenaden.
Men då, mitt på dagen, var det bara superfint.

 


Du, brorsan, åt vilket håll tycker du vi ska spåra?


Ska vi ta en tur på isen?
Jasså, inte - kan du läsa? Det var som f-n!

Kanske bäst att låta bli då, trots allt.

Vi racar istället!
Försten till matte får en Frolic!
Å sisten är en rutten sill!


Full fart - och tvärnit - kolla Rolles inbromsning!

Det blev ju inget besök i Knoddens indianland för vår del igår - vi hittade helt enkelt inte.
Men nu har vi fått en mycket pedagogisk vägbeskrivning med bilder ...
så nu kan vi bara inte missa - eller vad tror ni???

Här ska man inte svänga in.

7-800 meter efter den skylten kommer ozeloternas avfart,
där ska du inte heller svänga in.
Dessutom är det i så fall åt fel håll.

Men efter exakt 1000 meter efter den första bilden ser det ut så här

Där SKA du svänga in
Ser det ut så här har du kommit rätt


Vad sägs om den beskrivningen?
Gjord av en med liknande problem att hitta som matte.
Vem behöver GPS ???

Vi får se - kanske hittar vi dit en annan dag och kanske hittar vi indianerna.
Våra vänner Fallande Fjädern och Flygande Maran - alias Knodden och Myra - lyckades inte den här gången.
Må hända lyckas Bruna Pinntuggen och/eller Vita Snöspåraren med uppdraget.
 
Vi återkommer med rapport.

fredag 11 februari

 

Brons är inte fy skam


Lite beroende på konkurrensen förstås, men
idag tog Anja efterlängtad VM-medalj i kombinationen i tuff konkurrens.
Igår, på årsmötet, fick vi pris för KM i lydnad.
Samma valör: Brons.
Också tillkämpad i hård konkurrens med bl.a. klubbens ordförande, Jonathan,
med sin lydnadschampion, Ice, schäfer, som vann
och våra träningskompisar Weine och Madde (lagotto) som kom på silverplats.




Igår fick jag också en lite försenad föllsepresent av Zanzi,
ett tuggben och en pip-leksak.
Jättebra, båda två, men bäst var nog leksaksetiketten.
Kolla bara!



Inte undra på att hon är min första - och största - kärlek.




tisdag 8 februari
 

Tisdag = Tältmöte

Morgonen väder var inte speciellt roligt.
Blåsigt och snön som föll igår hade blivit slask.
Jätteslaskigt - ja, ni kan ju se hur det stänker om mattes stövel.


Så idag var det inte fullt så motigt att gå in i plastladan i Tullinge.
Det var faktiskt nästan OK, trots att det blåste och isen från taket rasade ner längs väggarna så det dånade.



En vacker dag kommer han nog att få på moppo, vår lille kaxpelle.
Idag på sista kissrundan mötte vi en stor arg schäfer som morrade och gjorde utfall.
Jag gjorde som matte sa, gick bara rakt fram - vissa hundar är lätta att ignorera.
Men den lille han vände sig om - och morrade tillbaka!
Schäfern blev om möjligt ännu argare och hans husse hade fullt sjå att hålla honom.
Hua - det där gillar vi inte riktigt, varken matte eller jag ...
Är man en 6 månaders, 10 kilo tung lagotto ska man välja sina strider. 
Jag har nog en ny uppgift där; att lära honom att det är bättre fly än illa fäkta.
Det är inte alla som ser det gulliga i en liten 6 månaders brun slyngel.



torsdag 3 februari

Social träning med guldkant - för de små

Det skulle åkas kommunalt, springas på Gärdet och fikas på Himmelska Hundar.
Jag tyckte att det lät lite väl jobbigt (surt sa räven) så jag stannade hemma med husse och jobbade lite i stället.
Sanningen är att jag nog gärna följer med en annan gång, för Rolle har berättat allt.

De började med ett race på Gärdet där alla hundar får springa fritt.


Nu var det inte så värst många hundar i farten precis just då,
kanske p.g.a. slaskhalkan och det något ogästvänliga vädret, men de båda var fullt nöjda med att busa med varandra.


Underlaget varierade från ren barmark till täckande snö och iskana.

 

 
De hann bli ordentligt blöta och lite kalla i snålblåsten och regnet,
så både mattorna och småttingarna tyckte det var skönt att komma fram till Himmelska Hundar,
ett café som är till för oss hundar och våra blånboksbärare.

Tassarna och magarna torkades utanför entrén.
Väl inne var det varmt och skönt - och massor av hundar.
Matte räknade till 17 stycken - allt från en bamsestor cane corso till en pytteliten chihuahua-yorkshireblandning.

 

Lydia och Rolle sa ciao till Viggo, cane corson, också invandrad italienare.
 

En nyfiken jack russel, som hette Roxy undersöker mattes kameraväska
och en nerrakad bearded collie får sin delikatesstallrik serverad
  

Här är Frasse, en fyra månader gammal 'fralla' framme och hälsar på matte.


Där fanns godsaker för både fyr- och tvåbenta som ni ser.
Lydia är borta vid bordet med godsaker i noshöjd.


Lite trött och dåsig blev han allt där på cafét den lille,


så efter hemfärd med tunnelbana och pendeltåg - för första gången i sitt liv -
har han varit ovanligt lugn och beskedlig hela kvällen.
 
De har skött sig alldeles utmärkt, både Lydia och Rolle och båda får MVG som betyg.
Det är väl vad man kan kalla en bra socialträning.
Jag skulle inte ha något emot den jag heller - för jag har aldrig åkt vare sig tunnelbana, buss eller pendeltåg.
Min tur nästa gång.




onsdag 2 februari

Vi håller oss på mattan!

Ibland blir det inget skrivet på flera dagar - ibland blir det för? ofta.
Rena rama ketchupeffekten.


Nu slaskar det ordentligt här i våra trakter.
Tassarna måste torkas innan vi kommer in och får mat
Dels p.g.a. att de faktiskt har saltat gångvägar och gator,
men också för att lämna så lite spår som möjligt på golv - och soffor.

Idag har vi också fått vår nya bädd.
Specialbeställd för att passa oss båda och få plats under trappan.
Fram till idag har vi delat utrymmet men jag har haft första tjing till min gamla bädd,
Rolle har fått ligga på fällen bredvid.
Han har ju vuxit så mycket nu att han behöver lite mera utrymme.



Nu  har vi en ny bädd där vi båda får plats.
Jag tror att vi kommer att samsas bra där - men högersidan är min.
Eller om det är den vänstra ... det beror ju på från vilket håll man ser det.
Det är i alla fall jag som bestämmer vilken sida som är min. Varje gång.

Matte ska sy nya överdrag - eller i all fall skaffa nytt tyg - till våra kuddar.
Lyckas hon inte med det får det väl bli en tur till IKEA.



 

tisdag 1 februari

Halvårsrapport
- kärt besök, ringträning, SBS - igen, tröstpris och VpG -


Min lillebror har blivit 6 månader - ett helt halvt år.
Här på bilden är han tre månader och kunde inte för egen maskin ta sig över en stock på marken.
Det var då det.
Nu hoppar han gasellhopp över stock och sten, hänger med på både långa promenader och träning.
Matte och husse hävdar att han är mycket duktig, ibland t.o.m. duktigare än jag.
Jag vet i så fall varför: Han har ju en läromästare som visar hur man gör.
10,2 kilo väger han - före frukost.
Undrar om han ska bli jättestor och stark ... för stark?

Kärt besök
Alma och hennes pappa, min tvåbensbrorsa, har varit här i helgen.
Att bädda 'gästsängen' tog en evinnerlig tid
- de hade så himla kul Alma och Rolle när de jagade varandra på madrasserna.
   
Knappt hade de åkt hem förrän nästa gäng kom.
Min tvåbenssyrra, Ingela med familj från Österskär kom på söndagsmiddag.
Matte lånade ut sin kamera till Vendela som minsann hade annat i sökaren än just Rolle och mig.

foto: vendela roswall-wikström


foto: vendela roswall-wikström

Dessutom visade Vendela hur man filmar med kameran.
Får vi till det - och sen lär oss hur man får in en filmsnutt på hemsidan (om det över huvud taget går),
ska ni nog få se levande bilder på oss så småningom.

Ringträning?
Tisdagar innebär ju nu för tiden att vi åker till Tullinge och tränar i plastladan.


Jag har inte kommit över mitt obehag över denna inrättning och är måttligt road och totalt utan arbetslust.
Men vi kämpar på lite lätt, matte försöker peppa mig och bara köra de roligaste momenten.
Lagom till att timmen är slut börjar jag tycka att det är OK - och det är det ju då.
Nu är jag ju inte inne hela timmen, Rolle får också träna.
Men han gör det med glädje, svansen går och han är jätteduktig.

När timmen är slut får vi hundar sätta oss i bilarna medan de fortsätter med någon form av ringträning inne i tältet.

Man blir ordentligt dammig där inne i tältet, kolla in mattes kängor.
Husse känner att vi luktar sten när vi kommer hem.
Kanske är det det jag inte gillar i tältet - lukten.
 


SBS
- Skit Bakom Spaken -
Matte tog många bilder på träningen, men allt blev suddigt.
Hur hon än försökte.
Kameran kunde inte ställa in fokus.
Shit - nå't var fel!
Matte hoppades att det bara var batteriet som var trött.
Bytte batteri - men 'felet' kvarstod!
Panik!
Kameran bara MÅSTE funka på torsdag!
Fram med manualen.
Felsök.
Konstaterade till slut att den lilla proffsfotografen som lånade kameran i söndags hade ändrat och fixat med inställningarna.
Nu är Autofokus återställt och batterierna nyladdade, så allt ska vara OK inför torsdagen.

Tröstpris
Vilken surpris!
Vilken trevlig överraskning!
Det kom ett brev - som inte var fönsterkuvert!
Med något hårt i.
Adresserat till matte.

En kylskåpsmagnet med några sanningens ord.


Det visade sig att matte vunnit tröstpris i en tävling som Knodden anordnade för ett tag sedan.
Tack Myra 'Hot Lips', Knodden och matte Carina.
Den sitter nu på anslagstavlan!

VpG
Vår på G

Idag har det varit plusgrader hela dagen.
Snön smälter och det bildas stora vattenpölar på gator och stigar.
Det droppar från taken.
Skaren bär inte längre i skogen.
Vi blir smutsiga om tassarna.
Det är inte helt nattsvart när vi tar fem-promenaden.
Det är tulpan- och primulatider!
Det är väl vårtecken om något?

 


 

 

fredag 28 januari

Så mycket bättre ...
 

... det går och så mycket roligare det är att träna utomhus
 

Vi åkte upp en sväng till klubben, tog en promenad ner till sjön och tränade lite lätt på den lilla planen.
Planen är isig under snön, så vi tog det försiktigt.

Rolle fick öva inkallning


Medan jag bl.a. tränade fjärrdirigering

 Matte trodde att jag skulle ha glömt hur apportdirigeringen ska utföras
eftersom vi inte tränat det sedan september, men istället gick det hur snyggt som helst.
Ibland är det bra med lååååånga pauser i momentträningen verkar det som.

Eller så var det bara för att jag är mycket mer till min fördel när vi tränar utomhus
i stället för i en prasslande plastlada...

Goda nyheter från Gotland: Det blir en fortsättningskurs i maj!
Nu har vi nå't superkul att se fram emot.



torsdag 27 januari

Solen sken och snön gnistrade även idag

  
 

Och SMHI sågar den amerikanska köldprognosen ...


Scannat från dagens DN.

En bra dag med andra ord.




onsdag 26 januari

Vänner - har ni också vårkänslor?

Jag menar nu inte enbart att vi killar har vårkänslor, för det har vi (jag) garanterat.
Nej alla - tjejer som killar, unga som gamla, två som fyrbenta, anade väl att våren är på 'G' idag?
I alla fall kändes det så idag här i Stockholmstrakten.
Ljuset, solen, den gnistrande snön och värmen.
Faktiskt värmen!
Matte stod en stund med näsan i solen och njöt av solens värme
medan vi letade sork under skaren.




      



Den här ponnyn fick sig en liten utskällning av vår lille kax-pelle,
men fortsatte lugnt att tugga vidare på sitt hö.
Vem bryr sig väl om en så'n liten skit, tänkte han nog?


Fast jag är glad att Rolle höll sig på vår sida om stängslet - för den där ponnyn är faktiskt hundilsken.
Han brukar springa längs med stängslet med öronen bakåtstrukna, sparkandes och frustandes.
Men idag var han helt lugn - bara öronen markerade hans ogillande.
Jag visste sedan tidigare att han är lite läbbig, så jag höll mig på lite avstånd.

En härlig vinterdag - solen lyste, snön gnistrade och det porlade i Kvarnbäcken.
Våren är på 'G' -  var så säker.
Men än dröjer det nog ett tag.
Dessutom har matte hört på radion att någon väderguru i USA har siat om att vi ska få en EXTREM kyla i april!
Men den dagen den sorgen - idag var det vårkänning.



Rolle följer matte som en liten hund;
går hon upp går han efter - går hon ner kommer han med.
Går hon in i badrummet går han efter ...
 

Och ibland vaknar han på natten och är ynklig.
Då ger han sig inte - tro mig - förrän hon eller husse kommer ut från sovrummet en stund.
En liten fjant det är vad han är, den lille kaxen.

 

onsdag 19 januari
 

Igår tältmöte - idag släktträff

Tack för alla gratulationer.
Skönt att se att det är några som fortfarande bryr sig om mig och mitt välbefinnande.
Vad man kunde önska är att husets tvåbeningar skulle visa lite mera omtänksamhet
och ha ett bättre begrepp om vad det är som gäller på en födelsedag.
En sex-årsdag.
En sex-årsdag utan sovmorgon och frukost på sängen.
En sex-årsdag som, precis som jag befarade, spenderades i tältet i Tullinge.




Kolla in platsliggningen!
Det är jag som ligger näst längst bort med huvudet på marken.
Snyggt?
Nä, egentligen inte alls, det ser bara så ut på håll.
Jag var så slokörad mest hela tiden där i tältet
och tyckte inte alls att det var ett speciellt roligt sätt att spendera halva födelsedagen på.
Men köttbullar blev det - och vetebullar till tvåbeningarna när de fikade.
Rolle får också tältträna lite, bl.a. inkallning och kontakt.

Idag däremot har vi haft lite roligare.
Kusin Vitamin Totti och Ystra Syster Lydia kom på besök.


Vackert väder - sol och bara någon minusgrad.
Vi gick upp i skogen för att småttingarna skulle få leka och rasa ut.
Snön har blivit skarig, men den håller för oss som kan fördela våra 9 - 17 kilo på fyra ben.
Värre var det för tvåbeningarna som fick pulsa.

 

 
Undan gick det.
Ibland var det Rolle som jagade Lydia - ibland tvärtom.

De växer de små gulliganerna.
Nu kommer de t.o.m. upp på min stora pusssten!
(Jo, pussstenar stavas med tre 's')

Jag och Totti tog det lite lugnare i vanlig ordning.

Jag unnade mig en skarsnö-peeling, medan Totti rekognoserade mina domäner.
Ibland dröjde han så länge att var vi tvungna att gå efter för att kolla upp vad han tyckte var så intressant (gott) ...


Det är alltid roligt att träffa släkt och vänner.

Vill ni se Tottis version och fler bilder rekommenderar jag ett besök på hans blogg:
www.tottskrutten.bloggagratis.se



söndag 16 januari

En ödmjuk och blygsam herre i sina bästa år.

Knoddens inlägg i gästboken gjorde mig faktiskt lite glad.
Så är det ju naturligtvis!
Att jag inte tänkt på det!

Rolle må ha silverrygg - men jag har ju guld.

Att jag själv inte kom på det visar väl bara på att jag är just det som rubriken säger;
en ödmjuk och blygsam herre i mina bästa år!

Bästa år, ja, för på tisdag fyller jag sex (6) år.

SEX!!

Jag hoppas fortfarande mycket på det - det är i högsta grad aktuellt.
Sex alltså.
Har också nosat upp ett par stiliga, väldoftande bruttor som skulle kunna få komma på mitt kalas...
Tjofaderittan Rajtantajtan.

Men, men skulle nog tro att matte sätter P för sådana planer.
Hon ser nog till att tisdag förmiddag ägnas åt tältmöte i Tungelsta med nya träningsgänget.
Det finns iofs ett par tjusiga tjejer där också, bl.a. Tua ...
Så man kanske skulle fjäska lite och bjuda på nåt gott till fikapausen?
Ska be matte baka bullar ... köttbullar.
Nä, visst ja, det är ju husse som gör köttbullarna här i huset ... så hon får väl baka vetebullar, vet ja'!

 
Varje kväll vill Rolle brottas!
Han tigger, fjäskar, ber och försöker på alla sätt ...
och vem kan motstå hans gulliga inviter?


Så jag ställer upp.


Jag låter honom till och med få överläge ibland.


Men blir han för kaxig brottar jag ner honom lätt som en plätt.
 

Vi brottas gott och väl i 20 - 30 minuter.
Det lustiga är att vi är alldeles tysta - båda två!
Inte ett ljud kommer ur våra käftar.
Till slut kommer vi - d.v.s. jag eller matte - överens om att det räcker för idag
och så bryter vi medan vi fortfarande är vänner.
För det håller vi faktiskt på att bli nu, min bror och jag - vänner.


Idag har vi dessutom fått våra lockar putsade och alla klor klippta.
I torsdags fick jag hjälp med att ta bort luddet i öronen.
Så nu är jag stilig och redo för en tete-a-tete

Kom igen tjejer!
En mjuk och go, snäll men för den skull inte mesig, skönlockig guldkille i sina bästa år - vad mer kan ni begära?
 

 

söndag 9 januari

Snöstorm, snösväng, takdropp - och en silverrygg!

Vi har varit en sväng ute i skärgården och hälsat på min allra bästa extramatte och extrahusse.
Mycket snö hade de på både tomt och hustak.
Som måste tas bort.
 
Jäklar vad de skottade!
Taken  på husen är nu befriade från tung snö och tål ett och annat snöoväder ytterligare innan det är dags för en ny snösväng.



Men det fanns tid för vila och lek också.
 

   

Konstigt nog hade inte vattnet i brunnen frusit, så där hämtade vi gott dricksvatten.


  
Hemma igen har vi haft plusgrader sedan igår.
Idag lyser solen från en blå himmel
det droppar från taken och fåglarna kvittrar.

Men att det skulle vara våren är det ju ingen som tror - eller?


Nu grånar han min lillebror
har skaffat silverrygg - håller på att bli riktigt stor.


Rolle - Grålle



 

tisdag 4 januari 2011
 

Nyårslöfte?

Jag vet inte om matte gav något nyårslöfte om bättre leverne och nya friska tag.
Jag vet bara att hon borde ha gjort det -
för det har varit minst sagt uruselt med träning för min del.
Och ska hon ha någon som helst ordning på Rolle är det hög tid att börja skola honom också.
 

Så ingen kan vara gladare än jag att det nu verkar som om hon sett till att det ska bli ändringar i rätt riktning.
Regelbunden träning igen ... i alla fall en gång i veckan ...
I ett stort tält med gott om plats för alla åtta.


Tillsammans med delvis nya träningskompisar ...
varav tre fastnade på bild idag - det fattas en husse med en brun kelpie -
   

och ett par gamla bekanta.
 
Christer och Tempuz och Siv, Weine, Tua och Madde (inte med på bild idag)

Nu längtar vi redan till nästa tisdag!
Jäklar i min låda nu ska det bli ordning på oss igen.
Och Rolle ska minsann också få lära sig en massa nytt.

Att bilderna blev 'dimmiga' efter en stunds tränande beror inte på fotografen den här gången.
Nej, allt eftersom vi jobbade och sprang rörde vi upp en massa sanddamm.

 

 

söndag 2 januari 2011


Tö-dans mä Risungsvalpere

Det nya året började som det gamla slutade - med fyrverkerier i massor.
Det är inte precis det roligaste vi vet.
Men inne, i soffan, tillsammans med matte och husse är det i alla fall uthärdligt.
Bara man slipper ut och promenera mitt i värsta tjutandet och smällandet.
Piiiiiiiiiipsmällarna är allra värst.
Vi önskar att Sverige kunde genomföra samma lagar som de har i Finland:
Avskjutning av raketer och smällare är bara tillåtet precis runt 12-slaget.

1:a januari  hade vi årets första släktträff med kusin Totti och syster Lydia.

Först gick vi iväg på en liten promenad ... alla åtta.

I koppel, mest för att småttingarna inte skulle få chans att tugga i sig några raketrester.
Sen vände vi och gick vi hem till Tottis och Lydias alldeles egna domäner.
Där vi skulle få rasa i full frihet.

Är det någon som har synpunkter på rättningen i ledet
kan de vända sig till Allmänna Reklamationsbyrån, eller nåt.

Väl hemma på tomten fick småttingarna öva på en dans som vi hoppas ska bli en motvikt till
vår norrländske kompis, Travolta-Torstens, TT, allt för framgångsrika snödans.
Torsten är så glad i snö, och så duktig på att dansa, att han lätt förivrar sig och tar i lite för hårt.
Vi har ju fått alldeles för mycket snö här i Stockholmstrakten,
ja, hela Sverige, faktiskt hela Europa, har fått mer än nog nu.
Mycket mer än nog.
Det ställer bara till problem med mer snö.
Fast det är klart - vi är rena.
Golven inomhus lika så - så länge snön får vara vit och fin.
Inget ont som inte har något gott med sig.

Vi ska låta Lydia och Rolle träna ännu ett par gånger tillsammans så kan de nog få till en härlig tö-dans.

Får jag lov, ystra syster?

Lite tveksamt och försiktigt till att börja med ...
 
 ... men sen tog det fart ...
Och även om de inte alltid var helt överens med hur stegen skulle tas
ska de nog få till det lagom till april-maj.

   
Det blev svårare och svårare ju längre de höll på eftersom snön packade sig i stora sjok på ben och magar.
Totti tyckte att de var smått pinsamma, ville inte se mer och gömde huvudet i snön.

Jag låtsades som om de inte fanns


Det hela slutade med ta-bort-snö-dusch för oss alla fyra
innan tvåbeningarna satte sig ner runt köksbordet och lät sig väl smaka av allehanda kakor och bullar.
Ja, ni läser rätt; tvåbeningarna - inte vi.

Småttingarna fortsatte tränandet inomhus.


Mot slutet blev det nog mest brottningslek av det hela ...

... men vad mer kan man begära av två femmånaders gotländska yrväder.


Kolla syrran, jag har inga valptänder kvar!
Snart har du också tappat din sista.

 

fredag 31 december
 
Nyårsafton
&
Rolles 5-månadersdag.

Rolle - trolle - tokstolle
är som sagt fem månader idag,
han väger 8,7 kilo och är ca 40 cm hög.
Han har tappat alla valptänder, har helt korrekt bett
och ser ut att få härligt lockig päls som börjar 'gråna' på ryggen.
Och nio gånger av tio lyfter han på benet när han kissar.
Undrar hur hans syskon artar sig?
Är de lika stora?
Lika duktiga?
Lika trevliga?
 

Här om kvällen lekte jag t.o.m. en stillsam brottningsmatch med honom - inomhus.

Nog om honom nu,
jag tänkte ni skulle få svar på bildgåtan från i förrgår.



En Ressu-snurr.

 

Ha nu ett skönt och trevligt nyårsfirande
så hörs vi nästa år.
 

onsdag 29 december
 

Vi har ju haft lite problem med att uppdatera hemsidan sedan en tid tillbaka ...
Ett 'fel' i programmet gjorde att vi inte kunde skicka de gjorda uppdateringarna till hemsidan.
Det s.k. felet är nu åtgärdat, men grundorsaken kvarstår:
Skit bakom spaken kallas det och stavas M-A-T-T-E.
Tur att det finns ungdomar i släkten som på en sekund och med en enkel knapptryckning kunde fixa till det.

Julen är passé.
Julmaten likaså.
Tack och lov säger matte, som inte är någon stor vän av vare sig jul eller julmat.
Men skinkan var god, tycker både husse och vi, min bror och jag.

Julklappar fick vi också - goda!
Inte en enda nyttig eller nödvändig sak fanns i paketen,
bara godsaker som t.ex. grisöron och smågodis och en och annan leksak.

Min lillebror håller på att bli stor.
Han hänger med, utan några som helst problem, på våra pulsiga, snöiga promenader i skogen.
 


Ibland är han bara för jobbig, det försöker jag få honom att fatta med att säga till på ett snällt och försynt vis.

 

Men tro inte att han fattar - nä, han ger sig inte i första taget.


Ibland får jag ta till lite andra metoder för att få honom att coola ner

Än så länge är han lyckligt ovetande om vad jag har för plan med att ställa mig just här ...
  
under en snötyngd gren ... och locka in honom inunder ...

så där ja, nu är han nedcoolad och lite förvånad - för en kort stund.

Han charmar alla vi möter, två- som fyr-benta
så när vi mötte min första stora kärlek, Zanzi,
gällde det för mig att viska alla vackra ord jag kan i hennes öra,
för att behålla hennes uppmärksamhet.



Han är rätt kreativ också.
Så när han tycker att mattor ska ha fransar på alla fyra sidor, inte bara i kortändarna,
skrider han energiskt till verket och åtgärdar 'problemet'.





Men att han han har hjärtat på rätta stället kan ju alla se.
så
Och faktum är att han egentligen är ganska rolig, tålig och alltid med på noterna.
Och nu, när han äntligen tappat sin sista valptand, kanske bitandet i mina öron, svans och hasor
blir lite mindre intensivt och inte fullt så smärtsamt.

Igår träffade vi monstret och hennes familj,
tvåbenskusin Stefan och hans familj är nere i storstan och hälsar på.
Tänka sig de hade med sig en klapp - med julrim och allt.

Nu ni ätit julemat och fått dåligt samvete
så kommer vi med detta helvete
Vattnet har nu åkt en bit
vilket bara gynnar dess elaka parasit


I vanliga fall bor de i Orrviken, Östersund. J


Till sist en liten bildgåta att fundera på en dag eller två.
Vad är detta?


 

 

söndag 19 december

Mindre än en vecka kvar till julafton!
Och somliga har inte vett att handla klappar!

Ja, som ni vet jobbade jag ju på mässan i lördags.
Det var faktiskt ganska kul - i alla fall den första timmen.
Min jobbarkompis hette Bilbo.
Han såg nästan precis likadan ut som jag, men det hette att han var orange.
Jag är vit-orange - kusin Totti är orange.
Bilbo var i alla fall en riktigt trevlig kille, inga samarbetsproblem över huvud taget.
Bara 2½ år gammal.
Vi turades om att gå fram till staketet och bli klappade.
Det är Bilbo på den högra bilden.

  
Till att börja med kom det många som ville klappa på oss och prata med och om oss.
Sen hände det väl så mycket i finalringen att alla människor drog sig dit i stället för att kolla på 'djur i bur' och då blev det lite stiltje. 
Det bästa var i alla fall när det kom kompisar och hälsade på, sådana som jag redan kände.
Allra gladast blev jag när lilla Loppan kom.
Hon är så liten och nätt att jag tyckte att hon skulle smita in mellan spjälorna och stanna hos mig.
Men det visade sig att hon bara var på rast - hon jobbade nämligen också.
Tottis och Lydias matte, Britt-Marie, kom också förbi - två gånger.
Första gången tomhänt - andra gången med en påse full med grejer.
Jag såg nog vad de ska få i sina paket - Totti och Lydia.

Jag släppte iväg matte för att hon skulle ta en runda bland stånden i hallen.
Inte utan baktanke förstås så jag var noga med att hon skulle ta plånboken med sig ...
Men, tomhänt - alldeles väldigt tomhänt, var hon när hon kom tillbaka.
Inte den minsta godsak eller provsmak, inte en enda leksak eller sax eller halsband.
Noll och intet!
Men på vägen ut, efter avslutat jobb, stannade hon och köpte
- en dörrmatta till hallen!
L Hur kul är det på en skala?L

Ska tomten inte komma till mig i år?

Ja, jag vet nog att jag kanske inte har varit världens lydigaste.
Men jag har varit snäll!
Jag ÄR jättesnäll mot Rolle.
För snäll till och med, säger matte.
Han har nästan ingen respekt alls för mig, den lille skiten.
Han kan t.ex. komma och bråka med mig på min bädd -
och när jag ber honom lägga av bjäbbar han bara emot
och säger: Kom igen nu gubbstrutt!
Gubbstrutt!? Hah - helt respektlös.
 
Kolla in gaddarna!
De biter han mig med - i öronen, i sidan, i svansen och i benen.

Och nu har han lärt sig gå i trappan också - både upp och ner.
Så nu kan jag inte längre söka lugn och ro på övervåningen.
Först kunde han bara gå uppför.
Då kunde jag lura upp honom för att sedan genast gå ner igen och lämna honom där uppe - ynklig och dan.
Nä, nu kommer han efter - både upp och ner.

Min fotboll har han också tagit över.
Må så vara att jag inte var speciellt intresserad av den - men den var min.

  

Snö har vi fått så det räcker och blir över.
Husse skottar - och svär - flera gånger om dagen.
Matte duschar oss rena från snöpinglor - men svär inte - flera gånger om dagen.
  

I morgon är det julmys på klubben.
Hoppas de har plogat parkeringen, så att alla som vill komma kan komma.
Matte har en intressant påse som ska med ...
och från Ice's, Nexas och Igors hushåll väntas en massa godsaker.
Matte tar nog med kameran, så ni får säkert se mer av det en annan dag.

 

fredag 17 december

En vecka kvar till julafton!
Och somliga har inte vett att vara lydiga och snälla! (mattes kommentar)
 

Egentligen hade vi planerat att skriva om hur förundrad och imponerad matte är
över min förmåga att välja rätt väg när vi strövar i skogen på okänd mark.
Att jag plötsligt väjer och tar en liten omväg där det visar sig vara sankt, trots att det logiska vore att gå rakt på.
Trots att snön ligger halvmeterhög och att ett mänskligt öga omöjligt kan ana vad som finns inunder.
Och att gå så försiktigt med låg tyngdpunkt och brett mellan benen där det är isigt inunder snön.
Matte har lärt sig nu att jag är en stigfinnare av rang
så hon litar på mitt omdöme och följer mig när jag gör sådana avstickare.

Mindre imponerad och definitivt inte glad var hon idag mitt på dagen.
Då tog vi en promenad, Rolle, matte och jag, längs de plogade gångstigarna.
Matte har ju lite ont sedan trappraset häromdagen och pulsar inte så gärna i djupsnön i skogen.
I koppel gick vi ganska länge ... löptikar i massor i grannskapet ...
men när vi närmade oss fågelsjöarna fick vi vara lösa.
Vi lekte och tränade lite inkallning, pusssoffor och annat skoj ....
Men plötsligt, mitt i en inkallning, blev det för svårt att motstå dofterna efter något synnerligen väldoftande.
En goldentjej, eller en brun labbetös, eller en blandisbrutta, eller en svart pudelfröken
eller en cockerflicka.
Jag vände på en femöring och drog!
Där blev matte och Rolle stående
- jag brukar ju alltid komma tillbaka, efter typ fem minuter.
Men nu blev hon stående länge - jättelänge.
Arg, ledsen och orolig.
Husse kom också och gick runt fågelsjön.

Till slut gick matte och Rolle hem för att kolla ifall jag sprungit hem.
Men icke sa Nicke.
Då ringde mattes mobil.
Det var från polisen i Handen!
Då hade det gått en dryg timme.
De sa att jag fanns i Västerhaninge!!!
Omöjligt, tänkte matte, det är alldeles för långt dit!

Så här var det:
Jag hade mycket riktigt följt spåren efter en cockertjej.
Till och med så långt att jag hittat ända hem till henne bland hyreshusen på Vallavägen.
Där, när jag sprang över vägen, var det en tjej i en bil som fick syn på mig.
Hon förstod direkt att jag var på rymmen och insåg faran med en vit hund springande på snöiga hala vägar.
Hon stannade och efter lite trixande fick hon tag i mig, fick på mig ett koppel och in mig i bilen.
Det luktade minsann rottweiler i bilen kan jag tala om.

Sen åkte jag till Västerhaninge!
Hon hade en viktig tid att passa.
Men sen tog hon mig till polisen i Handen där de scannade mig och hittade alla uppgifter.
Och sen körde hon hem mig!
Ända hem!

Snacka om att det finns vettiga människor som tar ansvar och agerar.
Matte och husse är så oändligt tacksamma för denna snälla Katarina H. som gjorde sig allt detta omak.
Ett par grisöron till rottisen var allt hon fick just idag,
men vi vet nu var hennes "brevlåda bor" så hon kan nog förvänta sig ett besök av tomten.



Som straff för detta mitt upptåg,
ska jag få stå i lagotto-montern på hund-mässan i morgon eftermiddag.
Sköter jag mig då kanske kanske jag också kan samla tillräckligt med pluspoäng
för att tomten ska hitta hem till mig.


 

torsdag 9 december

Möte med Kusin Vitamin och Syster Yster

Idag har vi träffat Totti och Lydia.
Jag tror mig veta att både Totti och jag uppskattar de här träffarna minst lika mycket som småttingarna.
De leker då med varandra och vi slipper ha dem hängande i hasorna.

Här ser ni oss alla fyra på samma bild.
Snudd på unikt.

För så värst många sådana bilder finns det inte ska ni veta.
Det är nämligen inte alls lätt att samla alla så nära och så länge att man hinner fota.
Ett knep är förstås att ta hjälp av vänsterfickan ...

Här är faktiskt ytterligare en bild med oss alla fyra
- plus två orädda kråkor och en fiskare på isen.


Mycket snö har vi fått och framkomligheten är lite si och så - om man inte har skidor.
Men har man en snäll matte så har man.
Hon banade väg åt oss när vi var lite trötta på att hoppa fram i djup snö.
För skidspåren undvek vi - både av hänsyn och av rädsla för att bli pååkta av skidåkarna.

 
Rolle                                                                   Totti

 
Ressu och Totti                                                Ressu och Rolle

Långt ifrån varje gång, men oftare och oftare, händer det att Rolle lyfter på benet.
Men så har han ju också dagliga lektioner i hur en vuxen hane ska bete sig.



Efter en timmes pulsande i snön var vi både hungriga och lite trötta,
så efter maten iddes jag inte gå undan när Rolle kom och lade sig bredvid mig i min bädd.
Men jag bad en tyst bön att han också skulle vara lite trött - i alla fall i 15 minuter.
Om ni tittar noga så ser ni honom till höger.

Ända mot ända kan ingenting hända.


 

Då ringde telefonen!
Det var Ann.
Hon undrade hur många vi var!?
Varför?
Jo,
Eva som körde bilen före henne på smala vägen upp till klubben hade hamnat lite i diket och kom inte upp.
Som tur var var vi några fler i stugan just då,
så vi beväpnade oss med spade och mannakraft och ryckte ut till undsättning.

Det ser inte så farligt ut här på bilden, men det högra framhjulet hade nästan ingen kontakt med marken alls.
Men vi fick upp bilen på vägen igen.

Sen tog vi en promenad,
Tua, Chabo och jag.
Våra tanter var med också - förstås.


 
matte glömde ändra till "snögubbe-knappen" på kameran så snön är blå

Tua och Siv vände tillbaka efter en stund, men Chabo och jag fortsatte.
Vi gick längs travslingan och man kan tycka att det bara är att följa den så kommer man tillbaka
- det är ju en slinga.
Men då har ni inte varit ute med matte och Marie ...
För med dem går man vilse - sommar som vinter.
Det har minsann hänt förut, flera gånger.

Någon mer träning blev det sen inte för vår del.
Vi hann precis hem för att sen hinna till veterinären för en kennelhoste-spruta.
Meningen var att jag också skulle få lite hjälp med att få bort hårluddet i öronen när vi ändå var där.
Men matte hade glömt att jag skulle vara fastande .....
(jag gör det bara inte utan "bedövning")
och jag hade minsann fått både frukost och en massa belöning under träningen.
Puh!

Men kom jag undan för det?
Nä då - ny tid bokades till måndag morgon i stället.